Efter det ryska anfallskriget mot Ukraina, de uttalade direkta militära ryska hoten mot Sverige och Putins ord om att återskapa Tsarrysslands landområden, där Finland ingår, behövs en ansvarstagande svensk regering.

Där hör Ulf Kristersson inte hemma.

Kristerssons utspel om att han vid ett regeringsskifte ska skicka in en ansökan om svenskt Natomedlemskap vittnar om fatal brist på politisk insikt.

Om Sverige går med i Nato gör vi det tillsammans med Finland med bred enighet under ordnade former.

Ingen vuxen i rummet försöker förvandla Natofrågan till ett politiskt gräl om en snabb riksdagsomröstning, ingen ansvarskännande statsminister beter sig så.

Otroligt ansvarslöst

Genom att i dag binda upp sig till att skicka in en ansökan om Natomedlemskap om Ulf Kristersson vinner valet trivialiserar moderatledaren Sveriges vårt viktiga försvar.

Löftet om en Natoansökan har Kristersson tagit utan dialog med den svenska försvarsmakten.

Än mindre har Kristersson förhandlat fram vad som ska hända med de försvarsöverenskommelser Sverige redan har med andra länder. Bland dessa länder intar Finland en särställning. De båda ländernas mycket intima försvarssamarbete och försvarsöverenskommelser innebär redan i dag att Sverige i praktiken hamnar i krig med Ryssland om Ryssland angriper Finland.

Kristersson struntar dock blankt i Finlands och Sveriges militära samarbete och vill lämna in en ensidig svensk Natoansökan, som om samarbetet med Finland inte finns och aldrig har funnits.

Detta är otroligt ansvarslöst i ett utsatt försvarspolitiskt läge.

Men för Kristersson är röstfiske uppenbart överordnat en realistisk och sammanhållen svenskfinsk strategi i Natofrågan.

Det håller inte i en turbulent tid med en maktfullkomlig och expansionslysten Putin i den ryska ledningen.

En pockande nödvändighet

Redan efter annekteringen av Krim 2014 förutspådde många att den ryska aggression skulle intensifieras, bland dem Rysslandskännaren Vilhelm Konnander.

Det är med andra ord mycket troligt att Finland ser ett medlemskap i Nato som en alltmer pockande nödvändighet. Lika troligt är att det finsk-svenska försvarssamarbetet bibehålls och att Finland och Sverige i så fall lämnar in sina Natoansökningar i en gemensam överenskommelse.

Svaret på om Sverige ska gå med i Nato eller inte ligger alltså i bedömningen av Rysslands fortsatta styre och Sveriges och Finlands svar på detta fortsatta styre.

Runt dessa frågor för nu den finska regeringen, Magdalena Andersson, Peter Hultqvist och de båda ländernas försvarsmakter diskussioner.

Som det internationella säkerhetsläget har utvecklats talar det mesta för att vi är på väg mot ett Natomedlemskap för båda länderna.

Blir en sverigedemokrat försvarsminister?

Att en ansvarslös Moderatledare försöker vinna röster och med Sverigedemokraternas hjälp bryta dessa samtal och skicka in en ensidig ansökan är precis så ansvarslöst som det verkar.

Frånvaron av statsmannaskap var uppenbar också när Kristersson och statsminister Magdalena Andersson häromdagen meddelade att de båda skulle besöka den Natoövning som just nu pågår i Norge.

Magdalena Andersson berättade om deras gemensamma resa.

Ulf Kristersson nämnde bara sig själv.

Splittring är det viktiga för moderatledaren, inte sammanhållning och enighet i försvarsfrågor.

Tyvärr är denna ansvarslöshet historiskt återkommande hos Moderaterna som hittills brutit i stort sett varje försvarsöverenskommelse som slutits över partigränserna.

Kristerssons löfte om Natoansökan kom efter att Sverigedemokraterna ändrat sig i frågan och numera vill att Sverige ska gå med i Nato.

Kristersson måste alltså ha SD:s riksdagsröster med sig för att vid en konservativ valseger kunna skicka in en ensidig ansökan.

Vad ska han då erbjuda för att behålla SD:s stöd? Att någon i SD:s centrala ledning får bli försvarsminister och åka på Natos möten?

Liberalerna har ingen politik

Ett parti som redan stöder Ulf Kristerssons utspel om Nato är pyttepartiet Liberalerna.

I SR:s Studio Ett häromdagen förklarade Liberalernas partiledare Nyamko Sabuni mycket omständligt att om väljarna röstar på Liberalerna så är det en röst på Ulf Kristersson som statsminister och om han i slutänden också blir statsminister och om han då lägger fram ett förslag om att skicka in en ansökan om medlemskap i Nato så kommer Liberalerna att stödja den ansökan.

När jag för 30 år sedan började som politisk opinionsjournalist hade alla partier, även Liberalerna, en egen politik.

Ska Liberalerna komma över de två procent där de nu har parkerat bör de nog sluta suga sig fast vid Moderaterna och börja bygga något eget.

Det Sverige behöver just nu är en ansvarstagande regering som kan lotsa Sverige till de många försvarsbeslut som krävs, inklusive beslut om vi ska gå med i Nato. Dessa beslut bör tas i bred enighet.

Sveriges försvarspolitiska framtid är inte en fråga om populistiska utspel.