När fackledaren Raouf Mellal riskerade dödsstraff eller livstids fängelse valde han att fly Algeriet.

Arbetet Global

Arbetet Global är ett projekt som delfinansieras av Union to Union.

I ett tal 2018 pekade den algeriske arbetsmarknadsministern Mourad Zemali ut två namngivna fackledare som påstods ”hetsa” mot regeringen.

Tillsammans med Rachid Maalaoui, från de offentliganställdas fack Snapap, anklagades Raouf Mellal från energifacket Snateg för att ha svartmålat Algeriet genom att anmäla brott mot arbetsrätten till FN-organet ILO. 

– Arbetsmarknadsministern anmälde mig för förtal för att jag hade skickat klagomål till ILO. Jag dömdes till sex månaders fängelse, men domen avkunnades i min frånvaro. Jag vaknade upp en morgon och fick reda på att jag var dömd, säger Raouf Mellal genom tolk. 

Åtal mot fackliga ledare

Det var inte första gången Mellals fackliga engagemang fått konsekvenser. Året innan hade han, tillsammans med 1 200 fackmedlemmar, fått sparken efter att ha organiserat en strejk på det statliga energiföretaget Sonelgaz. 

– Regeringen gick till angrepp på två fronter, säger han.

– Å ena sidan drev den igenom en upplösning av facket på grund av påhittade formella felaktigheter. Å andra sidan åtalades 14 fackliga ledare, däribland jag.

När ministern stämplade honom som regeringsfiende ökade trakasserierna ytterligare. Det skulle visa sig att det bara var början.  

Den oberoende fackföreningen Snapap protesterar mot Algeriets regering 2019.

Strejkade för demokrati i Algeriet

2019 gick miljoner algerier ut på gatorna i samband med den fredliga proteströrelse som kom att kallas hirak. Det omedelbara målet var att hindra den mångårige presidenten Abdelaziz Bouteflika från att kandidera till en femte mandatperiod. Men Hirakrörelsen ville också demokratisera det algeriska samhället.   

– De oberoende facken gav hirak sitt oreserverade stöd. Vi ville också driva fram demokratisk förändring. Fackens specifika bidrag var att organisera en rad masstrejker som spelade stor roll för att stoppa Bouteflikas planer, säger Raouf Mellal. 

Ställda inför massivt folkligt missnöje tvingade Algeriets mäktiga militär Bouteflika att kliva åt sidan. I ett val där alla godkända kandidater hade nära band till den tidigare regeringen utsågs slutligen den förre premiärministern Abdelmadjid Tebboune till ny president. 

– Det innebar ingen förändring i maktförhållandena i landet, säger Raouf Mellal.

– De var tvungna att dumpa Bouteflika, men i grunden påverkades inte militärens grepp om samhället.

Det var åtal efter åtal, böter efter böter. Jag tappade räkningen. Jag tror att jag kanske åtalades 20 gånger.

Raouf Mellal

Attacker mot oberoende fack

När kraven på demokrati inte tystnade gick militären till angrepp mot oberoende fackföreningar och människorättsaktivister.   

– Det var åtal efter åtal, böter efter böter. Jag tappade räkningen. Jag tror att jag kanske åtalades 20 gånger. Varje dag kom polisen och knackade på för att delge mig någon ny anklagelse, minns Raouf Mellal. 

I april 2019 greps han av polis. Det blev våldsamt. 

– Han satte sitt knä på min nacke och i häktet blev jag behandlad på ett väldigt förnedrande sätt. Det knäckte inte min vilja, men skadorna på min kropp kommer att bestå. Jag lider av ryggsmärtor nu. Efter det insåg jag att jag inte längre var säker i Algeriet.

I slutänden såg Raouf Mellal inga valmöjligheter. För två år sedan lämnade han hemlandet.

– Anklagelserna mot mig blev värre och värre och kulminerade med att jag anklagades för att vara en utländsk agent. Jag riskerade dödsstraff eller livstids fängelse och bestämde mig för att fly.

Pandemin som svepskäl

Men hirakprotesterna fortsatte. Åtminstone fram tills att pandemin gav den algeriska regimen en bekväm ursäkt. 

– Covid-19 tvingade bort rörelsen från gatorna, människor var tvungna att stanna hemma. Och det var då massrepressionen kom. De använde pandemin för att kriminalisera missnöje, säger Raouf Mellal. 

Flera nya lagar, som samtliga tar sikte mot demokratirörelsen, har antagits. 

– Situationen har blivit mycket värre. Särskilt sedan förra året då strafflagen ändrades med en ny, väldigt luddig, definition av terrorism. Den lagen har använts för att åtala ett tiotal fackliga aktivister för terrorbrott, säger Raouf Mellal.

Miljontals människor deltog i hirakrörelsens gatuprotester för ökad demokrati i Algeriet.

Politiska fångar hungerstrejkar

I den nya terrorlagens kölvatten följde en våg av godtyckliga frihetsberövanden. Sedan slutet av januari hungerstrejkar ett fyrtiotal politiska fångar i algeriska fängelse. En vän till Raouf Mellal, från den oberoende fackföreningen för informellt anställda, har suttit fängslad i åtta månader utan att något datum bestämts för hans rättegång.  

– Människor greps förut också, men du visste att om en månad eller två skulle du få en rättegång. Du visste vad det påstådda brottet var och vad straffet skulle bli. Nu vet du ingenting, säger Raouf Mellal.

– Rädslan det sprider är ofattbar.

För bara några år sedan var Algeriets oberoende fackföreningar starka nog att öppet utmana regimen. Nu handlar allt om att inte gå under. 

– All öppen aktivitet är omöjlig för tillfället, säger Raouf Mellal.

– Vi kämpar för vår överlevnad.  

Fördömer Algeriet

EU-parlamentet har antagit resolutioner som fördömer Algeriets bristande respekt för mänskliga rättigheter och som specifik nämner förföljelsen av fackligt aktiva. Men de skarpa orden har inte resulterat i utrikespolitisk handling och Algeriet förblir en viktig köpare av europeiska vapen. 

Från exilen försöker Raouf Mellal öka medvetenheten om vad som händer i hans hemland, på tröskeln till Europa. Han medger att det ofta känns hopplöst. 

– Vi algerier känner att vi är bortglömda.

Algeriet

Efter självständigheten från Frankrike 1962 har algerisk politik dominerats av den tidigare gerillarörelsen Nationella befrielsefronten (FLN) samt av militären. FLN var det enda tillåtna partiet fram till 1989 då Algeriet på pappret blev en demokrati. Den gamla maktapparaten har dock behållit ett fast grepp om landet. 

2019 krävde hirakrörelsen demokratiska reformer. Svaret blev alltjämt pågående repression gentemot civilsamhället, människorättsaktivister och journalister. 

Den regimtrogna centralorganisationen UGTA bildades ursprungligen som ett sätt att mobilisera arbetare i kampen mot det franska kolonialstyret, men anses i dag av många vara regeringens förlängda arm. Många ledare i UGTA sitter samtidigt på höga poster i FLN. Men UGTA är alltjämt medlem i världsfacket Ituc. 

Under hirakprotesterna krävde dock röster inifrån organisationen att ledarskapet skulle ”återlämna UGTA till arbetarna”.

I Itucs index över världens värsta länder för arbetstagare får Algeriet bottenbetyget 5, som innebär att det ”inte finns någon garanti för rättigheter”. 

Källor: UI/LandguidenItuc, Pomeps