Daniel Swedin: Nu är det vi mot dom

I kristider är det många som vill tala om att det är vi mot dom.

Och ja, det är vi mot dom.

Vi, det är alla vi som kallar oss demokrater. Som tror på fria val, politiska rättigheter, självbestämmanderätten, mänskliga rättigheter. Och som menar att alla medmänniskor har rätt att uttrycka sin mening och att fritt välja sina ledare.

Vi står mot dom som företräder elittänkandet, föraktet för svaghet, blind lydnad och likriktning.

Demokratin har stått under angrepp i över tio år och Ryssland har aktivt bidragit till det. Ryskfinansierade påverkans- och desinformationskampanjer spelade roll under det amerikanska presidentvalet 2016 och inför brexit-folkomröstningen i Storbritannien. Putin-regimen har samarbetat med och finansierat högerextrema rörelser i åratal.

Sönderfallet och sammanbrottet är målet, den europeiska fascismens återuppväckande är medlet.

Magdalena Anderssons tal till nationen

I höjd med angreppet på Ukraina 2014 satte Ryssland i gång en aggressiv desinformationskampanj riktad mot andra europeiska stater för att etablera bilden att nazister styr i Kiev och att ryssar förföljs av den ukrainska staten. Samtidigt har Ryssland försökt prångla ut bilden att Ryssland är omringat av Nato och att militäralliansen expanderar österut. Detta för att motivera och försvara de ryska folkrättsbrotten.

Men alla som är vid sunda vätskor begriper vad det handlar om: att fria, demokratiska stater inte ska ha rätt att välja sin säkerhetspolitik.

I tisdags kväll förklarade statsminister Magdalena Andersson det svenska stödet till Ukraina i ett tal till nationen.

– Min slutsats är att svensk säkerhet tjänas bäst av att vi hjälper Ukraina att försvara sig. Deras försvar av sina gränser är ett försvar av alla länders gränser och av det skydd som folkrätten ger alla världens länder.

Det är en klok slutsats, dragen i en tid när vår omvärld och vår verklighet radikalt har förändrats. Frågan är nu vad vi gör med slutsatsen, hur vi tar den vidare.

”Ord som arsenik” 

”Ord kan vara som mycket små arsenikdoser: De sväljs hela obemärkt, de tycks inte ha någon verkan men efter ett tag verkar giftet ändå”, skrev den tyske litteraturvetaren Victor Klemperer i sin hemliga dagbok från Nazityskland.

Här skildrar Klemperer den kamp om språket som pågick i tysk offentlighet och på gatorna inför nazisternas övertagande.

Långt innan Joseph Goebbels propagandaministerium öppnat hade hatet mot judar och oliktänkande, mekaniskt och omedvetet, prånglats ut och malt sig in i människor. Ordens betydelser omformades, uttrycksmöjligheterna utarmades. Främlingsfientliga ord ledde till främlingsfientliga tankar.

Klemperer var övertygad om att språket formade den som använde det, och att språket kunde bana väg för de mest groteska saker.
Det har europeisk vänster varit noga med att påminna om under de gångna 10-15 åren – när fascismen gjort comeback på den politiska scenen.

Vad är det vi säger? Vad står det på våra banderoller när vi samlas till demonstration? Vad ropar talkörerna? Vad skriver våra politiska partier på sina affischer? Vad säger de i riksdagen? Vad står det i tidningen? Hur pratar vi om varandra?

Demokratin är under attack

Att påminna om det är fortfarande viktigt men lika viktigt är det att se att demokratin inte bara angrips inifrån, inte bara sargas av giftig retorik, inhemska demagoger och infödda extremister.

Demokratin står just nu under ett verkligt, fysiskt angrepp. Ett grannland angriper en stat i vår absoluta närhet med brutalt övervåld och utan hänsyn till civila offer. De gör de för att de kan och vill. De hotar just nu oss och Finland med militära konsekvenser om vi agerar på ett sätt som de inte kan tolerera.

– Lyckas Ryssland inordna Ukraina under sin överhöghet öppnar det upp för snarlika krav på andra länder. Rysslands väpnade angrepp är mer än en attack på Ukraina, det är en attack mot varje lands rätt att själv bestämma sin framtid, sa Magdalena Andersson i sitt tal.

Så här mer än hundra år efter demokratins genombrott i Sverige stämmer det till eftertanke. Vi har ett sekel av frihet bakom oss. Nu kommer vi ofrånkomligen behöva diskutera hur vi säkrar den friheten, om vilket förhållande Sverige ska ha till Nato, vad EU ska stå för och vara.

Hur framtiden blir bestämmer vi.
Vi bär gemensamt framtiden i våra händer.
Oavsett vad dom vill.