Regeringen lägger elva miljarder kronor under 2022 bland annat på att korta vårdköerna och öka antalet vårdplatser. Detta är bra, men problemen kvarstår.

Svensk offentlig sjukvård är som ett konkursföretag, med för låg produktivitet, för stor byråkrati, verksamheten är inte  dimensionerat efter en växande befolkning. 

Å ena sidan har Sverige hög läkartäthet och de medicinska resultaten är goda för behandlade patienter. Sverige är i toppen när det gäller utgifter för sjukvård och omsorg som andel av BNP. Å andra sidan har vi långa vårdköer där läkarna hinner med få patienter per dag, jämfört med många andra länder. 

Nya behandlingsmetoder och en befolkningsökning skapar vårdefterfrågan och vårdköer. Byråkratin ökar snabbt, tungrodda administrativa system och rutiner finns kvar. Allt detta leder till ett icke-optimalt resursutnyttjande, en stressig arbetsmiljö och brist på personal.

11 miljarder löser inte problemet

År 2020 var Sveriges samlade sjukvårdsbudget drygt 248 miljarder kronor. Vården finansieras redan med betydande belopp. De elva miljarderna förändrar inte grundproblematiken.

Svensk sjukvård liknar allt mer svensk bilindustri, bilarna från Saab är borta och Volvo utlandsägt. Toyota började utveckla sin första personbil i början på 50-talet och är nu en av världens ledande biltillverkare. Detta tack vare fokus på kvalitet, ständiga förbättringar, med medarbetare och produkten i fokus.

Nuvarande offentliga sjukvårdssystem driver sjukvårdspersonal till privata alternativ. Och det är inte alltid ekonomisk ersättning som motiverar. I stället är det patienttid, mindre byråkrati, effektivare patientflöden och större flexibilitet avseende arbetstider.

Det krävs bättre psykosocial arbetsmiljö och mer kompetensutveckling. Verksamheter som ofta drivs i linje med Toyota-filosofin.

Risk för klasskillnad för patienter

Uppnås inte bättre volym i offentlig sjukvård med kvalitet kommer privata försäkringslösningar att öka, och det kommer att bli fler expanderande utlandsägda sjukvårdskoncerner i Sverige.

Men framför allt kommer vi se en ökad klasskillnad mellan patienter med försäkringslösningar bland de som kan köpa privatvård och de som inte kan. Detta påverkar vårdtillgänglighet, livskvalitet och livslängd. Är detta rättvisa? Ja, för den som kan betala.

Enligt Hälso- och sjukvårdslagen ska offentligt finansierad hälso- och sjukvårdsverksamhet vara organiserad så att den främjar kostnadseffektivitet och att kraven på en god vård uppfylls. Så är det ju inte i dag med långa väntetider på akuten, bristen på vårdplatser och operationsköerna. De elva nya miljarderna löser inte problematiken.

Medvetenheten om bristerna i den offentliga sjukvården finns. Förändringsarbetet drivs av Sveriges kommuner och landsting (SKR), regionerna, sjukhusen, klinikerna och Myndigheten för vård- och omsorgsanalys.

Finns för många aktörer

Enligt min mening är det just här som stoppklossen finns, förklaringen till att ökad produktivitet inte uppnås. Det finns helt enkelt för många aktörer med olika målbilder och intressen. Förändringsarbetet är improduktivt, det kommer med andra ord aldrig att resultera i ökad produktivitet i svenska sjukvårdssystemet. Av de elva miljarderna, hur mycket försvinner till byråkratin? 

Regeringen måste ta ett fast grepp om vårdkrisen, inte lägga ut detta på entreprenad hos olika aktörer, inte göra fler utredningar, inte fler enstaka miljardsatsningar. I stället behöver de sätta ned foten, inrätta en nationell styrgrupp med befogenheter att driva arbetet med ökad volym och kvalitet inom vården. De behöver styra upp regionerna.

Sjukvårdslagens skrivningar kan användas, till exempel så att regeringen får meddela föreskrifter om bedrivande av hälso- och sjukvårdsverksamhet i övrigt.

Som statsminister Magdalena Andersson framhöll i sin regeringsförklaring, ”Sverige ska framåt, steg för steg, reform för reform. För Sverige kan bättre”.

  • Peter Tovman
    S-medlem Stockholm, Östermalm/Gärdet