Lokaltidningen Mitt i Hässelby kunde i oktober berätta att situationen för socialtjänsten i stadsdelen Hässelby-Vällingby i västra Stockholm är mycket ansträngd.

Orosanmälningar om barn och unga ökar snabbt. Samtidigt har 20 procent av de anställda på barn- och ungdomsenheten slutat.
– Att folk slutar beror på den höga arbetsbelastningen, väldigt komplexa ärenden, dokumentationskravet som bara växer och till viss del på grund av risken för hot och våld, sa avdelningschefen Aida Rizvic till Mitt i Hässelby.

Artikeln i lokalpressen ekade när en 40-årig man i Hässelby några veckor senare häktades misstänkt för att ha knivhuggit sina barn och slängt ut dem genom ett fönster.

”Tidsfråga innan nåt hemskt händer”

Enligt uppgifter till Aftonbladet ska flera personer ha kontaktat socialtjänsten i Hässelby-Vällingby för att slå larm om familjens situation.
– Det var ofta bråkigt i lägenheten. Det har gjorts ett flertal orosanmälningar, enligt en person med insyn i socialtjänstens verksamhet.

Flera källor uppger för Aftonbladet att det funnits en oro för att underbemanningen skulle kunna få allvarliga konsekvenser.
– Jag vet många som sagt att det bara är en tidsfråga innan något riktigt hemskt skulle hända, enligt en källa.

Saken kommer sannolikt att klarna under den närmaste tiden, men under hösten har även andra uppmärksammade våldsdåd föregåtts av larm till socialtjänsten. Larm som, av allt att döma, inte tagits på allvar.

Skol, kicksökande, högerextremism

• I skuggan av attentatet i Eslöv, där en 15-åring attackerade en lärare med kniv, finns lärare och poliser som uppmärksammat socialtjänsten om pojkens skolk, kicksökande, vapenintresse och högerextrema åsikter. Där fanns lärare som beskrev pojken som en tickande bomb och som, enligt polisutredningen, upplevde en frustration över att skolan ”inte får någon hjälp av socialtjänsten”.

• I skuggan av sommarens polismord i Göteborg, där en 17-åring sköt en 33-årig polis, finns en mamma som vädjat till socialtjänsten i åratal om att hjälpa hennes familj. Under en enda månad tidigare i år kontaktade hon socialen fem gånger eftersom äldre kriminella pressade sonen att utföra mord. Åtgärderna kunde vänta, tyckte socialen.

Det är självklart inte enskilda socialsekreterares fel att människor faller igenom skyddsnätet. De är systemets fångar. Svensk socialtjänst är i kris och det har varit så i årtal.

Socialsekreterarna är systemets fångar.

Socialtjänstlagens målsättningar uppnås inte. Dokumentations arbetet har blivit mer omfattande eftersom det numera ställs krav på att verksamheter ska ha mål som är mätbara och granskningsbara. Det har gått ut över handläggarnas möjligheter att ha klientkontakter. Socialsekreterare flyr yrket. Arbetsmiljön präglas av stress.

”Effektiviseringar” slår sönder socialtjänsten

När TCO-förbundet Vision frågar socialarbetarna hur de har det på jobbet svarar 45 procent att de utsatts för hot, förtal eller våld under det senaste året. 30 procent anser att kommunen inte gör tillräckligt för att förhindra sådana saker. Många upplever utbrändhet och sömnbesvär.

Politiska krav på besparingar, ibland insvepta i termer om ”effektiviseringar”, slår sönder för utsättningarna för socialsekreterare att göra sitt jobb. I Hässelby-Vällingby var socialtjänsten år 2019 tvungna att spara 1,9 miljoner. På Hisingen i Göteborg väntar nedskärningar på 22,5 miljoner kronor för socialtjänsten. Till exempel.

Bilden ser likadan ut på flera platser runt om i landet och det betyder i praktiken krympt välfärdsorganisation, tyngre jobb och hårdare prioriteringar.

Socialkontoren får hantera allt

När andra samhällssystem brister ökar trycket på socialtjänsten. Funkar inte skolan, arbetsmarknaden eller psykiatrin så märks det på socialkontoren.

Samtidigt kräver politikerna att socialtjänsten ska göra allt mer: Hindra barn från att sugas in i kriminella nätverk, hjälpa spelmissbrukare, stötta ensamkommande flyktingbarn, hjälpa sjuka och arbetslösa som varken får sjukpenning, a-kassa eller aktivitetsstöd.

Med sådana krav måste staten också ta sitt ansvar. Det är ju staten som undan för undan vältrat över allt fler sociala kostnader på kommunerna.

En fungerande socialtjänst – ett fungerande skyddsnät – krävs i ett anständigt samhälle. Men då måste politikerna i riksdagen se till att socialtjänsten kan behålla och rekrytera personal, se till att arbetsbelastningen minskar och arbetsvillkoren blir bättre.