Så här kan det gå när S tar över makten
Magdalena Anderssons enpartiregering stärker arbetstagarna och är en uppvisning i socialdemokrati, skriver Arbetets ledarskribent.
Under förmiddagen presenterade den nyvalda statsministern Magdalena Andersson sin regering. Därmed var den kaosartade perioden i svensk politik över som inleddes i somras när Stefan Löfven meddelade sin avgång.
Och det är – en minst sagt – speciell situation som landets första kvinnliga statsminister Magdalena Andersson står inför såhär knappt nio månader innan ett riksdagsval.
Hon är den första sedan Göran Persson som leder en enpartiregering. Och utmaningarna är enorma med tanke på det fortsatt instabila politiska läget.
Danska socialdemokrater i regeringsförklaringen
Vill man förstå vad som kan väntas av Socialdemokraterna fram till valet finns det en poäng att lyssna noga Anderssons regeringsförklaring.
”Demokrati” var ordet som genomsyrade talet där ett likhetstecken sattes med ordet ”jämlikhet”. Respekten för varandra betonades, liksom ökad tolerans, stärkt rättssäkerhet och mediers frihet.
Och visst märks det att de danska socialdemokraterna agerar förebild för Andersson. För samtidigt som den ekonomiska politiken blir traditionellt vänsterorienterad och arbetarperspektivet förstärks, är det en tuffare kriminal- och integrationspolitik som märktes i talet.
Huruvida denna hållning kommer lyckas för svenska S återstår att se, men här finns sakområden som står emot varandra. Som utredningen om aktivitetsskrav vid försörjningsstöd, som Andersson berättade om under regeringsförklaringen. För även om detta är tänkt att öka integrationen kommer det sannolikt försvåra ytterligare för en redan utsatt grupp.
Arbetarna är i centrum
För de delegater från hela landet som klubbar framtiden för arbetarrörelsens fackliga gren, på den pågående LO-kongressen, fanns en hel del matnyttigt och glädjande i Anderssons tal. Sådant som går rätt in i de diskussioner som pågår där.
För när en S-regering anger stärkt välfärd som en av sina tre prioriteringar då är det – naturligt nog – med arbetstagarna i centrum. Fler ska anställas inom vård och omsorg, berättade Andersson i sitt regeringstal. Arbetsmiljön ska stärkas och fler ska kunna utbilda sig till undersköterskor på arbetstid.
Att kontrollen för välfärden ska tas tillbaka är även det en viktig målsättning för LO-kollektivet, liksom trygga socialförsäkringar och pensioner.
Men lika viktigt som dessa satsningar är vilka som ska genomföra dem i den nya regeringen. Och i urvalet av dessa var Magdalena Anderssons insats lika viktig.
Och här märks det vilken skillnad det blir när det endast är ett parti i regeringen. Att det blir en uppvisning i socialdemokrati.
Ministrarna gör skillnad
Förutom att den nyss avgångna LO-ordföranden Karl-Petter Thorwaldsson äntrar regeringen som näringsminister är tidigare TCO-ordförande Eva Nordmark fortsatt kvar som arbetsmarknadsminister, och nu även som jämställdhetsminister.
Härmed finns en stor potential att stärka arbetsvillkor och förbättra arbetsmiljön i de kvinnodominerade branscherna som är så eftersatta, något coronapandemin har satt fingret på.
Och lika positivt är att LO:s representant i Europaparlamentet, Johan Danielsson blir bostadsminister. Detta ger goda förutsättningar för en bostadsmarkandspolitik ur ett arbetarperspektiv, vilket kan behövs för att komma åt stora problem som trångboddhet och bostadssegregation.
Det är en intressant – och välbehövlig – nystart för S som vi nu står inför som ensamt regeringsparti. Med den nya inriktningen för Sveriges arbetare kan valrörelsen bli väldigt spännande.