Grannsämjan avgör om du överlever apokalypsen
Det är inte den största kniven eller mest praktiska ryggsäcken som kommer att rädda dig i framtiden, skriver Herman Geijer.
Scen från filmen The Road från 2009.
ESSÄ. Den ensamme överlevaren som går på tomma gator. Civilisationens raserade skrytbyggen. Människor som helt tappat respekten för andras liv. Det är bilderna ser vi i populärkulturens katastrofer och kriser.
En värld som förändras, oftast från en dag till en annan, från att allt varit som vanligt till att vi lever i ett laglöst land där människor klädda i läder filar tänderna vassa och beväpnar sig. De här berättelserna där krisen eller katastrofen kopplas ihop med apokalypsen är talande för vår tid. Och de är djupt problematiska.
Det är inte så att det saknas hotbilder som faktiskt kan utplåna stora delar av mänskligheten. De finns där; kärnvapenkrig, supervulkaner, solstormar eller asteroider som träffar jorden, men mer sannolik är den pågående globala uppvärmningen och den sjätte massutrotningen.
Vecka 39 är det nationell krisberedskapsvecka i Sverige. ”… en årlig informationskampanj som ska öka människors motståndskraft inför samhällskriser och ytterst krig” som arrangeras av Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB).
Det är den femte i ordningen och tanken är att kommuner, regioner och frivilligorganisationer ska göra aktiviteter som belyser hot, risker och vad vi kan göra för att klara oss bättre vid en kris.
Vi får räkna med störningar i kommunikationer och att allt inte kommer att vara tillgängligt som det är i dag. Lokala kriser som kan kopplas till klimatet är något vi i viss mån kan förbereda oss på som individer, men bättre som lokal gemenskap och samhälle
Ofta handlar det om sådant som att ha lite mat och vatten hemma, vara förberedd för ett längre strömavbrott eller annan plötslig händelse. Något som för några decennier sedan var helt normalt för de allra flesta, men idag, särskilt i de större städerna, fortfarande är ovanligt.
Om vi ser krisberedskapsveckan och statens rekommendationer – till exempel i broschyren Om krisen eller kriget kommer som spreds under krisberedskapsveckan 2018 – i relation till den växande prepperkulturen blir skillnaden tydlig.
Preppare pratar om de stora hoten (förutom kanske klimatkrisen) och hur de ska kunna överleva i en postapokalyptisk tillvaro, medan myndigheterna vill att vi har lite vatten och mat hemma.
Det finns ett tiotal böcker på svenska om krisberedskap. Den senaste Överlev Krisen – Prepping och vardagsberedskap kom för några veckor sedan. Där kan vi läsa att ”extremprepping kan bli en farlig besatthet” och att vi istället kanske bara ska tänka mer likt generationerna som växte upp innan eller under andra världskriget.
Boken, översatt från norska, skrevs under pandemin och är kanske därför mer vardagsnära än många i genren. De flesta amerikanska böckerna bygger istället på ”sunt förnuft”, apokalyptiska fantasier eller anekdotiska händelser. Samma spår finns i många av de svenska. Där kopplas krisberedskap med att överleva i naturen och man varnar för panik och kaos på gatorna.
Få läser den forskning som faktiskt finns om beteenden vid kriser och katastrofer.
På prepperforumen diskuteras olika frilufts- och vildmarkstekniker. Att hitta den perfekta ryggsäcken, att slipa knivar och yxor eller den bästa nödmaten (tydligen Bullens pilsnerkorv).
Det är inte så att det saknas hotbilder som faktiskt kan utplåna stora delar av mänskligheten. De finns där; kärnvapenkrig, supervulkaner, solstormar eller asteroider som träffar jorden, men mer sannolik är den pågående globala uppvärmningen och den sjätte massutrotningen
Kopplingen till överlevnadstraditionen som växte fram ur försvarsmaktens kunskaper är intressant från flera perspektiv. Dels hur maskulint kodad prepperkulturen är, dels visionen om den stora katastrofen, kriget.
På ett forum ställs (den rimliga och relevanta frågan) ”Hur tror ni kyrkans roll är i ett SHTF läge?” bland svaren finns kommentaren ”Enda nyttan jag ser med kyrkan i ett krisläge, skulle möjligen vara ett antal upphöjda positioner att placera prickskyttar i”.
Där träder människan (mannen) fram och gör rätt sak. Från en tillvaro i periferin till att stå i händelsernas centrum och bli den man som inte får komma fram i dagens jävla PK-samhälle.
En dröm om att bli som egen lyckas smed med hjälp av list, färdigheter och förberedelser.
Men konserver i en bunker har hjälpt föga mot den pandemi vi idag lever i. Inga knivar eller yxor har behövt extra slipning. Väldigt få, som inte har friluftsliv som intresse, har behövt kunna göra upp eld med tändstål eller bågdrill för att klara sig.
Det har varit annat som spelar roll.
Möjligheten att träffa andra, att få och ge hjälp med vardagsbestyr har varit skillnaden mellan att må piss och att må bra.
I verklighetens katastrofer är det sällan stora förberedelser eller överlevnadstekniker som haft betydelse. Det är istället gemenskaper, sociala nätverk och organisering. Det gör människor mer motståndskraftiga mot störningar.
Räddningstjänsten är sällan först på plats vid en olycka, och det är inte de som är kvar efter att händelsen bedarrat. Det är grannar, kollegor och människor som bebor ett område.
Därför är de framväxande ”Preppa tillsammans”-grupperna intressanta. Det hela startade i början av 2018 i Stockholmsförorten Skarpnäck och har börjat dyka upp på andra ställen i landet.
Deltagarna i de lösa nätverken diskuterar vilka händelser som kan uppkomma och hur de tillsammans kan vara förberedda för att något oväntat inträffar. Att göra saker tillsammans kan vara det som faktiskt gör att vi kan hantera de kriser som kommer och de vi lever i.
Där träder människan (mannen) fram och gör rätt sak. Från en tillvaro i periferin till att stå i händelsernas centrum och bli den man som inte får komma fram i dagens jävla PK-samhälle
För extremväder blir vanligare i takt med att värmerekord slås år efter år. I en värld som styrs av just in time-principer och lönsamhet framför allt blir samhället sårbart.
Vi får räkna med störningar i kommunikationer och att allt inte kommer att vara tillgängligt som det är i dag. Lokala kriser som kan kopplas till klimatet är något vi i viss mån kan förbereda oss på som individer, men bättre som lokal gemenskap och samhälle.
Vi behöver andra människor runt omkring oss för att hantera framtida kriser, både fysiskt och mentalt. Då är det inte den största kniven eller mest praktiska ryggsäcken som kommer att rädda dig.
Det är din granne, din kollega eller någon du aldrig träffat som bara råkar vara där. Och du kan vara den för någon annan.
Så ha gärna lite extra mat, vatten och en vevradio hemma. Tänk på hur du skulle kunna agera vid en kris. Var mentalt förberedd på att i morgon kan vara något annat än i dag. Men viktigast – se till att vara organiserad, känn dina grannar och fundera på vem du vill vara när krisen kommer.
Det finns en sak som prepperkulturen gillar mer än Bullens pilsnerkorv. Det är förkortningar. SHTF betyder Shit Hits the Fan. Bland andra populära förkortningar finns TEOTWAWKI (The End of the World As We Know It), BOB (Bug Out Bag – en väska packad med grejer om du behöver fly bostaden) eller OPSEC (Operational Security – alltså att inte visa för andra att du är en prepper)
