Framtidstro i Skellefteå efter Northvolts etablering: ”Bästa i mitt liv att komma hit”

Dagen efter den långa bilresan från Östergötland till nya hemstaden Skellefteå stod tre kommuntjänstemän utanför Bashar Almahrjis dörr. De ville lämna presenter.

Bland annat en mössa med stadens namn på till Västerbottens nya invånare. Sedan tog de med Bashar Almahrji och en av hans blivande kollegor ut på stan för att peka ut sevärda platser, mataffärer, secondhandbutiker där de skulle kunna köpa möbler till sina nya hem.

Knappt två månader senare skrattar Bashar Almahrji varmt åt minnet.

– Det är något av det bästa i mitt liv, att flytta till en plats där människor som jag inte känner välkomnar mig på det sättet.

19-åriga hotellchefen: ”Möjligheterna är så stora i Skellefteå nu”

Reportage

Brev från Skellefteå

Det började med ett brev från Arbetsförmedlingen i Skellefteå. 

En landsände som länge dragits med utflyttning, som tidigare rivit tomma lägenheter, nosar sig nu genom södra Sverige på jakt efter kompetens. Den behövs i det arbetsliv som håller på att slå rot i ett lite omtumlat men storleende samhälle. I Norrköping fick man korn på Bashar Almahrji och sökte kontakt.

För 23 år sedan var han en nyutexaminerad ingenjör i Damaskus som packade för att resa till Dubai och jobba. Där blev han kvar i tio år och var bland annat med och startade upp tillverkning av smart cards – sådana som finns bland annat i betal- och simkort.

Han återvände till Syrien, men tillvaron förmörkades snart av krig och en svår tid följde. Frun och barnen tog sig till Sverige och Malmö, Bashar Almahrji kunde komma efter 2014.

Sedan dess har han bland annat försörjt sig genom att driva restaurang i Östergötland.

– Men det var inte jag. Jag tycker om att jobba som ingenjör.

Fick anställning på Northvolt

När brevet från Arbetsförmedlingen kom förra året slogs dörren upp till en 26 veckor lång snabbspårsutbildning för personer med utländsk utbildning. Bashar Almahrji läste den på distans och har nu fått anställning hos Northvolt, batteritillverkaren som har byggt en enorm anläggning utanför Skellefteå.  

Innan årets slut ska produktionen av litiumjonbattericeller, främst till fordonsindustrin och framtidens elbilar, vara i gång där. Det är en helt ny industri för Sverige och ett helt nytt läge för staden Skellefteå, som bitvis nästan blir svår att särskilja från företaget.

Inne på kommunens näringslivskontor står en flagga med Northvolts logga i ett hörn. Utanför turistbyrån finns de vanliga stadskartorna och gratistidningarna om bygden – samt en drygt 40-sidig broschyr om Northvolt. ”Hejsan Skelleftebor”, inleder grundaren Peter Carlsson sin text om företagets etablering.

I kommunen bor runt 73 000 personer i dagsläget. Målet har varit att bli 80 000 till år 2030, men politiker fulla av framtidstro höjde i våras den siffran till 90 000. Det ska byggas 5 000 bostäder till 2025. Betydligt fler än så behövs inom ytterligare fem år för att klara befolkningsmålet. 

Northvolt väntas sysselsätta över 3 000 personer om ungefär fyra år och rekryterar i hög takt. I slutet av augusti är Bashar Almahrji en av runt 250 anställda som redan är på plats.

Han har fått kliva tillbaka i den ingenjörsroll han saknat, är åter med om att dra i gång något nytt precis som i Dubai. 

Hans arbetsplats är en av många industrietableringar och arbetstillfällen som är på gång i Väster- och Norrbotten. 

Jobb i Gällivare och Boden

Satsningar på fossilfritt stål skapar arbetstillfällen i Gällivare och Boden i Norrbotten.

Det är så pass mycket i rörelse att regeringen har gett en särskild samordnare, Peter Larsson, i uppdrag att hålla ihop insatserna som behövs. Han gör uppskattningen att de båda nordligaste länen kan få uppåt 100 000 fler invånare under de närmsta tio till femton åren.

Det är samma län, Norr- och Västerbotten, vars invånare för 50 år sedan slöt upp runt kampanjen ”Vi flytt int” i ilska över att man väntades flytta söderut för att få arbete, samtidigt som naturresurserna togs norrifrån.

”Vi flytt int vi flytt int, int ens i fantasin, Här är det mycket bättre, så flytt hit med industrin”, hette det i en låt som Hasse Burman låg på Svensktoppen med i tre veckor sommaren 1970. 

Lyssna på låten här

Innehåll från Spotify

Genom att klicka på knappen godkänner du Spotifys dataskydsspolicy.

Ja, visa innehållet

Källa: https://open.spotify.com/track/0422WodBLBsvvOb7hgE7Pb?si=WpBbjE-OQ6etIQX0pcXIAQ&dl_branch=1

Och nu händer det alltså.

 Kommunalråden tycks knapp tro vad de ser.

– Det här det största som hänt Boden sedan Bodens fästning byggdes på tidigt 1900-tal, sa Claes Nordmark (S) i Boden, till Sveriges Radio i februari apropå att företaget H2GreenSteel etablerar sig där.

– Just nu bygger vi egentligen vägen samtidigt som vi går på den. Det finns ingen plats i Sverige, när vi kikar oss omkring, som har befunnit sig i den här situationen, sa Evelina Fahlesson (S) i Skellefteå, till SVT i maj.

Guidar nyanlända i Skellefteå

För att möta behovet av arbetskraft och kompetens pågår en rad projekt, bland annat Relocate som Arbetsförmedlingen, Northvolt, Skellefteå kommun och region Västerbotten driver med stöd av Europeiska socialfonden.

Det var via Relocate Bashar Almahrji togs emot så varmt i Skellefteå. 

Sisay Berhanu och Håkan Holmqvist, som guidade honom efter ankomsten, arbetar på kommunen med målet att få 120 kvinnor och 120 män att flytta till Skellefteå.

– Om vi lyckas få 240 individer att bosätta sig här påverkar det vilka som blir framtidens barnbarn i stan, säger Sisay Berhanu.

Vissa dagar går han eller Håkan Holmqvist på lägenhetsvisning med kamera för att visa en möjlig framtida bostad för någon som ännu inte satt sin fot i staden, andra dagar håller de digital kurs om Skellefteå för personer som inte tagit beslut om en flytt.

Det handlar inte bara om att hitta personal till industrin. När staden växer ökar behovet av omsorgstjänster och kommunal service. 

Bostäder och omsorg utmaningar

Optimismen tycks ha staden i ett stadigt grepp. Men visst finns det utmaningar. Kommunen måste hinna bygga ut bostäder och omsorg i rätt tempo.

Och vad händer om kvinnorna i lågbetalda omsorgsyrken börjar strömma mot industriportarna för att ratta maskiner i stället? Infrastrukturen behöver byggas ut, utbildningssystemet lyckas spotta ur sig rätt kompetenser.

Näringslivet oroar sig för att segdragna tillståndsprocesser ska bromsa takten.

En höjd vid sidan om Northvoltbygget har fått namnet ”Tvivlarnas kulle” efter dem som blickat ut därifrån och undrat om det här projektet verkligen går i hamn. Här står Lena Lindahl, som svängt förbi från sommarstugan en timme bort och funderar över en annan stor fråga: varifrån ska all el komma?

Både batteriproduktionen här och den fossilfria stålframställningen norröver kommer att sluka enorma mängder elektricitet.

– Vi måste tänka på vad vi ska ha elen till. Om jättemycket el går till det här, var ska den komma ifrån? Jag upplever att det är väldigt industridrivet, att politikerna inte är i förarsätet, säger Lena Lindahl.

En del av framtiden

Men Bashar Almahrji känner sig som en del av framtiden när han och kollegor från en rad skilda länder tillsammans planerar produktionsstarten. När han tog examen i Damaskus 1998 längtade han efter att jobba med telekom och maskiner, men många runtom manade honom att söka sig till oljeindustrin.

– Jag ville inte det och nu är jag en av dem som ska göra olja till historia, säger han med ett skratt i trädgården bakom villan där han hyr in sig.

Grönskan sträcker ut sig mot Skellefteälven och äppelträdet dignar av frukt. Hans fru och de fyra barnen är inte här, utan kvar i lägenheten i Norrköping.

Hustrun ska läsa klart till barnskötare innan det blir aktuellt för hela familjen att testa livet i Skellefteå. Ibland beskrivs det som en utmaning att få människor att flytta just norrut, till vinterkylan och mörkret. Men Bashar Almahrji är inte orolig.

– Jag har jobbat i extrem värme i Dubai. Här kan man klä på sig, där kunde man inte göra någonting. Man kan ju inte skala av sig huden.