Inte ens när någon dödas på jobbet kan man utkräva ansvar

I november 2022 höggs 19-åriga Agnes ihjäl av en boende på det privata LSS-boende där hon arbetade.

Efteråt framkom stora brister i boendets rutiner. Ingen ordentlig riskbedömning hade gjorts och det fanns stora brister i det systematiska arbetsmiljöarbete som svensk arbetsmiljölag kräver. 

Åklagare Jennie Nordin ansåg att vd:n varit ansvarig för den mördade kvinnans arbetsmiljö och att ensamarbete var förenat med stora risker. Kniven som användes i dådet borde ha varit inlåst. 

Ändå arbetade Agnes ensam och ändå fanns knivarna till hands. Åtal väcktes. 

I dag föll domen i tingsrätten. Och den slår fast att det inte vd:ns fel att Agnes dog, trots att hon är ytterst ansvarig för både verksamheten och dess personal. Hon frias från misstankarna om vållande till annans död. 

Det är inte någons fel. Ingen kommer att hållas ansvarig. Trots att ensamarbetet var förenat med risker. Trots att knivar skulle varit inlåsta. Trots att en vd är ytterst ansvarig för en anställds säkerhet. 

Domen fullkomligt förintar alla incitament en arbetsgivare kan tänkas ha att åtgärda de brister som påpekas av arbetstagare och skyddsombud. Inte ens när någon dör på jobbet kan man alltså utkräva ansvar.  

Missförhållanden på vårdbolag har blivit del av den svenska vardagen. Bolagiseringen av välfärdstjänster som konkurrensutsätts och pressar ner kostnaderna – och med det arbetsvillkoren.  

19-åriga Agnes gjorde alla rätt. Hon skaffade sig ett jobb inom LSS med hopp om att på börja sitt vuxenliv. Till följd av bristande rutiner, eller tja, slarviga och snåla arbetsgivare blev det i stället slutet. 

Den ytterst ansvariga, som tjänar storkovan på att driva vårdbolag går fri. Kanske byter bolaget namn men pengarna fortsätter rulla in. De vinstdrivande mekanismerna förblir intakt – trots att brister som är direkt kopplade till kapade kostnader kostade Agnes livet. 

Hur kan man beskriva detta som något annat än ett systemfel?