En övergångslösning. En lugnande hand på en febrig rörelse, som skulle lämna så fort de stormiga känslorna släppt.

Ungefär så pratades det om Stefan Löfven när han i januari 2012 tillträdde som Socialdemokraternas partiordförande. 

Medan tiden tänker på annat går han. Nio år har gått och för bara två månader sedan valde riksdagen honom till statsminister för tredje gången. 

Alltid underskattad. Aldrig besegrad. 

Återkommit till jobben

Så enkelt kan man beskriva politikern Stefan Löfven. Även om tiderna förändrats har han ofta återkommit till jobben. Men inte bara som sysselsättning. Arbetets värde och vad det betyder för en människa att ha en uppgift, kring detta har Stefan Löfven ofta talat.

Han höll ihop sitt parti och han ledde det åter till regeringsmakten. Han övertygade socialdemokratin om att man kan låta ett annat parti få ministerposter. Han har omgett sig med människor som lyckats lotsa Sverige genom flyktingkriser, pandemier och terrorattentat.

Han har varit besjälad av att hålla högerextremismen borta från makten och han lyckades.

Där finns också den punkt som möjligen ömmar mest för arbetarrörelsen och som kommer ta tid att analysera effekterna av: januariavtalet. 

Januariavtalet bröt upp blocken och var på ytan den sortens förhandlingslösning som behövs för att en minoritetsregering ska kunna bildas och regera. Jag har själv skrivit om förtjänsterna med avtalet och de fina reformer som S kunnat driva igenom tack vare att det finns.

Smärta för fackrörelsen

Men januariavtalet är samtidigt ett dokument där C och L med klinisk precision krävde åtgärder som man visste skulle smärta för socialdemokratin och inte minst för fackföreningsrörelsen.

Hur mår LO i dag? Den frågan måste man också ställa sig när man skriver bokslut över epoken Löfven.

Så vad händer nu?

I november lämnar Stefan Löfven som partiledare och statsminister. Det betyder att det blir statsministeromröstning, regeringsbildning och budgetbehandling i riksdagen samtidigt. 

Kan riksdagen tolerera annan S-ledare?

Om riksdagen kommer tolerera en annan socialdemokrat än Löfven som statsminister återstår att se.

Löfven har sagt att han skulle avgå om han inte fick igenom budgeten. Hur hans efterträdare ser på saken återstår att se. 

Och om hen möter väljarna 2022 som statsminister eller oppositionsledare.