Nyligen fick jag ett överraskande mejl från Linkedin. Världens största professionella nätverkstjänst meddelade plötsligt att min användarprofil nu är blockerad i Kina, men de uppgav inte varför.

Den vänliga kundtjänsten lovade dock att hjälpa mig “minimera påverkan” genom att omvärdera beslutet. Det enda jag behövde göra, var att uppdatera avdelningen “Utbildning” på min profil. 

Efter en snabb titt var problemet uppenbart; där nämndes nämligen min examensuppsats om massakern vid Himmelska fridens torg.

Liknande vittnesmål poppade snart upp på andra håll. Dussintals användare med för Peking potentiellt känsligt material fick veta att deras profiler begränsades. Som vanligt vad gäller censur, så borgar hemlighetsmakeri för ett stort mörkertal.

Linkedin är ensamt bland västerländska sociala medier att tillåtas i Kina. Anledningen är att man sedan 2014 erbjuder en “lokal version” av tjänsten, där visst material plockas bort endast för kinesiska användare.

Det har hjälpt – med 53 miljoner aktiva användare är Kina företagets tredje största marknad. 

Genom att lyda, så hjälper Linkedin kinesiska myndigheter att återta kontrollen över landets arbetare. 

Men den inledande dansen efter Pekings pipa innebär även sårbarhet. Den senaste tidens censur av min och sannolikt hundratals andra profiler, sker sedan regimen i mars beordrade LinkedIn att städa upp på plattformen inom 30 dagar, och framöver vara mer proaktiv med denna slags kontroll.

Men denna omgivning gillas inte alls av Xi Jinping. Han har gjort klart att partiet ska styra allt.

I samband med kommunistpartiets 100-årsdag denna vecka så uppmärksammade The Economist det nya övervakningssystemet “Storhjärnan”, som ska hålla total koll på Kinas städer genom ett avancerat digitalt rutnät utan blinda fläckar.

En anledning till detta sägs vara de otaliga landsbygdsinvånare i arbetsför ålder som sedan seklets början flyttat till storstäderna. Det blev då inte lika lätt att övervaka dessa migrantarbetare. 

Relativt få jobbade för staten, och många gav sig in på den privata bostadsmarknaden. Studenter kunde röra sig hur de ville och sökte arbeten på egen hand.

Det var just denna dynamik jag själv upplevde då jag först besökte Kina 2004, och sedermera flyttade till Peking 2007. En omgivning av rusig frigörelse, där nya möjligheter till utbildning och arbete gjorde det möjligt för människor att ändra sina livsöden på egen hand.

Men denna omgivning gillas inte alls av Xi Jinping. Han har gjort klart att partiet ska “styra allt”, och när den digitala övervakningen skärps så inkluderar detta även arbetsmarknaden.

I sitt dubbeltydiga mejl, försäkrade Linkedin mig att företaget “starkt stödjer” yttrandefrihet. Men för att kunna koppla samman kinesiska yrkesverksamma med resten av världen så menar man att åtlydnad av Pekings krav är nödvändig.

Problemet är dock bara att man inte kopplar samma kinesiska yrkesverksamma med resen av världen. Man kopplar samman dem med en version av världen som Linkedin utformar tillsammans med Kinas kommunistparti, och som arbetstagare eller arbetsgivare vilka skrivit en uppsats om ett känsligt ämne inte tillåts vara en del av.