”Skandal när Sverige tror att e-sport inte är en sport”
Det är en katastrof för Sverige att vi blev av med en av världens största e-sporttävlingar, skriver Sara Flink.
KULTURDEBATT. När Basshunter 2006 släppte sin låt ”Vi sitter i Ventrilo och spelar Dota” så tog den inte bara Sverige med storm. De flesta som hörde låten tyckte nog mest att den var konstig, vad är ens ventrilo och Dota?
Men som tur är så var låten lätt att nicka med till och den nådde snabbt topplistor världen över, även om inte alla förstod vad den handlade om.
Faktum är att låten var så mycket mer än bara en glad trudelutt. För många ungdomar så var den ett igenkännande. Plötsligt så hamnade ett av våra största intressen i rampljuset; att hänga med vänner och spela datorspel.
Det fick status, och sakta men säkert började den unkna bilden av vad en gamer egentligen är att ändras.
Sverige stort i digital värld
Sverige hade tidigt en stor närvaro i den digitala världen och var snabba med utvecklingen av evenemang som festivalen Dreamhack, som nu har en världsledande status.
Vi har som land bidragit oerhört mycket till spelutvecklingen och kan stolt säga att vi fostrat några av världens bästa gamers och spelorganisationer. I dag finns gymnasieutbildningar i e-sport då det numera faktiskt är ett bra karriärval som förutspås ha en ljus framtid.
E-sporten växer så att det knakar.
Sedan 2019 har den Amerikanska speljätten Valve haft kontakt med Stockholm Live och Visit Stockholm. De vill hålla tioårsjubileumet av en av världens största e-sporttävlingar, The International – Dota 2 Championships, i lilla landet Sverige.
Planen var att hålla tävlingen i Globen år 2020, men så kom coronapandemin och evenemanget sköts upp till i år.
Det är dags att ta beslut som gynnar e-sporten, annars riskerar vi att förlora en stor del av den nya arbetsmarknaden
Stor prestige att vara värdnation
Att få vara värdland för den prestigefyllda tävlingen är ingen liten sak; det är som att gå med hela fågeln på huvudet i stället för en ynka fjäder i hatten.
Den stora snackisen har givetvis varit kring hur stor publiken kan tänkas få vara i augusti när tävlingen äger rum, men konversationerna fick ett abrupt slut.
Den tjugoandra juni krossades många drömmar när Valve tillkännagav att de letar efter ett annat land att hålla firandet i.
E-sport ingen sport i Sverige
Varför gör Valve såhär? Jo, Sverige klassar nämligen inte e-sport som en sport, vilket gör att varken Valve, Dota-spelarna själva eller spelorganisationerna får möjlighet till visum under pandemin.
Kort och gott; de kan inte ta sig till Sverige för att arrangera tävlingen och därför skickas hela kalaset med sina 342 miljoner (ja, du läste rätt) i prispengar till något annat land.
E-sport är ingen liten yrkesgren. Det handlar inte längre om folk som sitter hemma i någons källare för att dricka Jolt-cola och slösa bort sina liv.
E-sporten har blivit en mångmiljardsbransch med uppåt 300 000 tittare per match. Stora organisationer som bidrar till samhället genom att stärka turismen, ge kulturupplevelser och förmodligen betalar mer i skatt än ditt gemene storföretag.
Men trots det så togs i april beslutet att säga nej till e-sporten, stänga dörrarna och därmed äventyra inte bara vår status som spelutvecklingsland, utan också att frysa ut flera generationer med spelintresserade fans.
En generationsfråga
Att e-sporten inte klassas som en sport är klart och tydligt en generationsfråga. Det handlar om kampen om förlegade åsikter om sportens vara och inte vara, i kombination med en gammal syn på något som för längesen har ändrats.
I motsatta hörnet så har vi en snabb utveckling som kräver finess och tydlig kommunikation. Det värsta är att matchen egentligen redan är avslutad, det handlar mest om att den förlorande sidan behöver inse det så att vi kan rädda situationen.
Problemet är att det behöver ske omgående. Tappar vi den här bollen så är chansen extremt låg att vi kommer få tillbaks den igen, vilket är oerhört skadligt för scenen i sin helhet.
Kan förlora stor del av nya arbetsmarknaden
Om Sverige klantar sig den här gången så är det inte säkert att organisationerna vågar satsa på oss igen.
Det är dags att ta beslut som gynnar e-sporten, annars riskerar vi att förlora en stor del av den nya arbetsmarknaden.
Med tillräckligt med vilja borde det gå snabbt nog. Så att vi i Sverige kan få uppleva Basshunter i all sin glans än en gång, och tillsammans med våra vänner stolt får spela lite Dota.
