”Säg som det är om marknadshyran, Löfven och Johansson”
De kan kalla det fri hyressättning, rosendoft eller liberal reformagenda. Men väljarna förstår att det är marknadshyror, och att marknadshyror är detsamma som högre hyror, skriver Jonas Sjöstedt.
DEBATT. Ett av vår demokratis problem är politikerförakt, ett främlingskap och en misstro mot våra folkvalda.
Ofta är det orättvist, de flesta politiker är förtroendevalda som arbetar för ett bättre samhälle på sin fritid utan tanke på egen vinning. Det finns också mycket politikerförtroende, ärliga öppna samtal i vår demokrati.
Samtidigt finns föraktet mot politiker där. Ibland är det politikerna som skapar det, när de själva visar väljarförakt. Det borde vi också tala om. Man ser det i språket, i flosklerna, i talepunkterna.
Självklart behärskar många väljare inte alla politikens detaljer.
Hur sätts hyror? Hur sker en miljökonsekvensbeskrivning? Hur fungerar 3:12 reglerna?
Det är inte så konstigt att alla inte kan det, många tänker nog att det är politikernas uppgift att kunna detaljerna och sköta uppdraget efter sina värderingar och program.
Politiker förenklar sina budskap för att nå fram till väljarna, det är inte heller så konstigt, men ibland blir det lite för enkelt, lite för vinklat.
Visst handlar det om marknadshyror även om man väljer att försöka döpa om förslagen för att det låter dåligt. Men ingen utanför Regeringskansliet använder något annat ord
Men folk ser ofta igenom vad politiker egentligen menar, när de inte svarar på frågor eller när det de säger faktiskt inte stämmer. Överskatta inte väljarnas detaljkunskaper, men underskatta inte deras omdöme.
Här tror jag att många politiker hamnar fel, i ett språk och budskap som väljarna omedelbart genomskådar. Där föds en del av politikerföraktet – i väljarföraktet.
Politiker som vägrar svara på frågor och istället upprepar inövade talepunkter. Ansvariga som skyller ifrån sig. Ett formellt eget politiskt språk som skapar distans och utstrålar makt.
Jag kan förstå att många blir irriterade, och ser rakt igenom det. Det skadar förtroendet. Väljarna förstår vad politikerna inte säger. Ibland blir det särskilt tydligt:
”Jag ska titta på det” kan egentligen betyda ”jag har inga planer på att göra något åt det”
”Jag hör vad du säger” kan egentligen betyda ”jag tycker du har fel, men tänker inte bemöta dina argument”
”Vi bereder frågan” kan betyda ”jag kan inte det här och har ingen aning om hur jag ska svara”.
Eller så ska folkvalda alltid skruva in sina talepunkter. Sverigedemokrater som vill skylla på ”massinvandringen” när det diskuteras VA-system, öppettider i simhallen eller regler för bygglov.
Men fenomenet finns hos alla partier. Man kan förstå att folk blir less.
En särskild variant är att försöka hävda att egna misslyckanden egentligen är den politiska motståndarens fel. Debatterna blir långa uppräkningar om vad motståndaren gjort för fel för flera år sedan, ”men ni röstade ju nej till vår motion 2011”.
Det kan vara relevant, men blir ofta att man skyller ifrån sig.
Men folk ser ofta igenom vad politiker egentligen menar, när de inte svarar på frågor eller när det de säger faktiskt inte stämmer. Överskatta inte väljarnas detaljkunskaper, men underskatta inte deras omdöme
Särskilt tydligt blir det när politiker ska försöka försvara beslut som är djupt impopulära.
Häromveckan gavs vi ett lysande exempel från Socialdemokraterna när förslagen om att genomföra marknadshyror presenterades. I korthet såg deras argument ut så här:
- Det finns inget förslag om marknadshyror.
- Men förslaget om marknadshyror (som nyss inte fanns) måste genomföras av den socialdemokratiska regeringen, annars gör högern det, och det är värre.
- Om högern genomför alltihopa så är det Vänsterpartiets fel. Om vi genomför det är det bra och nödvändigt.
Det är ett fint exempel på när ett parti försöker genomföra något impopulärt men inte vill stå för det. Dessutom är faktiskt allt som påstås i resonemanget fel.
Visst handlar det om marknadshyror även om man väljer att försöka döpa om förslagen för att det låter dåligt. Men ingen utanför Regeringskansliet använder något annat ord.
De kan kalla det fri hyressättning, rosendoft eller liberal reformagenda. Men väljarna förstår att det är marknadshyror, och att marknadshyror är detsamma som högre hyror.
Nej, det finns ingen högermajoritet för marknadshyror. Sverigedemokraterna är emot förslaget. Man kan diskutera hur opportunistiska de är, men så är det. Högern kan därmed bara få igenom förslaget ifall Socialdemokraterna röstar med dem för att genomföra det.
Vänsterpartiet är det enda parti i riksdagen som i varje läge kommer att rösta emot att införa marknadshyror, det kan man vara helt säker på.
Ändå står Morgan Johansson och Stefan Löfven där och upprepar de inövade talepunkterna. Det är inte konstigt att väljarna inte tror dem.
Det hade nog varit bättre att säga som det är.
”Vi kan inte försvara den här politiken. Men vi vill väldigt gärna regera och därför gör vi som Annie Lööf säger till oss och genomför centerpartiets marknadshyror. Vi fortsätter låtsas att vi har majoritet med Centerpartiet – fast vi inte har det”.
Jag tror att väljarna förstår det i alla fall.
