Jag anklagar dig, Göran Persson

Den 13 juni för 20 år sedan går jag med raska steg uppför trappan till Göteborgs Universitet vid Vasaplatsen. Jag ska debattera mot Sveriges statsminister Göran Persson.  

1994 gick jag som 18-åring med i Ung vänster, i Vänsterpartiet och Nej till EU. Jag röstade för första gången i ett val och en folkomröstning och tillsammans med andra engagerade jag mig. Allt är nytt, det har sades att historien är död. Efter murens fall finns bara ett enda alternativ – kapitalismen. 

Men min generation ska bevisa att de har fel. Det finns så många alternativ att det inte går att räkna och det finns så många människor som tillsammans vill göra världen mer rättvis. 

På trappan står den annars så buttre politiske kommentatorn KG Bergström och ser uppspelt ut. Solen skiner.

Jag har på mig en Attac-T-shirt med procentstrecket på, väl medveten om att kläder signalerar ens politiska ambitioner. Mina skor är så bekväma att jag ska kunna gå i dem alla fem dagar toppmötet varar. 

Sverige är EU:s ordförandeland, vilket inkluderar ett toppmöte. Vi huserar det alternativa mötet. Det har varit många möten på vägen hit, WTO-protesterna i Seattle 1999 ett av de mest omtalade. 

Men vi tillhör en rörelse där det mest intressanta faktiskt sker i Syd. Bland de landlösa i Brasilien, fackföreningarna i Sydkorea, och jordbruksaktivisterna i Indien med Vandana Shiva som ledstjärna. 

Alla frågor återstår, inget är löst, problemen betydligt större än då. Klimatkrisen har tillkommit. Högerextremismen gått från skränande nazister till män i slips i Sveriges Riksdag

Internet är nytt och plötsligt kan vi dagligen kommunicera med aktivister i andra länder. Indymedia har startat.

Aldrig mer kommer vi lyda under enkelriktade mediekonglomerat som krymper världen istället för att vidga linsen. Vi har ett globalt perspektiv och vi är globala. 

USA:s presidents annalkande ankomst ägnas inte en tanke. Vi bryr oss inte om presidenter. Vi är en rörelse av rörelser, ett globalt nätverk, en konspiration för en bättre och mer rättvis värld. Och nu ska jag öppna debattkvällen.  

Jag ska föra en konfrontativ dialog med Sveriges statsminister och vet precis vad jag ska säga. Det är vi som har förslagen. De som har makten säger nej. Men jag är övertygad om att vi ska vinna, inte bara debatten utan också slaget om världsförändringen.  

Statsministrar har makten att ta beslut om det vi mobiliserar kring. Tobinskatten är vår symbolfråga. En skatt på finansiella transaktioner som ska kasta grus i maskineriet på det globala kasinot. Den perfekta folkbildningsfrågan. 

Överallt är rummen fulla av människor som vill engagera sig.

Opinionen för global rättvisa är så stark. Jag är övertygad om att makthavarnas nej kommer förvandlas till ja. Vår styrka ska tvinga dem.

20 år senare vet jag att det inte blev så. 

Min gudson föds i Göteborg veckor efter toppmötet, samma dag som jag sommarpratar om ett toppmöte som urartat i våld.

Min svägerska minns kaoset, ljud av skott. Hon  ”ville bara ha skuldavskrivning för länderna i Syd”, som hon skriver i ett sms. Då var hon 17 år. 

Jag var också ung. Men det var inte du Göran Persson, du var Sveriges statsminister, landets politiskt mäktigaste person men vad använde du makten till?

Världen har förändrats på de här 20 åren. 2009 åkte jag till Köpenhamn en kall vinterdag för att demonstrera för klimaträttvisa under toppmötet Cop15. 

Jag möttes på tågstationen av en affischkampanj med en rynkig Angela Merkel och Barack Obama där Greenpeace fantiserar om 2020. ”Sorry, we could have stopped catastrophic climate change… but we didn´t”. 

Våren 2021 gick din före detta näringsminister Björn Rosengren ut och ångrade utförsäljningen av Telia. Vad ångrar du Göran Persson?

För 20 år sedan satt Socialdemokraterna i regeringsställning i många europeiska länder, det folkliga stödet för Attac-rörelsens frågor – som Tobinskatt och skuldavskrivning – var brett och starkt. Det fanns ett gyllene tillfälle för att använda Freds och konfliktforskarens Hans Abrahamssons ord. 

Du som statsministern hade kunnat nyttja det tillfället. 

Opinionen för global rättvisa är så stark. Jag är övertygad om att makthavarnas nej kommer förvandlas till ja. Vår styrka ska tvinga dem. 20 år senare vet jag att det inte blev så

För 20 år sedan hade du kunnat ge din Handelsminister Leif Pagrotsky i uppdrag att driva på för att patent på livsnödvändiga mediciner skulle upphävas. Då hade vi inte haft dagens läge där vaccinprofit går före liv. 

Du kunde som statsminister ha drivit frågan om skatt på finansiella transaktioner, du kunde ha tagit initiativ till att förbjuda skatteparadis. 

Men det gjorde du inte. 

Först använde ni globaliseringen för att framstå som mer lamslagna än vad ni var, sedan använde ni våldet på gatorna som ursäkt för att inte lyssna på den oerhört starka opinion som fanns för en rättvis globalisering. 

För 20 år sedan hade du hand om Sverige, nu har du hand om en bank, du har blivit ekonomiskt rikare, men jorden fattigare. Jag anklagar dig för att ha svikit den generation som kom efter min. 

Alla frågor återstår, inget är löst, problemen betydligt större än då. Klimatkrisen har tillkommit. Högerextremismen gått från skränande nazister till män i slips i Sveriges Riksdag. 

Greta-generationens livsutsikter förmörkas av den pågående klimatkatastrofen – samtidigt som börsen, det globala kasinot, under pandemin haft party natten lång. 

Det som var fel då är mer fel i dag, du hade makten att vända utvecklingen men ville inte. 

Göran Persson, jag undrar, om politik är att vilja, vad var det du ville då sommaren för 20 år sedan?