En del borgerliga idéer kan man ju begripa. Som det här med skattesänkningar. Om folk får mer pengar i plånboken så blir de friare, säger människor till höger.
Det går förstås att resa invändningar, men man förstår hur de tänker.

Men marknadshyror? Fastighetsägare ska slippa omaket att förhandla och fritt få sätta den hyra de tycker känns skönast. Så ska rörligheten på bostadsmarknaden öka. I klartext betyder det att folk som inte klarar tygellösa hyreshöjningar ska prischockas ut ur sina hem. På något magiskt sätt ska det också öka byggandet av hyresrätter.

Ja, ni hör ju vilket delirium.

Nå, knasigare är inte tanken än att den fått utgöra en av pelarna i det budgetsamarbete som S, C, MP och L ingått. Och i dag kom den utredning som ska göra marknadshyror – låt vara i nybyggen – till verklighet.

Utredningen föreslår att när en marknadsmässig hyra är satt ska hyran följa inflationen. Så äts de framtida löneökningarna upp för hyresgästerna. Fastighetsägaren ska också, en gång om året, kunna hänvisa till ”ändrade förhållanden” för att höja hyran ännu mer.

Det är ingen stor dag för regeringen. Utredaren tycks ha frångått direktiven och ansvariga ministern Morgan Johansson gör sitt bästa för att distansera sig från slutbetänkandet. Han vill i stället tala om de bostadspolitiska vinster S fått i januariavtalet, till exempel investeringsstödet. Men V hotar med misstroende och när SD precis ryckt undan sitt stöd för marknadshyror så finns i praktiken ingen majoritet för förslagen.

Det är inte så konstigt att motståndet är stort.

Invändningarna mot marknadshyror är många och kända. De ökar segregationen och stänger ute ännu fler från möjligheten till en egen bostad. Det kommer leda till minskat konsumtionsutrymme för hyresgäster och är en förmögenhetsöverföring från boende till fastighetsägare.

Dessutom riskerar marknadshyror att permanenta bostadsbristen.
Precis som arkitekten och skribenten Ola Andersson påpekat så är risken betydande att marknadshyror i nyproduktion leder till att hyresrättsbyggandet blir lika instabilt som byggandet av bostadsrätter. För att branschen ska kunna ta ut så mycket som möjligt i hyra måste man ju hålla uppe efterfrågan – och det gör man genom att bygga lite.

Men här pekar marknadshyrornas vänner på att modellen faktiskt finns i jättemånga länder. Vi borde inte oroa oss, det här är ju normalt ute i den stora världen.

Här blir det verkligt intressant. Ja, marknadshyror finns i flera länder men där finns också särskilda socialbostäder dit låginkomsttagare hänvisas. Det finns statliga regleringar av hyror för låginkomsttagare. Dessutom är bostadsbidragen ofta massiva.

I Finland – där man i 30 år haft marknadshyror – är kostnaderna för bostadsbidrag åtta gånger högre per hyresgäst jämfört med i Sverige. Bostadsstöden slår nya rekord, varje år.
Skulle utvecklingen bli likadan här kan vi räkna med att det svenska bostadsbidraget skulle kosta nästan tio gånger mer i än dag, totalt 35 miljarder mer.

Det är helt i sin ordning, enligt Svenska Dagbladets moderata ledarsida. ”Det är bättre att hjälpa dem som inte har råd att betala vad boende faktiskt kostar än att subventionera hyran för miljonärer”, tycker ledarskribenten Peter Wennblad.

Vänta nu.

Vi ska alltså bygga ut bostadsbidragssystemet för allt vad tygen håller för att på så sätt hjälpa fastighetsbolagen och deras direktörer att göra större vinster?

Det borde man ju anat. Det är inte ett marknadssystem man vill ha, men vill ge fastighetsbranschen tillgång till statens pengar på samma sätt som friskolekoncerner och privata vårdbolag har. Svågerkapitalismen ska lyfta börskursen.

Som sagt. En del borgerliga idéer fattar man ju. Det här med att verka för att statens skattekista ska stå vidöppen för olika särintressen är bara obegripligt.

En gång i tiden avskaffade politikerna marknadshyrorna eftersom att man insåg att det gjorde det lönsammare för fastighetsägare att höja hyran än att bygga nytt. Det gäller än.

Socialdemokraterna borde ha låtit liket ligga.