”Din ”feminism” räcker inte Ebba Busch”
En stor del av den politiska kampen står i dag om de unga kvinnorna. Partierna på högerkanten kommer med det ena mer populistiska utspelet än det andra. Problemet är att de bara skummar på ytan. Vi behöver ingen ny ”feminism”. Vi är inte färdiga med den gamla, skriver Maria Arkeby, tankesmedjan Tiden.
”KD fortsätter att tugga plakatpolitik med enkla lösningar på komplexa problem”, skriver Maria Arkeby.
Det finns mycket kvar att göra innan vi lever i ett jämställt samhälle. Det handlar om otrygga anställningar, stress och hälsa.
I januari 2021 var kvinnornas sjukpenningtal 83 procent högre än männens.
Det handlar om ekonomisk jämställdhet; om varför kvinnor tar ut flest vab-dagar och det faktum att två tredjedelar av de som kallas fattigpensionärer är kvinnor.
Det handlar om våld. Men det handlar också om varför en så liten andel av de som startar företag i Sverige är kvinnor, varför över 90 procent av investerat kapital 2020 gick till bolag grundade av män och det handlar om att sex av tio bolag helt saknar kvinnor i sin styrelse.
Ett parti som har satsat stort på att nå kvinnorna är KD. Det tråkiga är att Ebba Busch har fått allt om bakfoten och pratar sig varm för att Sverige behöver en ”ny feminism”.
Det första problemet med detta är att Ebba Busch använder begrepp som hon inte begriper. Det andra är att hon gör det på ett sätt som avsevärt minskar kvinnors chanser att leva i ett jämställt samhälle.
Kristdemokraterna har, med sin starka koppling till församlingar som Livets ord, riktat in sig på det som den kristna högern tycks anse är acceptabelt att prata om; att bejaka kvinnors ”naturliga behov” att ta hand om barn och hem.
De pratar om livspusslet; om rätten till deltid och de vurmar för det kvinnofientliga vårdnadsbidraget.
Men lösningen på jämställdhetsfrågan i Sverige kan omöjligt vara att bygga ut kriminalvården. Trygghet innefattar även begrepp som utbildning, hälsa, inkomst och pensioner
I andra änden straffas kvinnor med sämre löneutveckling, låga pensioner och en käftsmäll när Ebba Busch säger ”gör andra livsval, få andra resultat”.
Vi vet att något händer i samband med första barnet. Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering konstaterar i augusti 2020 att kvinnorna då tappar i inkomst och lön och blir mer sällan chefer jämfört med män.
Femton år efter det första barnets födelse har inkomstskillnaden mellan pappan och mamman i genomsnitt ökat med hela 32 procentenheter.
Skillnaden i lön har ökat med 10 procentenheter.
Men KD fortsätter att tugga plakatpolitik med enkla lösningar på komplexa problem.
Det räcker inte. Det finns en syn på kvinnan i samhället som vi måste prata om för att komma tillrätta med ojämställdheten; med sjukskrivningar, löneskillnader och med våldet.
Den synen grundläggs på förskolan, i omklädningsrummet och runt matbordet. Den cementeras när vi behandlar och värderar människor, deras egenskaper och intressen olika.
Allt hänger ihop. Omklädningsrummet hänger ihop med investeringarna, lönerna och tryggheten på gator och torg. Tro inget annat!
Självklart skall kvinnor kunna känna sig trygga i hemmet och i det offentliga rummet. Självklart skall våld mot kvinnor straffas hårt.
Men lösningen på jämställdhetsfrågan i Sverige kan omöjligt vara att bygga ut kriminalvården. Trygghet innefattar även begrepp som utbildning, hälsa, inkomst och pensioner.
Där kan listan över jämställdhetsreformer som KD motarbetat göras lång. Hur ställer sig egentligen KD till de jämställdhetspolitiska målen?
Att inte vilja prata könsroller och konventioners inverkan på jämställdhet är fegt. Att slänga sig med löften om en ”ny feminism” är rentav ohederligt.
