”Stig Malm var en lysande stjärna”

Stig Malm gick bort i sviterna av covid-19, 79 år gammal.

Han var ordförande för LO i tio år, mellan 1983 och 1993, och var tidigare aktiv i Metallarbetarförbundet där han var biträdande ordförande när han gick till LO.

I hans eftermäle nämns ofta hans retoriska skicklighet och han är upphovsman till ett antal bevingade uttryck:

”Finansvalpar”, om de unga börsmäklare som klädde sig i blanka kostymer och körde vita porschar.

”Skållade råttor”, om den socialdemokratiska riksdagsgruppen under 90-talskrisen, som sprang omkring och var krismedvetna i en vecka.

”Cementhäckar”, om fackliga ombudsmän som bara sitter på kontoret.

”Fittstim”, om Socialdemokratiska kvinnoförbundet, något som han kritiserades för. Själv hävdade han att han bara återgav vad hans chaufför sagt.

– Han hade en stark retorisk förmåga. Han låg mycket på offsidelinjen och ibland så trampade han väl över, konstaterar Göran Johnsson som var Metalls ordförande 1993–2005.

Stig Malm hade även en ledande roll i det som kom att kallas rosornas krig inom Socialdemokraterna i slutet av 80- och början av 90-talet.

Där stod den så kallade kanslihushöger, främst representerad av finansministern Kjell-Olof Feldt, mot en vänsterfalang inom partiet med Stig Malm i spetsen.

– Någon skulle ju hålla den där vänsterflanken, och han var en duktig vänsterytter. Sedan behövs en högerytter också i ett lag, och framförallt en center som kan göra mål. Det fick bli statsministern, partiordföranden, säger Göran Johnsson som håller fast vid fotbollsmetaforerna.

Stig Malm var omstridd på många sätt. När det så kom fram att han varit med och beviljat en omfångsrik fallskärm till vd:n för BPA, som var ett byggbolag ägt av fackföreningsrörelsen, höjdes många röster för hans avgång. Göran Johnssons var en av dem.

– Då var han riktigt förbannad på mig för att jag stämt in i den kören.

De två hade ett möte där Göran Johnsson skulle förklara sin ståndpunkt.

– Det blev bättre och bättre under samtalet, när kaffet gjorde sin verkan. Så när vi lämnade rummet tog vi varandra i näven.

Affären ledde till Stig Malms avgång, men han fortsatte att bli förbannad på Göran Johnsson med jämna mellanrum. Han berättar att han fick en hel del slängar i de krönikor Stig Malm skrev i LO-tidningen.

Bland annat när Göran Johnsson tog initiativet till industrisamordningen, där industrin ska sätta normen för löneökningstakten.

– Det tyckte inte Stig om. Han tyckte att det gav alldeles för stor makt till industrin, så då fick jag mig några rejäla skopor i de där krönikorna.

Han lärde känna Stig Malm i början av 70-talet, när han som förtroendevald i Metall gick på kurser och konferenser där Stig Malm deltog.

– Han var en lysande stjärna. Även när han föreläste om ganska tråkiga ämnen, som avtal och paragrafer, så förmådde han på något vis att göra det otroligt intressant, säger Göran Johnsson.

Han berättar om hur det sägs att det gick till när Stig Malm blev LO:s ordförande. Han var då biträdande ordförande i Metall och Leif ”Blomman” Blomberg var avtalssekreterare, båda populära inom förbundet. De två ska ha suttit på ett hotellrum tillsammans med förbundsordföranden, Bert Lundin.

– Då påstås det att Bert sa, ”Stig, du får ta LO och du, Blomman, får ta Metall”, och så blev det ju, konstaterar Göran Johnsson.

Men sedan blev det lite gnissel mellan Metallordföranden och LO-ordföranden, enligt Göran Johnsson.

– Stig fick ju LO-perspektivet och Blomman körde sitt Metallrace. Det stämde inte alltid det där, det kuggade inte riktigt i som det skulle.

Som många andra vill Göran Johnsson lyfte fram Stig Malms retoriska förmågor men också hans kämpaglöd.

– Han var en färgstark facklig ledare, som definitivt sa vad han tyckte och tänkte. Han var inte rädd för någon och pratade för de som hade tuffast på arbetsmarknaden. Det var ingen tvekan om att han var en solidaritetens förkämpe.

Även Mona Sahlin (S), som var arbetsmarknadsminister 1990-1991, minns Stig Malm som en orädd man.

– Jag uppskattade framförallt att han aldrig gömde sej. Han var en öppen och rak debattör som tog ansvar för allt han gjorde och sa. Så synlig! Stig och Blomman var två sådana ledare. Var är alla idag, frågar hon sig i ett mejl till Arbetet.

Men inte heller deras relation var helt utan friktion.

– Stig Malm var en ständig källa till glädje och irritation. Alltid orädd och alltid modig – men ibland lite ovillig att lyssna på andra. Han förstod inte alltid kampen för feminismen. Det pratade vi om ofta, skriver hon vidare.

LO:s nuvarande ordförande, Susanna Gideonsson, framhåller också Stig Malms kämparglöd.

– Det spelade ingen roll om det väckte ont blod eller inte, han tog alltid strid för LO-förbundens medlemmar, skriver hon på Twitter.

Även statsminister Stefan Löfven (S) minns Stig Malm som tydlig företrädare för svensk arbetarrörelse.

– Stig Malm var under tio år en frispråkig LO-ordförande som alltid värnade och tänkte på de enskilda medlemmarnas bästa, för honom var kampen för full sysselsättning prioriterad och när han senare kom att bli socialdemokratisk kommunpolitiker fortsatte han den kampen, skriver Stefan Löfven i en kommentar till TT.