Den tredje delen av Arbetets granskning av det svenska arbetsmiljöarbete visar i dag att svensk arbetstillsyn är sämst i Norden.

Finland, med hälften så många sysselsatta, har fler arbetsmiljöinspektörer per 10 000 anställda än Sverige, och både Norge, Danmark och Island har betydligt kraftiga arbetsmiljötillsyn än Sverige.

Det ger att Sverige befinner sig mycket långt från att nå upp till FN:s mål om tillsyn av arbetsmiljön medan Norge, Danmark och Finland klarar kraven med råge.

Det enda nordiska land som tillsammans med Sverige inte når FN:s mål är Island.

Avståndet ned till Sverige är dock markant. Island har dubbelt så många tillsynsinspektörer som Sverige och ligger strax under målen.

Sverige är inte ens i närheten.

Hur kunde det bli så här?

Under lång tid har resurserna inte matchat behoven för att anställa fler arbetsmiljöinspektörer.

Samtidigt har både Liberalerna och Centern röstat ned ett förslag från arbetsmarknadsminister Eva Nordmark (S) om att ge regionala skyddsombud tillträde till fler arbetsplatser.

Det gällde främst arbetsplatser med utländska företag som inte har svenska kollektivavtal.

Att få igenom förslaget var nödvändigt för att hålla jämna steg med behovet eftersom allt fler utländska underleverantörer opererar på den svenska marknaden.

Men mittenpartierna röstade nej. I stället gick man samman med högern, ifrågasatte hela skyddsombudsorganisationen och krävde en översyn av fackets inflytande.

Här följer man alltså de tre högerpartierna tätt i hälarna genom att låta påskina att skyddsombud är politiskt styrda.

Sanningen är att skyddsombuden är arbetstagarnas representanter i det systematiska arbetsmiljöarbetet. Detta arbete drivs gemensamt av arbetsgivare och arbetstagare. 

Då är det också självklart att arbetstagarnas representanter utses av arbetstagarna.

Det högerförslag som mittenpartierna nu hjälper till att försöka få igenom innebär att arbetsgivarna ska få fortsätta utse sina representanter men att arbetstagarna förbjuds välja egna representanter.

I stället ska arbetstagarna företrädas av statligt anställda tjänstemän.

Förra våren orsakade det stor förvåning hos LO när även Svenskt Näringsliv förklarade att de anslöt sig till högerns åsikter och nu ville montera ned nuvarande organisation för skyddsombuden.

Sett i ett större sammanhang är det dock inte förvånande. På senare tid har Svenskt Näringsliv i många frågor frångått sitt traditionella försvar för ordning och reda på arbetsmarknaden och i stället anammat den centerpartistiska vurmen för långtgående avregleringar.

Svenskt Näringsliv anser uppenbarligen att det skulle innebära en stor vinst för företagen om de anställdas möjligheter att ställa rimliga krav på arbetsmiljön försvåras.

En så stor vinst att Svenskt Näringsliv nu går samman med borgerligheten för att montera ned de anställdas skyddsorganisation.

Här finns dock positiva exempel. 

Arbetsgivarorganisationen Byggföretagen har tillsammans med Byggnads på egen hand gjort upp om att regionala skyddsombud ska få tillträde till fler arbetsplatser inom byggsektorn.

Byggföretagen är framsynta nog att inse att en bra arbetsmiljö även gynnar företagen. Nedmonterat skyddsarbete slår mot seriösa företag genom att öppna för osund konkurrens. 

Sverigedemokraterna och mittenpartierna har hamnat på samma sida i debatten om arbetstagarnas säkerhet.

Högern river ned Sveriges arbetsmiljöarbete – med liberal hjälp.