Att Liberalernas partiledare Nyamko Sabuni velat bryta med januariavtalet har varit uppenbart sedan hon tillträdde.

I partiledarstriden vann hon över den socialliberala motkandidaten Erik Ullenhag och en stor del av hennes värv som partiledare har därefter gått ut på att befästa sin egen ställning och göra sig kvitt de socialliberaler som hängt sig kvar i partiledningen.

I dag är därmed större delen av Liberalernas toppskikt Sabunianhängare.

Nu ser vi steg två i hennes strategi. Tiden har blivit mogen för att utnämnda en fråga som så viktig för Liberalerna, eller snarare Sabunis egen falang inom Liberalerna, att Liberalerna prompt måste lämna januariavtalet hellre än att godkänna denna enligt Sabuni så viktiga skiljefråga.

Att hon skulle välja en profilfråga för högern är därmed naturligt, genuint liberala frågor skulle hon ju kunna förhandla om.

Men Sabuni vill inte förhandla. Hon vill i stället använda frågan som en murbräcka mot Januariavtalet.

Därmed återstår egentligen bara två frågor ur högerns retorik, invandring eller trygghet/kriminalitet.

Jag spådde i en tidigare ledartext att hon skulle välja trygghet när dagen för detta naturliga andra steg skulle komma.

Då skulle hon ju också kunna få lite liberal touch på kravet och eventuellt kunna locka över en och annan ur partiets socialliberala falang.

Men hon valde invandring.

I den packe förslag till ny migrationsöverenskommelse som regeringen har skickat på remiss lyfter hon två förslag som hon pekar ut som oförenliga med Liberalernas syn på Januariavtalet.

Det är förslaget att införa en ny humanitär skyddsgrund och att införa lättnader för hbtq-personer och anhöriginvandring för kvotflyktingar.

Nu är dock inte sakfrågan så viktig för Sabunis strategi vilket tydligt märks i hennes argumentation.

Det hon anfört mot förslagen är dels att det kostar pengar. Allt som påverkar poster i en budget kostar dock pengar, det är liksom det som är meningen med politiskt arbete, att bestämma vad man ska lägga pengarna på.

Dels också att ett förslag om ny humanitär skyddsgrund inte finns med i januariavtalet, vilket är en direkt felaktighet.

Punkt 67 i januariavtalet lyder:

”Gör upp om den framtida migrationspolitiken i en parlamentarisk kommitté. Partierna är överens om att driva en ny humanitär skyddsgrund i den parlamentariska kommittén.”

Men utspelet är ju i realiteten främst ett slagträ i den interna konflikten inom Liberalerna så det spelar inte så stor roll vilken fråga Sabuni hade valt, eller vilka argument hon anfört som skäl att säga nej. Syftet är att ifrågasätta Januariavtalet.

Nu är bollen i rullning. Inte mot Stefan Löfven eller regeringen utan mot motståndarna inom det egna partiet.