”Vi vägrar gå tillbaka till hur det var innan pandemin!”

I början av november blev Kommunals största kollektivavtal klart när vi kom överens med arbetsgivarorganisationerna Sveriges kommuner och regioner (SKR) och Sobona som representerar kommunala bolag.

Totalt omfattar avtalet 400 000 undersköterskor, vårdbiträden, barnskötare, lokalvårdare och andra arbetare som får vårt samhälle att fungera varje dag.

Att det verkligen är vi som får samhället att fungera ställdes på sin spets – och ställs nu återigen på sin spets – när vi slängdes in i den brutala pandemin.

Kommunals medlemmar ställdes ansikte mot ansikte med det fula klassamhället när det visade sin oförmåga att skydda oss som stod i frontlinjen.

När skyddsutrustning delades ut efter hur många högskolepoäng du hade. När vi lämnades ensamma på arbetsplatserna då chefer plötsligt började jobba hemifrån.

När vi fick slåss för att stänga framdörrar på bussen, ta fighten med föräldrar som sjuka lämnade sina barn på förskolan och bråka om rätten till munskydd i äldreomsorgen.

Och när andra jobbade hemifrån kom applåderna för oss som stod kvar på välfärdens golv. Applåder för oss som med otillräcklig kunskap om smittan lämnades att hantera den.

Vi som vårdar svårt sjuka, ger omsorg till äldre, städar rum där smittade befunnit sig, kör bussar så folk kunde ta sig till jobbet och som ser till att barnen kunde fortsätta sin skolgång.

Applåder som tacksamt togs emot, men som inte på något sätt väger upp den smygande känslan att våra yrkesval inte är värda mer för samhället.

Att vår arbetssituation är vårt fel. Att vi gjort fel val: När lönen inte går att försörja sig på.

Vi har tecknat ett bra avtal för en majoritet av Kommunals medlemmar. Men vi är inte klara. Totalt finns det 73 avtalsområden där Kommunal är part. Fortfarande ska hundratusentals kommunalares kollektivavtal förhandlas

När vår arbetsmiljö och våra arbetstider sliter ner istället för utvecklar. När nedskärningar kräver att vi ska göra mer med mindre.

Jag är stolt att jag valde att börja arbeta som barnskötare. Jag är stolt över att jag har ett yrke som spelar roll på riktigt. Jag är också stolt över folkrörelsen Kommunal som jag för första gången blev förtroendevald i som artonårigt arbetsplatsombud.

Det är den växande folkrörelsen av starka och kompetenta välfärdsproffs som gjort det möjligt att teckna ett så bra avtal som vi faktiskt gjort. Det var inte applåderna. Det var vi. Tillsammans.

Avtalet innebär högre löner och en uppvärdering av våra yrkesutbildningar.

Det är bättre scheman för de som jobbar natt och möjligheten till tryggare anställningar för de som är vikarier och visstidsanställda.

Det är bättre möjligheter till en sammanhållen semester på sommaren. Det är ett bra avtal. Jag är stolt, men inte nöjd. 

Vi hade varit värda varenda lönehöjning och varenda schemaförbättring man kan tänka sig. Men en förhandling handlar om att ge och ta.

Och resultatet blev långt bättre än det nollbud som arbetsgivarna inledde förhandlingarna med.

Vi har tecknat ett bra avtal för en majoritet av Kommunals medlemmar. Men vi är inte klara. Totalt finns det 73 avtalsområden där Kommunal är part. Fortfarande ska hundratusentals kommunalares kollektivavtal förhandlas.

Vård- och omsorgspersonal i privat sektor, bussförare och så vidare. Även de ska ha bra avtal som vi kan vara stolta över. För oss i Kommunal handlar det om att vi vägrar gå tillbaka till hur det var innan coronapandemin. För det var faktiskt inte bättre förr. Inte för oss. Vi kräver mer.

Vi har kommit en bit på väg. Men vi är inte klara.