Medling kan avgöra om låglöne­satsning ryms inom märket

Medlingsinstitutet har utsett Robert Schön, tidigare vice vd för Industriarbetsgivarna, och Gunilla Runnquist, tidigare förhandlingschef vid Lärarförbundet, att medla i konflikten mellan Handels och Svensk Handel.

Enligt Svensk Handel är löneökningar med totalt 5,4 procent över en 29-månadersperiod den norm – det märke – som facken och arbetsgivarna inom industrin har satt med sina nyss tecknade avtal.

Alla förbättringar för de anställda måste rymmas inom den ramen, hävdar arbetsgivarna.

Facket hävdar å sin sida att avtalen inom industrin ger löneökningar på 5,4 procent plus lite extra vid arbetsplatser där det finns lågavlönade anställda (med löner under 26 100 kronor i månaden).

Irene Wennemo, generaldirektör vid Medlingsinstitutet, vill inte svara på frågan om märket i årets avtalsrörelse är en strikt kostnadsgräns vid 5,4 procent, eller innebär att lågavlönade kan få löneökningar därutöver.

Detta för att inte förekomma bud som medlarna kan komma att lämna till Handels och Svensk Handel.

– Vi har diskuterat frågan. Och Opo har dragit för våra medlare hur de ser på märket, säger Irene Wennemo.

Irene Wennemo påpekar sedan att en av medlarna i konflikten, Robert Schön, är en av de opartiska ordförandena. Och det har betydelse.

– Hur Opo tolkar märket i handelskonflikten blir viktiga signaler för oss, säger Irene Wennemo, som hoppas att medlingen ska ge vägledning för den fortsatta avtalsrörelsen.

Den tvist om märket som nu utspelas är en repris från avtalsrörelsen 2017.

– Ja, så är det. Det är inte optimalt för märkessättningen. Men parterna hanterade detta 2017, och jag hoppas att de gör det den här gången med, säger Irene Wennemo.

I de avtal som IF Metall, GS och Livs nyss har tecknat ingår en låglönesatsning som är utformad på exakt samma sätt som i motsvarande avtal 2017.

Vid arbetsplatser där en del anställda tjänar mindre än 26 100 kronor i månaden ska deras löner räknas som om de vore 26 100 kronor när potten för löneökningar räknas fram vid arbetsplatsen.

På så sätt blåses potten för löneökningar upp. Med följden att de procentuella löneökningarna blir lite högre än 5,4 procent vid arbetsplatser där lönerna är låga.

Enligt IF Metalls avtalssekreterare Veli-Pekka Säikkälä valde facken att inte ändra modell jämfört med 2017, ”för att alla ska förstå hur det funkar”.

– Det var en viktig princip vi satte 2017 som vi nu har satt en gång till.

Men 2017 såg sig bland andra Hotell- och restaurangfacket och Fastighets tvungna att varsla om konflikt för att driva igenom något högre procentuella löneökningar vid företag med låga löner.

– Det är olyckligt att arbetsgivarna dribblar om det här igen. De får väl sprattla en stund. Vi kommer ändå att få igenom detta, säger Veli-Pekka Säikkälä.

Industrins arbetsgivare säger, precis som för tre år sedan, att märket (den här gången 5,4 procent) är en strikt kostnadsram.

”Märket på 5,4 procent inkluderar låglönesatsningen”, och ”kompensationen till de lägst betalda tas från det gemensamma löneutrymmet”, säger Industriarbetsgivarnas förhandlingschef Per Widolf till Arbetet.

Enligt Veli-Pekka Säikkälä bottnar arbetsgivarnas motstånd mot ett lite mjukare märke inte i principer.

– Arbetsgivarna har hedrat märket i tidigare avtalsrörelser, då industrin ofta har haft mindre betalningsförmåga än inhemska branscher, säger Veli-Pekka Säikkälä.

– Nu när industrin har högre betalningsförmåga än de inhemska branscherna är det plötsligt inte industrins konkurrenskraft som ska ligga till grund för lönebildningen. Principer tar de bara till när det passar dem. Det är ynkligt.