Den 1 oktober börjar fack och arbetsgivare förhandla om lönerna för de anställda i industrin.

Deras uppgörelse ska sedan fungera som riktmärke för hela den övriga arbetsmarknaden.

Förhandlingarna kommer att föras mot bakgrund av en ”djup och allvarlig lågkonjunktur”, skriver Industriarbetsgivarnas chefsekonom Kerstin Hallsten i en konjunkturrapport som presenterades på torsdag förmiddag.

Industriproduktionen rasade under andra kvartalet i år. I exempelvis stål- och metallindustrin föll 23 procent av produktionen bort.

– Stora delar av näringslivet har det väldigt tufft. Vi tror att industriavtalet kan vara en stabiliserande faktor i det här osäkra läget, säger Per Widolf, förhandlingschef vid Industriarbetsgivarna.

Industriarbetsgivarna företräder basindustrin, som har ett särskilt behov av långsiktighet. Per Widolf ser gärna en lång avtalsperiod, förutsatt att avtalet blir ”ansvarsfullt”.

– 2020 är ett förlorat år på grund av produktionsraset. Det gäller däremot inte 2021 och 2022, säger Per Widolf.

När industrins avtal löper ut den 31 oktober upphör även Kommunals avtal med Sveriges kommuner och regioner att gälla.

Avtalet berör omkring 300 000 anställda, varav knappt hälften är undersköterskor.

Industriarbetsgivarna är medvetna om att anställda i sjukvård och äldreomsorg i år har särskilda förväntningar om högre löneökningar än andra grupper.

– Många människor i vården har jobbat mycket hårt under pandemin och gjort enastående insatser, säger Per Widolf.

– Men det innebär inte att industrinormeringen blir mindre aktuell, snarare tvärtom. Det finns ingen anledning att vissa sektorer ska ha löneökningar utöver märket.

Kommunal kräver just löneökningar utöver det märke som parterna i industrin kommer att sätta. Den sortens avsteg från märket kommer att leda till kompensationskrav från andra grupper, varnar Per Widolf.

Industriarbetsgivarna motsätter sig inte att lönerna ökar snabbare för vissa grupper än för andra. Men det ska inte ske i de centrala avtalen, utan genom lönesättningen ute på arbetsplatserna, enligt Per Widolf.

Det synsättet utmanas alltså av Kommunal, vars medlemmar i praktiken inte brukar få ett öre utöver vad det centrala avtalet föreskriver.

En av Industriarbetsgivarnas motparter är Pappers, som kräver löneökningar med 4 procent i ett ettårigt avtal och har ställt sig utanför LO:s samordning inför avtalsrörelsen.

– Pappers krav var orealistiskt när vi började förhandla i januari, och det är än mer orealistiskt nu, säger Per Widolf.