Fack i Belarus: Vi överlever inte utan hjälp

Internet är fortfarande nedstängt emellanåt när vi pratar på telefon.

Ihar Barysau, ledare för landets socialdemokratiska parti BSDP Hramada, berättar att det är en fin morgon i huvudstaden Minsk. 

– Det är en konstig känsla, för på dagen är det fridfullt men efter klockan sju på kvällen ändras allt. Då blir polisen och militären aggressiv och går på alla. 

Under tisdagen satt Ihar Barysau i möte med ledare från andra oppositionspartier, liksom med landets enda oberoende fackliga centralorganisation, Belarusian Congress of Democratic Trade Unions (BKDP).

– Vi har tagit ett gemensamt beslut om hur vi ska agera framöver. Våldet mot folket måste stoppas. Vi har uppmanat staten att släppa alla som har gripits under protesterna och alla politiska fångar.  

Ihar Barysau berättar att minst fem partimedlemmar har gripits de senaste dagarna. Men han har knapp information om vilka de är eller vart de har förts. 

– Det är en enda röra eftersom internet har legat nere och personer har också fått sina mobiler blockerade. 

Enligt polisens egna uppgifter har 6 000 gripits. En demonstrant har dessutom mist livet.

Är du rädd att de ska ge sig på dig?
– Ja. I dag ska vi gå och lägga blommor på platsen där en demonstrant dog och jag vet inte hur det ser ut där. 

BSDP Hramada var med i primärvalsomgången med en egen kandidat. Men efter det valde partiet att ge upp presidentvalet eftersom det ansågs vara lönlöst att ens försöka. 

– I våras trodde vi inte att valet skulle bli så uppmärksammat eftersom folk var mer fokuserade på coronaviruset och stannade hemma. Men människor tröttnade på corona och bestämde sig för att mobilisera inför valet vilket gynnade oppositionen. 

Kan du göra en uppskattning hur stort stöd ditt parti bland befolkningen?
– Det är omöjligt att säga eftersom vi inte har rättvisa och fria val. Men jag är positiv och tror på förändring. För första gången i detta val fanns det personer i vallokalerna som valde att räkna rösterna rätt. 

Siarhei Antusevich, vice ledare för den oberoende fackorganisationen BKDP var med på samma möte som Ihar Barisau under gårdagen. 

– Jag tror på förändring, men utan internationell hjälp och stöd kommer vi inte att överleva, säger han. 

BKDP består av fyra fackförbund som tillsammans har 10 000 medlemmar. En spottstyver jämfört med de 16 statligt kontrollerade fackföreningar som organiserar 4,5 miljoner anställda, 96 procent av arbetskraften. 

– Flera av våra medlemmar har gripits och i dag ska vi ha ett möte om hur vi ska stötta alla som deltar i demonstrationerna, säger Siarhei Antusevich på telefon från Minsk. 

Enligt FN:s utvecklingsfond UNDP är mer än hälften av belarusierna anställda i företag som helt eller delvis ägs av staten. 

Många har ettåriga anställningskontrakt som omprövas varje år. Arbetsgivarna och myndigheterna har stor makt att göra sig av med obekväma personer, förklarar Siarhei Antusevich. 

– Om en anställd har anslutit sig till ett oberoende fack kommer oftast arbetsgivaren med uppmaningen att de måste gå ur för att behålla sin tjänst. 

Medlemsavgifterna till både statliga och oberoende fackförbund betalas genom lönen. Arbetsgivare har därför uppgifter på vem som tillhör vilket fack.

Oberoende fackföreningar utsätts för trakasserier vilket både världsfacket Ituc och FN:s arbetsmarknadsorgan ILO har kritiserat hårt. 

Men precis som ledarna för den politiska oppositionen är Siarhei Antusevich mer positiv nu än någonsin tidigare. Och han hoppas kunna rida på den demokratiska demonstrationsvågen för att mobilisera fler. 

– Folket är mer aktivt och vi får många förfrågningar nu om medlemskap. Jag är säker på att stödet för oss också kommer att öka.