”Ska S också få med sin partigrupp mot EU:s minimilöner?”

SLUTREPLIK. Det är välkomet att Johan Danielsson återupprepar Socialdemokraternas motstånd mot planerna på lagstiftad minimilön på EU-nivå.

Men att Socialdemokraterna vägrar tillstå hur det kommer sig att vi nu befinner oss i det här läget – med detta hot över svensk arbetsmarknad hängande över oss – omöjliggör ett ändamålsenligt agerande mot kommande hot från deras sida.

För att Ursula von der Leyen skulle ha möjlighet att tillträda som ordförande för EU-kommissionen behövde hon stöd av den partigrupp som Danielsson själv företräder.

Ett av de löftena som hon avkrävdes för att få detta stöd var just EU-reglerad minimilön.

I sitt jungfrutal i Europaparlamentets plenisal, med såväl Danielsson som mig själv på plats, lovade hon också att lägga fram ett sådant förslag.

I de tillhörande politiska riktlinjerna presenteras också förslaget under rubriken ”Den sociala pelaren”. Det är svårt att tänka sig att detta helt gått förbi Danielsson.

Och det är bara ett av otaliga exempel.

Det är därför tröttsamt hur Socialdemokraterna defensivt slår ifrån sig kopplingen mellan EU:s sociala pelare och hotet om lagstiftade minimilöner på EU-nivå.

Denna koppling är inget Kristdemokraterna och jag fabulerat ihop på egen kammare. Det är bara att lyssna på hur EU-kommissionen själva motiverar förslaget.

Den sociala pelaren och toppmötet i Göteborgs nämns om och om igen.

Johan Danielsson har varit på tillräckligt många möten för att inte ha kunnat missa detta, men väljer av uppenbara skäl att bortse från det uppenbara.

Det här har inte bara med historieskrivning att göra som Danielsson antyder.

Om man inte ser sambandet mellan att social-, arbetsmarknads-, och välfärdsfrågorna plötsligt blev fokusfrågor i EU:s korridorer, och att skarpa lagstiftningsförslag inom dessa områden presenteras, då borde man syssla med något annat än politik. 

Den sociala pelaren är inte lagstiftande. Men den skänker legitimitet och utgör basplatta för alla möjliga förslag inom områden vi kristdemokrater anser bättre sköts nationellt.

Detta resonemang avfärdar Danielsson med att det krävs fördragsändringar för att flytta mer makt till Bryssel. Vilket är en märklig invändning eftersom det vår replikväxling handlar om – EU-reglerade minimilöner – enligt EU-kommissionens egen (förvisso högst diskutabla) bedömning går att driva igenom utan fördragsändringar.

Vi får inte heller glömma att EU-domstolen är känd för att vara aktivistisk och i domslut hänvisar till icke-bindande initiativ liknande den social pelaren och på så sätt kan ge kommissionen rätt. 

Skulle inte en situation där EU beslutar om svenska löner innebära en maktförskjutning?

Men att Socialdemokraterna vägrar tillstå hur det kommer sig att vi nu befinner oss i det här läget – med detta hot över svensk arbetsmarknad hängande över oss – omöjliggör ett ändamålsenligt agerande mot kommande hot från deras sida

Det finns för närvarande alla möjliga förslag inom otaliga politiska områden i omlopp där man kan tala om en maktförflyttning, utan att det för den sakens skulle kräver fördragsändringar.

Fördragen går att stretcha och tolka, att maximera eller minimera. Och gällande direktiv går att revidera på sätt som minimerar eller maximerar medlemsländernas möjligheter att forma sin egen väg.

Så visst handlar det om var makt ska läggas och vad man anser bör skötas nationellt eller inte.

För att bara plocka ett förslag ur mängden har jag exempelvis noterat att såväl Danielsson som jag själv reagerat negativt på EU-kommissionens planer på att förbjuda våra jägare att nyttja blyammunition i större delen av Sverige.

Reglering av den frågan sker idag nationellt. EU-kommissionen vill istället att frågan regleras från Bryssel.

Givetvis skulle det vara en förändring som också innebära en maktförskjutning.

Johan Danielsson föreslår att vi hjälps åt att stoppa förslaget om minimilönsreglering på EU-nivå. Det gör jag gärna.

Men det kräver också att man arbetar där man står. Vi kristdemokrater agerade tidigt och har lyckats få vår partigrupp, Europaparlamentets största, att motsätta sig skarp lagstiftning vad gäller minimilöner, och i stället förorda icke-bindande rekommendationer.

Vi väntar ännu med spänning på rapporter om hur det går för Socialdemokraterna med att få sin partigrupp att byta fot i frågan.