”Medlingsinstitutet arbetsgivarens hjälpreda”
Att en statlig myndighet angriper ett fackförbunds grundlagsskyddade rätt är allvarligt och uppseendeväckande, skriver Kurt Junesjö, tidigare förbundsjurist på LO-TCO Rättsskydd.
Irene Wennemos, gd Medlingsinstitutets, uttalanden är anmärkningsvärda, skriver Kurt Junesjö.
LO och Svenskt Näringsliv är överens om att rekommendera sina medlemsförbund att prolongera kollektivavtalen till i höst på grund av corandapandemin.
Byggnads följer rekommendationen, men vill bara prolongera till oktober, inte till november som övriga förbund.
Skälet är att eventuella stridsåtgärder under julhelgen, när mycket av byggverksamheten ligger nere, skulle ge Byggnads en svagare förhandlingsposition.
Svenskt Näringsliv och Byggföretagen protesterar högljutt mot Byggnads krav och misstänkliggör Byggnads motiv.
Medlingsinstitutets (MI:s) chef Irene Wennemo går då ut och stödjer helhjärtat arbetsgivaren i en intervju i Ekot: ”Vi har inte varit med om, sedan den här myndigheten bildades, att ett etablerat fackförbund inte vill sluta ett kollektivavtal med fredsplikt,”.
Uttalandet är anmärkningsvärt på flera sätt.
Wennemo är som chef för en statlig myndighet skyldig att vara saklig och opartisk. Att ställa sig på ena partens sida strider mot grundlagen.
Förra Generaldirektören för MI, Carina Gunnarsson, publicerade våren 2019 en debattartikel om hamnkonflikten som helt stödde arbetsgivaren.
Hamnarbetarförbundet anmälde MI till Justitieombudsmannen (JO).
JO kritiserade MI eftersom artikeln kunde ses som ett ställningstagande för arbetsgivaren. Agerandet stred därför mot Regeringsformens (RF) krav på opartiskhet. MI förtjänade därför kritik, eftersom tilltron till MI:s opartiskhet kunde ha äventyrats. Att Wennemo fortsätter samma linje trots JO:s kritik är uppseendeväckande.
Byggnads och Byggföretagen förhandlar om ett prolongationsavtal och har olika uppfattningar i en intressefråga.
Avtalsförhandlingar sker alltid med sju dagars uppsägningstid utan fredsplikt. RF skyddar Byggnads rätt till förhandling och att i sista hand vidta stridsåtgärder, om man inte kommer överens.
Att en statlig myndighet då angriper Byggnads grundlagsskyddade rätt är allvarligt. Och att påstå att Byggnads agerande skulle vara avvikande från normal praxis är okunnigt och osakligt.
Att MI återigen öppet ställer sig på arbetsgivarens sida, trots JO:s kritik, gör att tilltron till myndigheten som opartisk medlare allvarligt skadas
Wennemo redovisar inte det egentliga skälet för sitt arbetsgivarstöd, nämligen omsorgen om det så kallade märket.
I flertalet medlingar under de senaste 25 åren har MI:s medlare stenhårt drivit arbetsgivarens linje att hålla sig till märket, enligt vilket lönesättningen i den svenska exportnäringen ska vara normerande för hela arbetsmarknaden.
Att det är arbetsgivarens linje blev än mer uppenbart när Svenskt Näringsliv vägrade betala konfliktersättning till SAS då de avvikit från märket i förhandlingsuppgörelsen efter avtalskonflikten våren 2019.
Om Byggnads nu förhandlar före industrin, som har fredsplikt till den 1 november, blir det Byggnads som sätter märket, och inte industrin.
Detta är det verkliga skälet till MI:s agerande.
När märket ifrågasätts brukar MI:s medlare hänvisa till sin instruktion. Det är fel på två sätt.
- Instruktionen är en regeringsförordning och ger därför inte rätt till tvingande ingrepp i medborgares ekonomi, till exempel i ett kollektivavtal. För det krävs beslut av Riksdagen och sådant lagstöd saknas.
- MI:s instruktion om att driva märket förutsätter samsyn på arbetsmarknaden. Den saknas nu, eftersom LO-förbund med flertalet medlemmar underkänner märket.
Att MI återigen öppet ställer sig på arbetsgivarens sida, trots JO:s kritik, gör att tilltron till myndigheten som opartisk medlare allvarligt skadas.
