Det börjar som en alldeles vanlig dag på jobbet men slutar med en arbetsolycka. På ett livsmedelslager i Kristianstad lastar Samhallanställda Emil Vinquist och en arbetskamrat drycker på en pallyft. 

För att vara så effektiv som möjligt, och minimera förflyttningarna, står Emil Vinquist tryckt mot lasten och vrider bara på överkroppen.

– Min jobbarkompis sänker ner pallyften. När jag känner att det börjar bli tyngre på foten vänder jag mig om och försöker dra väck den, men foten sitter fast.

Pallen är fullastad. Ungefär 800 kilo landar på Emil Vinquists fot.

Jobbarkompisen reagerar inte på en gång. 

– Jag tror att han blir lite chockad för det dröjer en stund innan han lyfter upp pallen igen.

Till en början känner Emil Vinquist ingenting, men efter ungefär tio minuter börjar foten värka. Efter ytterligare tio gör det så ont att han åker till vårdcentralen, vidare till sjukhuset för röntgen, tillbaka till vårdcentralen och därifrån till akuten.

– De konstaterar att jag har en spricka i foten och klämskador. Jag får en stödstrumpa och blir sjukskriven i två veckor.

Om inte skon hade haft stålhätta hade det blivit mycket värre.

Arbetsskador på Samhall

De vanligaste typerna av olyckor 2015-2019

Så fördelar sig skadorna i Samhalls olika yrkesgrupper 2015-2019

Det som hände Emil Vinquist är en av de 446 arbetsolyckor med frånvaro som 2019 skedde inom Samhall.

Enligt statistik från Arbetsmiljöverket och Samhall råkar Samhallanställda ut för mer än dubbelt så många arbetsolyckor som övriga arbetsmarknaden.

För att få ett jämförbart mått används något som kallas relativ frekvens. Det mäter antal arbetsskador som lett till minst en dags sjukfrånvaro per 1 000 anställda.

Enligt Samhalls årsredovisning för 2019 låg den siffran på 17. Samma år var den relativa frekvensen för hela arbetsmarknaden 7. Det innebär att det var 2,4 gånger så många olyckor på Samhall som på hela arbetsmarknaden.

– Vi har förstärkt vårt arbetsmiljöarbete och jobbat för en ökad rapporteringsbenägenhet, säger Liza Radon, hr-strateg på Samhall.

Hon menar att det kan vara en stor del av förklaringen till de höga olyckstalen. Men ändå är hon inte nöjd.  

– Våra medarbetare har andra förutsättningar än många andra på arbetsmarknaden. Vissa av funktionsnedsättningarna kan ibland medföra en ökad risk för olycka. Det ställer särskilda krav på oss som arbetsgivare – här behöver vi vara ännu bättre och det är det vi jobbar för, säger Liza Radon som samtidigt lyfter fram att företaget minskat antalet allvarliga händelser med nästan en femtedel under 2019. 

Enligt henne är målsättningen att få ner siffran till 14 arbetsskador som leder till sjukfrånvaro per 1 000 anställda. Det tycker Liza Radon är ett ambitiöst mål sett till olyckstalen i de branscher företaget verkar, till exempel fastighetstjänster samt lager och logistik. 

Men även om man gör en jämförelse inom den bransch där majoriteten av Samhalls anställda arbetar, nämligen lokalvård, sticker företaget ut.

För branschen Fastighetsservice, där lokalvård ingår, låg den relativa frekvensen på 9 för 2019. Det innebär att skaderisken är 1,9 gånger så hög på Samhall inom den typen av jobb.

Lager och logistik är en mer skadedrabbad bransch, med en skadefrekvens på 15 per 1 000 anställda. Alltså något lägre än Samhalls nuvarande siffra, men högre än målet på 14.

Antal arbetsskador med sjukfrånvaro per 1 000 sysselsatta år 2019

Arbetsskador med sjukfrånvaro

Det regionala skyddsombudet Reza Forghani vittnar om flera brister i arbetsmiljöarbetet på Samhall.

Han berättar om en industrilokal utanför Stockholm. Där, på övervåningen, samlas varje morgon ett 30-tal Samhallanställda för att stämpla in och varje eftermiddag för att stämpla ut.

Lokalen är egentligen för liten för att rymma så många människor samtidigt.

Trots att personalens arbete, lokalvård, är smutsigt med bland annat risk för smitta saknas duschrum, klädskåp och omklädningsrum. Något som arbetsmiljöföreskrifterna egentligen kräver.

Dessutom är övervåningens enda utgång via en smal och brant trappa.

– Om det börjar brinna skulle det bli förödande för dem där uppe, konstaterar Reza Forghani.

Han är regionalt skyddsombud för Kommunal i Stockholm, med särskilt uppdrag för Samhall. Det innebär många ärenden att hantera.

Dåligt anpassade lokaler, rehabärenden, arbetsanpassningar och bristande arbetsmiljöer fyller det mesta av hans dagar.

Hans dom är hård:

– Arbetsmiljöarbetet på Samhall är långt ifrån tillfredsställande.

Reza Forghani har identifierat tre problem.

Problem 1: Sekretess

När en person anvisas till Samhall från Arbetsförmedlingen får Samhall inte informera företaget om vilken funktionsvariation personen har. Det blir då upp till individen att berätta, om den vill, för områdeschefen som ansvarar för den anställda.

– Om den anställda inte själv säger exakt vad han eller hon lider av, då blir det svårt för Samhall att hitta rätt jobb för rätt person. Men det händer också att Samhall, utan att beakta personers olika förutsättningar, placerar individerna på arbetsplatser där det inte fungerar för dem att jobba.

Problem 2: Ökade krav

Samhall ska gå med vinst. Antalet anställda som ska motsvara en ordinarie heltidstjänst har pressats ner. Företaget jagar nya uppdrag och tar sällan hänsyn till om de anställda kan utföra dem.

Pressen och stressen har helt enkelt blivit hårdare, anser Reza Forghani.

Kan det leda till fler skador?
– Ja, det kan det. 

Problem 3: Arbetsledningen  

Arbetsmiljöuppgifterna ligger på Samhalls områdeschefer. De kan ha ansvar för upp till 70 anställda som är ute på olika arbetsplatser och uppdrag. 

Då blir det svårt att hålla koll på såväl arbetsuppgifter som lokaler och risker för varje enskild anställd.

Dessutom är det hög omsättning på områdeschefer, enligt Reza Forghani.

– Det blir hela tiden nya chefer, nya chefer. Du börjar känna din närmaste chef, kan berätta om dina problem. Chefen kanske börjar lova saker, men efter ett tag försvinner den. Då blir det en ny chef och då måste du berätta allt igen.

Pressen på områdescheferna som Reza Forghani beskriver bekräftas av en medarbetarundersökning från Samhall i Stockholm. Där framgår att tre av elva chefer uppger att de inte alltid hinner stötta och leda medarbetare så mycket som de förväntar sig.

De har tidsbrist, många underställda och en lång rad arbetsplatser att hålla koll på.

Sju av elva chefer säger att de inte har förutsättningar för att kunna göra rehabiliteringsutredningar. Även här är den främsta orsaken tidsbrist, men även att de inte har tillräckliga kunskaper.

Chefer har inte alltid full koll på vilka funktionsvariationer individerna har, eftersom det omges av sekretess och är frivilligt att berätta, påpekar även Anette Wendel, inspektör på Arbetsmiljöverket, som gjort tillsyn på Samhall.

– Vissa arbetsledare har en väldigt tuff arbetssituation. Jag förstår att det kan få konsekvenser när det gäller arbetsmiljöfrågor, säger Anette Wendel.

Men hon poängterar att sedan undersökningen gjordes har ledningen vidtagit flera åtgärder, bland annat ett förstärkt ledarskapsprogram. 

Arbetsmiljöinspektören Thomas Österberg återberättar en dramatisk situation där arbetsledningen brustit. För drygt ett år sedan var han ute på ett uppdrag i ett industriområde i Södertälje när något i ögonvrån fångar hans uppmärksamhet.

En man i tennisskor står i en komprimator som pressar avfall. I handen har han en kvast. På ett lastbilsflak bredvid står tre arbetskamrater. De kastar sop-påsar mot mannen som borstar ner dem i maskinen.

Thomas Österberg reagerar instinktivt. Han skriker: ”Stå still!” och kastar sig på nödstoppet.   

– Det var som en vals därinne som bara gick. Skulle de ha slängt en sopsäck fel skulle killen ha ramlat och dött på en gång, konstaterar han i efterhand.

– Han hade blivit köttfärs.

Thomas Österberg skriver ner registreringsnumret. På så vis hoppas han kunna lista ut vem de jobbar för. 

Mannen som riskerar sitt liv är anställd på Samhall. Och någon arbetsledare syns inte till.

– Incidenten var inte pojkarnas fel. De förstod inte faran med det hela, säger Thomas Österberg. 

Han hör av sig till Samhall för att ta upp händelsen. Han påtalar att rutiner måste följas och understryker att en arbetsledare måste veta vad som sker ute på fältet.

I sin notering i ärendet skriver han att ”medarbetare kommer inte lämnas av gruppchef vid sophantering framledes”.

Men trots uppenbara arbetsmiljöbrister finns det som sagt numera ljuspunkter i Samhalls agerande. Bolaget har blivit bättre på att utreda och rapportera olyckor och tillbud, något som kan vara en delförklaring till den höga skadesiffrorna.

Eshagh Najmeddin sitter i Fastighets förbundsstyrelse och är ordförande för Samhalls tvärfackliga organisation. Han anser att arbetsmiljöarbetet har förbättrats de senaste två åren.

– Företaget har också blivit bättre på att anmäla olyckor och tillbud till Arbetsmiljöverket.

Men han framhåller samtidigt att det har blivit stressigare. Det kan bero på att färre anställda gör samma jobb som fler personer gjorde tidigare.

– Kanske kan det ha orsakat en del olyckor? funderar han.

Enligt Reza Forghani är en avgörande skillnad mot tidigare att hr-avdelningen tar tag i dåliga förhållanden. När områdescheferna brister så rycker hr ut och rättar till fel.

Som i fallet med den trånga industrilokalen med en smal trappa. När Reza Forghani såg den skrev han direkt ett mejl till hr-chefen med ordet Akutmöte i rubrikraden.

– Hr kallade till möte nästa dag och de beslutade att skaffa en ny lokal så fort som möjligt.

Emil Vinquist, som fick foten i kläm under en palllyft, lägger ingen skuld på vare sig Samhall eller lagret där han jobbar. Arbetsmiljöarbetet fungerar bra och det görs riskbedömningar, tycker han.  

– Olyckan berodde bara på ett missförstånd mellan mig och min kollega.

Efter händelsen har det gått ut tydliga instruktioner om att inte ha fötterna under trucken.

– Det är klart att jag tänker på var jag har fötterna nu. Och lyssnar efter om någon sänker lasten i närheten, säger Emil Vinquist.

I dag är han åter på jobbet och har inga besvär från foten.

– Jag känner ingenting. De sade att jag skulle komma tillbaka om jag fortfarande hade ont efter de två veckorna. Men det hade jag inte.