”Minimilön löser inte fattigdom – EU måste skrota förslaget”

I dag presenterar Europeiska kommissionen den andra delen av sin remissrunda för en minimilön på europeisk nivå. Sedan lanseringen av förslaget i mitten av januari har många med mig lyft ett varningens finger åt det här förslaget.

Det handlar inte om att vi aktivt vill motarbeta drägliga arbetsvillkor och löner, utan snarare tvärtom.

Vår rädsla grundar sig i att de som behöver rättvisa villkor allra mest kommer stå tomhänta när lovsångerna om ökad välfärd och ekonomisk trygghet motbevisats. 

Under förra veckan presenterade kommissionens ordförande Ursula Von Der Leyen ett ambitiöst återhämtningspaket mot coronakrisen där 8 000 miljarder svenska kronor föreslås användas för att stimulera återhämtningen bland medlemsstaterna.

Det är bra att EU visar solidaritet med hårt drabbade länder som Italien och Spanien. Men vi måste också ställa krav på hur ekonomiska medel ska få användas.

Oavsett hur bra det låter, så kommer inte en europeisk minimilön stävja fattigdom. Inte nu i coronakrisens tid och inte imorgon när en ny vardag tar form

Ofta är det inte storleken på summan som bestämmer om effekterna, utan hur vi väljer att spendera pengar. På samma sätt är det viktigt att reflektera över effekterna av en europeisk miniminivå.

Att reformen är på bordet är egentligen inte konstigt, för det finns en verklig och reell fattigdom, i Europa och i Sverige.

Det finns människor som, trots ett jobb och en inkomst, inte har tillräckligt med pengar för att klara vardagen, så kallat in-work poverty. Det råder inget som helst tvivel om den saken. 

Men att tro att en lagstadgad minimilön är svaret på ett komplext samhällsproblem är felaktigt. För det första är EU:s inblandning på arbetsmarknadsområdet en stark underminering av den svenska arbetsmarknadsmodellen.

Socialdemokraterna, som under lång tid pushat på för ett mer socialt Europa, bär ett särskilt ansvar här.

Men inte bara det. Reformen kommer inte att nå det den vill, att begränsa fattigdomen i Europa.

Exempelvis skulle en införd minimilön, på den nivå som väntas presenteras av EU-kommissionen, innebära en ökning av minimilönen i Rumänien på motsvarande 1,6 procent.

Det är knappast så att socialt utsatta personer i landet skulle få det märkbart bättre av en sådan försumbar ökning. Även forskningen talar sitt tydliga språk.

De årliga studierna av minimilöner som görs av EU:s myndighet för levnads- och arbetsvillkor, Eurofound, visar att införandet av ett minimilönssystem har en begränsad inverkan för människor som lever under fattigdomsliknande villkor.

Enligt myndigheten finns det många faktorer som påverkar lönegrad och fattigdom bland annat hushållens sammansättning, sociala förmåner, landets skattesystem, inflationstakten och diverse sociala avgifter.

EU: egen myndighet på området säger i klartext att det inte finns tydliga bevis att minimilöner ökar den sammantagna inkomstnivån per capita.  På andra sidan Atlanten har debatten om minimilöner florerat länge.

Men att tro att en lagstadgad minimilön är svaret på ett komplext samhällsproblem är felaktigt. För det första är EU:s inblandning på arbetsmarknadsområdet en stark underminering av den svenska arbetsmarknadsmodellen

Därför har flera forskare studerat frågan om hur införda minimilöner påverkas av andra faktorer. Ett exempel är restaurangbranschen, när minimilönerna höjdes kompenserades nästan hela lönekostnaden av höjda priser.

Ytterligare forskning från USA visar att den så kallade insider-outsider problematiken förvärrats i de stater som infört minimilöner.

Det innebar att de som redan hade ett jobb och en lön som låg nära mininivån fick det bättre men nyanställningstakten minskade vilket gjorde det svårare för unga och nyanlända att få ett jobb. 

Under den rådande coronakris bör EU-kommissionen lägga resurser på initiativ som de facto spelar en avgörande roll för människors välfärd.

Att garantera den fria rörligheten inom Europa och minska hindren på den inre marknaden är saker som alltid måste prioriteras, inte minst nu.

Även stora investeringar för att förbättra infrastrukturen, stimulera den gröna omställningen och stärka digitaliseringen bör fokuseras. Europa måste lägga krutet på områden där EU har rätt att bestämma, vilket inte innefattar medlemsstaternas lönesättning.

Oavsett hur bra det låter, så kommer inte en europeisk minimilön stävja fattigdom. Inte nu i coronakrisens tid och inte imorgon när en ny vardag tar form. 

Min uppmaning till EU-kommissionen består, släng idén om en minimilön i papperskorgen en gång för alla.