Stor uppmärksamhet har redan riktats mot den utredning om förändringar i arbetsrätten som läggs fram i dag.

Det är förståeligt.

Utredningen, som är en del av januariavtalet och vars huvudförslag snabbt har läckt ut, föreslår på fullaste allvar att fackliga organisationer ska förbjudas att agera även om en arbetsgivare säger upp anställda utan att ens ange ett vettigt skäl.

Samtidigt ska undantagen från turordningsreglerna om sist in först ut utökas från två till fem anställda.

Att utredningen har orsakat vild glädje hos arbetsgivarna är förståeligt.

Så har till exempel Företagarnas arbetsrättsansvariga redan orsakat uppståndelse när hon i fredagens Expressen angav ”personkemi” som något av betydelse för arbetsrätten.

Om det kommer en ny chef som tycker att en anställd har fel personkemi bör det alltså vara helt ok att sparka den anställda, eller hur ska vi tolka detta ystra uttalande?

Men läser vi januariavtalets direktiv till utredningen om arbetsrätt är förslagen redan överspelade.

I januariavtalet står nämligen att ändringar i arbetsrätten ska genomföras ”samtidigt som en grundläggande balans mellan arbetsmarknadens parter upprätthålls”.

Dagens förslag bryter hejdlöst mot detta. Liksom de även bryter mot den efterföljande meningen i januariavtalet:

”Arbetsrätten ska ge företagen flexibilitet och skydda den enskilde arbetstagaren mot godtyckliga uppsägningar”.

Trots dessa ord om bibehållen maktbalans mellan fack och arbetsgivare föreslår alltså utredningen lagstadgade förbud mot fackligt arbete vid godtyckliga uppsägningar.

Utredningen bryter därmed mot de grundläggande direktiven och har därmed redan förbrukat sitt förtroende i debatten om en ny arbetsrätt.

Redan i januariavtalet ges också en öppning att förbigå utredningen vad den än kommer fram till. Det är om parterna själva kommer överens om en ny arbetsrätt. I så fall ska utredningen skrotas.

Men lika snabbt som januariavtalet ger denna öppning, lika snabbt stängs den åter genom de avslutande orden: ”I annat fall genomförs utredningens förslag.”

Vän av ordningen undrar då naturligtvis om utredningens förslag i så fall ska genomföras även om de, som nu är fallet, bryter mot januariavtalets grundläggande direktiv?

”Avtal ska hållas”, har vi hört från både regeringen och de två mittenpartierna.

Men om avtalet består av fyra partiers önskemål där logiken fått ge vika för politiska dogmer, vad händer då? Tar något parti tillfället i akt och lämnar januariöverenskommelsen?

Utan tvekan bryter dagens utredningsförslag mot januariavtalets ord om att inte rucka på maktbalansen mellan parterna.

Förslagen ska därför kasseras.

Hur långt de fackliga organisationerna därefter vill gå för att förhandla fram en ny arbetsrätt återstår att se.