Undersköterska rapporterar för Arbetet: Klart jag är rädd
Upp till 14 timmar långa arbetsdagar och en oro över brist på skyddskläder. Lena Bäckman Lägerdal är undersköterska – och journalist. För Arbetets räkning kommer hon att skriva dagbok från en vård som just nu slåss mot coronasmittan. Första avsnittet av Rapport från en undersköterska kommer i helgen.
När reporteruppdragen började upphöra bestämde Lena Bäckman Lägerdal sig för att återuppta jobbet som undersköterska. Hon är nu timvikarie på en akutvårdsavdelning på ett sjukhus i Stockholm.
Varför bestämde du dig för att jobba i vården just nu?
– Vården behöver mig bättre än vad journalistik gör. Men som reporter vill jag ju också rapportera. Det sitter i ryggmärgen. Sjukvården är just nu i en situation där varje nytt skede är historiskt.
Vad kommer du att skriva om?
– Jag vill ge beskrivningar inifrån vården just nu. Men jag måste så klart ta hänsyn till att jag har tystnadsplikt. Det jag kan berätta är hur jag själv upplever mina arbetsdagar, vad jag gör och hur jag mår.
När ska du arbeta nästa gång?
– I helgen, både lördag och söndag. Just nu är det ett rätt vanligt läge på den avdelning där jag jobbar. Men vi får ju in patienter som vi tar covid19-prover på. Man känner hela tiden i luften att det finns en anspänning. Alla undrar vi vad som väntar oss. Det går ju inte att fråga någon vad som ska hända.
Du har anmält dig som frivillig på fältsjukhuset på Älvsjömässan. Varför då?
– Jag tror att jag kommer att behövas där.
Är du inte rädd?
– Jo, klart jag är rädd. Men jag är egentligen inte rädd för min egen del. Jag är rädd för att vi inte ska kunna hantera situationen och upprätthålla de rutiner som krävs för att smittan inte ska spridas till andra patienter.