”Räknas inte arbetare i coronakrisen?”

Jag står upp i en fullsatt morgonbuss och tänker:  ”Är jag inte värd någonting?”

Jag jobbar som byggarbetare. Jag är stolt över mitt jobb, mitt yrke och mina arbetskamrater.

Vi bygger skolor, bostäder och annat som behöver byggas i ett samhälle. Om vi inte jobbar på som vanligt – då stannar en liten del av Sverige.

Det tror jag ingen av oss vill.

Varje morgon förbereder jag därför min kaffetermos och tar sedan bussen som går lite efter fem på morgonen. Förra veckan gick jag till busshållplatsen, samma tid som vanligt.

Jag tittar upp mot skärmen och ser att nästa buss kommer om en halvtimme. Jag ringer genast chefen och meddelar att jag blir sen. Vädret är kallt, riktigt jävla kallt

Till slut kommer bussen. Den är redan knökfull. Ska man gå på? Bussen är lika tätbefolkad som en nattklubb.

Eller röda linjen vid rusningstid – ja, innan viruset kom till Stockholm förstås.

Alla andas i nacken på varandra. Någon hostar. En annan snyter sig. 

Vi är kreaturen som jobbar, medan andra ligger i sängen och tar möten via Skype

Jag försöker hålla tag i något för att kunna stå upprätt under bussresan. Sedan tänker jag på alla råd om hur man bör skydda sig mot coronaviruset.

Ni vet, tvätta händerna och undvika större samlingar.

Gäller det inte mig? Räknas inte arbetare?

Hur tänker bussbolagen egentligen? Jag förstår att vinsten är viktig för Keolis, Arriva och Transdev. Men detta just nu är en särskild tid.

Samhället försöker bekämpa en pandemi och vårt land befinner sig i kris.

Är tanken alla resenärer nu måste jobba hemifrån? Ska samhället stanna upp, för att några bussföretag vill spara lite på lönekostnaderna.

Jag är byggarbetare. Hur ska jag jobba hemifrån menar ni? Om vinstintresset är skälet till att bussarna nu dras in, då undrar jag var dessa företag glömt sitt samhällsansvar.

Alla måste hjälpas åt i en kris, även bussbolag. Trafikregionrådet Kritsoffer Tamsons (M) måste göra något åt den nuvarande trafiksituation.

Jag har betalat ett månadskort för att kunna ta mig till jobbet, då kan de inte bara ändra turerna. 

Det är förstås positivt att SL i dagarna ökat busstrafiken, men det behöver ökas ytterligare.

Annars kommer inte smittspridningen hållas tillbaka.

Jag försöker att inte trängas, men det är svårt. Bussen är full och jag är vansinnig. Det känns som att samhället likställt oss med djur och sedan tryckt in oss i den här bussen.

Utan att inse att vi också kan bli sjuka. Men för vissa är vår hälsa inte ett samhällsproblem.

Vi är kreaturen som jobbar, medan andra ligger i sängen och tar möten via Skype.

Så fixa så att fler bussar kör är ni bussiga. Det är vi faktiskt värda.