Just nu är det lite brist på förkläden på Sundsvalls sjukhus, men undersköterskan Ulrika Bredesen som arbetar här hoppas att det kommer mera till förrådet snart.

Än så länge är det relativt lugnt på hennes jobb på avdelningen i Sundsvall, i jämförelse med utvecklingen av coronasmittade i Stockholmsområdet.

Debatten om brist på personlig skyddsutrustning har blossat upp rejält de senaste dagarna. Rapporter om att olika typer av coronaskydd saknas kommer både från kommuner och sjukhus. 

Ulrika Bredesen har funderat över frågeställningen. Hon vet hur hon skulle göra om hon skulle hamna i en situation där hon vårdar covid-19-patienter och rätt utrustning saknas. 

– Jag hade arbetsvägrat om det inte finns skyddsutrustning för att sköta så sjuka patienter. Jag tänker inte leka med mitt liv. Det är värt mycket mer än så, säger hon till Arbetet. 

Fackförbundet Kommunal har frågat över 2 000 skyddsombud på äldreboenden, i hemtjänst och i sjukvården om tillgången på skyddsutrustning, rapporterar Kommunalarbetaren.

Många känner oro över tillgången på skyddsutrustning och 36 procent av de som arbetar i hemtjänsten har jobbat med coronasmitta utan rätt skydd. Motsvarande siffra för sjukvården när 28 procent och för äldreboenden 25 procent. 

Samtidigt har upprop där vårdanställda kritiserar sänkta hygienkrav skapats, bland annat gruppen ”Vägrasänkahygienkraven Covid19” som i skrivande stund fått nästan 40 000 medlemmar på Facebook. 

Är du orolig för hur det kan utveckla sig på ditt jobb?
– Både och faktiskt. Det kanske känns annorlunda om vi får många patienter med smittan, säger Ulrika Bredesen.

Arbetet har tidigare skrivit om hur man som anställd ska agera om rätt skyddsutrustning saknas. Vårdförbundet har kallat det för ett ”fruktansvärt dilemma” för personal som tvingas fatta snabba beslut när både de anställdas och patienternas säkerhet står på spel.

Rent arbetsrättsligt är det svårt att arbetsvägra, men i en bakgrundsintervju med Arbetet lyfter en facklig frågan om en uppsägning på grund av detta verkligen skulle stå sig rättsligt om arbetsgivaren inte kunnat erbjuda säker arbetsmiljö. 

Kommunals Peter Larsson har tidigare sagt till Arbetet att han anser att personalens säkerhet går hand i hand med patienternas:

– Om en anställd smittas finns stor risk att det smittar vidare till patienter och personal. Det rimmar dåligt att arbetsgivare skriker efter personal men inte kan erbjuda rätt skydd. 

I Facebookgruppen diskuteras den här frågan flitigt. Landets regioner gick nyligen ihop och ändrade sina riktlinjer för personlig skyddsutrustning, bland annat från långärmad skyddsrock till kortärmad dito. Detta trots att Folkhälsomyndigheten då rekommenderade långärmat.

Nu har även myndigheten uppdaterat sina riktlinjer som betonar att de ska ses som ett komplement till lokala riktlinjer och riskbedömningar.

”I de flesta situationer räcker det med skyddsförkläde utan ärm. Vid risk för kraftig förorening av kläder eller underarmar rekommenderas långärmat plastförkläde.”, står det i de nya rekommendationerna. 

Enligt regionerna sänks kraven för att kunskapsläget förändrats. Men flera vårdanställda har uttryckt sig kritiskt och menar att det är ett sätt att anpassa sig till en situation där det råder brist på skyddsutrustning. 

Clara Strömberg, överläkare och huvudskyddsombud på Södersjukhuset i Stockholm, har tidigare kritiserat de sänkta kraven. Hon vill att råd kring användning av skyddsutrustning ska baseras på en försiktighetsprincip.

”Övriga länder i Europa kallar regionkontorets regler för ”det svenska experimentet”. BBC sa att vi spelar rysk roulette med vår personal! Våra patienter är inte utbildade i smittskydd, de hostar inte i armvecket, så viruset stannar inte där”, skrev hon nyligen i en kommentar till Arbetet. 

Här hittar du Folkhälsomyndighetens rekommendationer.