När arbetsmarknaden tvärbromsat har de med timanställningar och frilansvillkor fått ta första smällen.

Arbetet har pratat med två personer vars inkomster abrupt upphört i och med coronakrisen.

Cecilie Løken Hesselberg, flöjtist

– Det är katastrof. Den här veckan skulle jag varit i Tyskland, nästa vecka i Oslo, säger Cecilie Løken Hesselberg.

Så brukar hennes arbetsliv se ut; ett turnerande mellan olika länder för att spela flöjt på bland annat stora konsertscener. Hon har tidigare haft anställningar på bland annat Kungliga Operan i Stockholm och på Musikhögskolan.

Men har valt bort sådana jobb för friheten i frilansandet.

– Jag gillar jättemycket att vara egen. Jag är liksom rätt bra på mitt jobb och har sett som en styrka att kunna välja vad jag ska göra. Tills förra veckan.

I kontrakten hon skrivit under för jobb på olika scener framöver står att ingen ersättning betalas vid force majeure, alltså om yttre omständigheter ställer förutsättningarna på ända.

– Så allt som var bokat fram till augusti blev inställt på en dag, utan ersättning. 

A-kassa har hon inte då systemet inte är anpassat för det arbetsliv hon haft. En egen säkerhetslina har varit att hyra ut en gäststuga utanför Stockholm och en stuga i fjällen.

– Så min biinkomst är att hyra ut i turistnäringen, säger Cecilie Løken Hesselberg och skrattar till.

Den lilla nischen jag är i är ju inte nödvändig på det sättet, fast den är nödvändig för själen och livskvaliteten

Även där har alla bokningar ställts in nu.

– Jag har fått låna pengar av mamma den här månaden, det känns ju sådär som 50-åring. Jag har ingen aning om när jag kan betala tillbaka.

Just nu försöker hon fylla dagarna med kreativa sysslor och flöjtspelande.

– Jag ska träna superhårt på min flöjt så jag är i toppform om det rullar igång igen. Men jag måste också tänka plan B, C och D. Jag är beredd hoppa på vad som helst för att tjäna pengar.

Hon läser platsannonser och hoppas på ett jobb på daglig verksamhet, men konstaterar att det är svårt att hitta jobb alls nu.

– Allt ligger ju nere.

Cecilie Løken Hesselberg är också orolig för hur branschen ska hämta sig, om orkestrar hon brukar spela med finns kvar efter krisen. Och för att människor som drabbas ekonomiskt nu kommer prioritera bort sådant som konsertbesök framöver.

– Den lilla nischen jag är i är ju inte nödvändig på det sättet, fast den är nödvändig för själen och livskvaliteten.

”Magnus” servitör

Magnus tänkte att det alltid finns jobb, man kan gå till nästa ställe och få timmar om det behövs.

Han pluggar och har trivts med att kunna variera antalet arbetstimmar som servitör utifrån vad han själv haft utrymme för.

– En timanställning i restaurangbranschen är ju en av de bästa sakerna. Många vill inte binda upp sig, man vill kunna resa till exempel och dra när man känner för det. Det har funkat jättejättebra, säger 25-åringen om sitt tidigare jobb i Stockholms restaurangvärld.

Men nu är det två veckor sedan hans senaste pass. Arbetsgivaren har, liksom många andra, helt slutat ringa in timanställda.

Folk söker sig till matvarubutiker för att hitta jobb. Jag har också frågat i butiker i dag, jag väntar på svar nu

– Jag kan hålla mig flytande tack vare att jag har CSN-lån. Men det blir en markant skillnad, man kan kanske betala hyran men allt utöver det går jag back på tills det vänder, säger Magnus.

I början tänkte han att det skulle lösa sig, att man alltid hittar jobb någonstans i branschen.

– Men dagarna har gått och det är bara fler och fler i min bekantskapskrets som inte har någonstans att ta vägen, det finns inga timmar i branschen. Folk söker sig till matvarubutiker för att hitta jobb. Jag har också frågat i butiker i dag, jag väntar på svar nu.

Magnus heter egentligen något annat, osäkerheten i den nuvarande situationen gör att han inte vill att vi skriver hans namn.

Han riktar inget missnöje mot sin arbetsgivare, utan hoppas kunna vara tillbaka där när den nuvarande krissituationen blåst över.

– Min förhoppning är att det här kommer vända nånstans framåt sommaren.