Varslen duggar tätt och anställda i princip alla yrkesgrupper påverkas av den pågående spridningen av covid-19.

Runt Gullmarsplan och Globen i Stockholm är det inte smittorisken som oroar, utan frågan om jobben finns kvar senare i vår?

Hossein Haddad, taxiförare, 64 år:

”Jag har kört taxi i mer än 20 år i Stockholm och det här är det värsta jag varit med om. I dag har jag haft tre kunder på sex timmar och fått ihop 600 kronor. Det här håller inte.

Jag är egenföretagare och köpte ny bil för ett halvår sedan. Jag har utgifter på 50 000 kronor i månaden om man räknar in bilen, skatt, avgifter till Taxi Stockholm och drivmedel.

Jag vet inte vad jag ska ta mig till men måste prata med banken. Jag har inte råd att gå i pension, jag behöver min inkomst.”

Yasmin, servitris, 27 år:

”Det är tråkigt att jobba med tanke på att jag kanske blir uppsagd vilken dag som helst. Jag har jobbat heltid på den här restaurangen i ett år och dessförinnan av och till i några år. Jag pluggar också till socionom i Östersund men tog ett sabbatsår för att min mamma är sjuk i KOL.

I dag har vi haft 30 gäster. En normal dag är det kanske 200. Jag tvättar händerna hela tiden och använder handsprit konstant. Eftersom min mamma tillhör en riskgrupp är jag väldigt försiktig.

Planen är att fortsätta plugga i höst men tills dess behöver jag inkomst för att ha råd med hyra och mat.”

Moha Rahimi, jobbar på 7-Eleven, 21 år:

”Mitt immunförsvar är bra så jag kommer nog inte att bli smittad. Men jag använder handsprit på jobbet och handskar när det behövs. Vi är noga med att tvätta av betalterminalen och kaffeapparaten med handsprit också.

Vi har betydligt färre kunder den senaste veckan. Min chef jobbar alla ob-tider nu för att hålla nere lönekostnaderna. Jag har jobbat här i 3,5 år och det känns lite osäkert när försäljningen går ned med 30 procent varje dag.

Men när det här är över är jag ändå säker på att jag kommer kunna komma tillbaka till jobbet om jag måste lämna det.”

Rajan Babu, busschaufför, 55 år:

”Folk är överdrivet rädda så det är inte så många som åker buss. Alla passagerare måste kliva på och av längre bak i bussen och de kan inte längre komma fram till mig och ställa frågor för vi har satt upp ett plastband som avskärmar min del från resten. Det är i och för sig skönt.

Jag har jobbat som busschaufför sedan 2004 och det är klart att jag är orolig för att bli av med jobbet. Men då får jag hitta något annat, jag har inga problem att byta jobb.

Jag kanske redan har haft corona för jag och familjen låg influensasjuk för en månad sedan och jag har aldrig hostat så mycket i mitt liv som då.”