”Urholka inte rättigheter för personer med funktions­nedsättning”

Att söka samhällets stöd i form av exempelvis sjukersättning eller personlig assistans är vanligtvis en lång och påfrestande process.

När beslutet väl har fattats har dock den enskilde kunnat glädjas åt en ökad trygghet i vardagen, alternativt kunnat överklaga ett avslag. 

Dessvärre vilar ett mörkt moln över tillvaron, även för den som har fått sin ansökan beviljad.

Allmänna ombudet för socialförsäkringen (AO) har nämligen rätt att överklaga såväl Försäkringskassans som Pensionsmyndighetens beslut till övre instans, för att driva fram rättspraxis. 

Den rätten kvarstår i hela två månader efter att Försäkringskassan eller Pensionsmyndigheten har meddelat sitt beslut. 

Syftet är att oklarheter i socialförsäkringen ska klarläggas och att tillämpningen av regelsystemet ska bli mer enhetlig. Det låter rimligt och bra, men skapar samtidigt en mycket otrygg situation för många.

Om medborgarna inte kan lita på att ett beslut från Försäkringskassan gäller, försvagas tilltron till samhället i allmänhet och till myndigheter i synnerhet.

Vi menar att Allmänna ombudets roll bör ses över ordentligt, alternativt bör ombudet helt läggas ned

Att en enskild hotas av ett överklagande i två månader efter grundbeslutet, ja det kan ge vem som helst magsår.

Och om AO sedan väljer att överklaga ens fall till högre instans blir individen indragen och fångad i en ofrivillig rättsprocess.

Allmänna ombudet är en mycket meriterad jurist, utsedd av regeringen, medan den enskilde medborgaren sällan själv har juridisk kompetens.

Detta skapar ett mycket ojämlikt förhållande, som ytterligare spär på den enskildes känsla av maktlöshet. I utredningen ”SOU 2018:5, Vissa processuella frågor på socialförsäkringsområdet” föreslås visserligen att

den enskilde ska ges möjlighet att få hjälp av ett offentligt biträde, då ombudet klagar till den enskildes nackdel. 

DHR anser dock att gapet mellan den enskildes resurser och Allmänna ombudets resurser ändå förblir orimligt stort.

De åtgärder som föreslås i utredningen är långt ifrån tillräckliga för att balansera makten mellan stat och individ. 

Eftersom AO vill driva fram rättspraxis läggs dessutom ett extra stort ansvar på individen. Utöver att försvara sin egen rätt måste individen kämpa för andra.

Tanken på att ens fall blir vägledande för kommande beslut i liknande ärenden kan kännas tung.

Att Allmänna ombudet är en organisatorisk del av Försäkringskassan och har tillgång till Försäkringskassans ärenden väcker även frågor om påverkan och beroendeställning.

Om medborgarna inte kan lita på att ett beslut från Försäkringskassan gäller, försvagas tilltron till samhället i allmänhet och till myndigheter i synnerhet

Borde inte AO ha en mer fristående och oberoende roll om man nu ska vara en garant för rättssäker och enhetlig tillämpning av socialförsäkringssystemets regler?

AO har numera egen personal (tidigare användes Försäkringskassans och Pensionsmyndighetens jurister) och ökade ekonomiska resurser.

Men räcker detta för att AO ska uppfattas som en neutral och självständig part?

DHR anser att Allmänna ombudets agerande bidrar till att rättigheterna för personer med funktionsnedsättning urholkas.

Det går stick i stäv med det nationella målet för funktionshinderpolitiken som syftar till att personer med funktionsnedsättning ska uppnå full delaktighet i samhället.

Det går också emot FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, som slår fast att rättigheter för människor med funktionsnedsättning inte får försämras.

Vi menar att Allmänna ombudets roll bör ses över ordentligt, alternativt bör ombudet helt läggas ned.

Försäkringskassan och Pensionsmyndigheten måste själva kunna kvalitetssäkra sina beslutsprocesser utan att enskilda människor kommer i kläm.