För omkring 90 procent av de anställda i Sverige regleras löner, arbetstider och andra villkor i ett kollektivavtal.

För de övriga 10 procenten skulle lönen teoretiskt sett kunna vara hur låg som helst.

Detta har funnits med i diskussionen inom EU om att slå fast en lägsta tillåten lön i lag. EU-kommissionen förbereder nu ett förslag om lagstadgade minimilöner, som ska läggas fram i vår.

– I vår undersökning visar vi att i princip alla som arbetar i Sverige, också de som saknar kollektivavtal, påverkas av kollektivavtalen. Det är viktigt att tala om för EU-kommissionen, säger Irene Wennemo, generaldirektör för Medlingsinstitutet.

Hur EU:s förslag kommer att se ut är ovisst, men en lösning som diskuteras är att den lagstadgade minimilönen ska utgöra 60 procent av medianlönen i respektive land.

För Sverige skulle det ha inneburit en månadslön på 17 700 kronor år 2018.

Medlingsinstitutets enkätundersökning, som bygger på ett mycket stort underlag, visar att knappat 1 procent av de anställda 2018 hade lägre löner än så. Noga räknat rör det sig om 0,9 procent.

En stor del av dessa mycket lågt avlönade (0,6 av de 0,9 procentenheterna) var antingen under 20 år, arbetade mindre än 40 procent av heltid eller hade rörliga påslag på lönen (OB eller liknande) som gjorde att den totala lönen översteg 17 700 kronor räknat på heltid.

Störst andel anställda med en grundlön under 17 700 kronor fanns i restaurangbranschen, där 7,9 procent hade så låg lön 2018.

Kundtjänstpersonal och städare i privat sektor var andra yrkesgrupper med relativt sett många lågavlönade.

– Vi var genuint osäkra när vi drog igång undersökningen, säger Irene Wennemo. Hur många skulle ha en lön som ligger under kollektivavtalens lägsta nivåer? Det visar sig att det är mycket få. Även i restaurangbranschen, där många företag saknar kollektivavtal, har avtalen i praktiken starkt genomslag.

Det här bygger på att arbetsgivarna vet att de kan få problem om de betalar mindre än kollektivavtalens lägsta löner, enligt Irene Wennemo. Med andra ord: Fackens möjlighet att ta till stridsåtgärder är en förutsättning för att kollektivavtalen ska få genomslag på hela arbetsmarknaden.

Ett förslag från EU-kommissionen om lagstadgad minimilön innebär stora risker för det svenska systemet, bedömer Irene Wennemo.

– Om det finns en lagstadgad lägsta nivå kommer stridsåtgärder för att driva igenom kollektivavtal inte att uppfattas som legitima. Företag som betalar den lagstadgade minimilönen kommer att anse att de gör tillräckligt.

De olika lägsta löner som nu finns i kollektivavtalen är anpassade till respektive bransch.

Den anpassningen försvinner om en lagstadgad minimilön införs, enligt Irene Wennemo. Hon jämför med Tyskland, där en lägsta lagstadgad lön har införts.

– Det blir en nivå, oavsett bransch. Samtidigt har minimilönen blivit en valfråga i Tyskland, vilket gör att den ändras beroende på vilken politisk majoritet som styr.

De senaste åren har razzior som Arbetsmiljöverket gjort tillsammans med polisen visat hur utländska arbetskraft utnyttjas till löner långt under kollektivavtalens nivå på byggen, i restaurangkök och städfirmor.

Detta fångas inte in i Medlingsinstitutets undersökning, medger Irene Wennemo.

– Vi påstår inte att alla i Sverige har det bra. Men de som utnyttjas på samhällets skuggsida blir knappast hjälpta av att EU inför minimilöner. Kriminella arbetsgivare som struntar i regler om uppehållstillstånd och arbetsmiljö skulle inte bry sig om en lagstadgad minimilön heller.