Varför ska de som torkar spya jobba längre?
Vad håller folk på med, egentligen? Det är frågan som stannar kvar i mitt huvud efter att jag läst ännu en artikel om ett företag som kortat arbetsveckan från fem till fyra dagar.
Den här gången handlar det om Microsoft i Japan.
Företaget upptäckte att om de anställda jobbade mindre kunde man spara in på kostnader för pappersutskrifter och elektricitet.
Inte nog med det. Företaget hävdar dessutom att arbetstidsförkortningen ökade produktiviteten med förbluffande 40 procent. Och ja, de fick behålla sin heltidslön.
Ett av genidragen var att korta mötena till max en halvtimme.
Det bör sägas att Microsoft i Japan endast testade detta under augusti månad så några större slutsatser kan inte dras. Men försöket slog väl ut och företaget funderar nu på att göra om det senare i vinter, rapporterar amerikanska public service radion NPR.
Det har blivit något slags trend att korta arbetstiden.
Nyligen skrev vi om den nyazeeländska entreprenören Andrew Barnes. Han införde fyradagars vecka med bibehållen lön på sitt förvaltningsbolag för ett år sedan.
Det verkar har funkat bra även ekonomiskt.
Stressen minskade och därmed sjukskrivningarna. Mötestider kortades och effektiviteten höjdes. De anställda, som satt i kontorslandskap, fokuserade mer på sina arbetsuppgifter och det blev färre avbrott i jobbet.
Om du blir avbruten av en kollega är det som att jobba pårökt under flera minuter efteråt, hävdar Andrew Barnes.
Det verkar som att det där med fyra dagars jobb i veckan vore det bästa för alla.
Det finns till och med studier på det.
Den här typen av enkäter bör tas med flera nävar salt men amerikanska managementbolaget Kronos frågade förra året3 000 anställda i åtta länder om deras arbetsvillkor.
De anställda svarade att de skulle kunna utföra sitt jobb på endast fem timmar, i stället för åtta timmar, om de inte blev avbrutna.
Ännu intressantare var att de också fick svara på frågan ”Om din lön inte förändrades hur många dagar i veckan skulle du vilja jobba då?”
De flesta, 34 procent, svarade att de vill jobba fyra dagar i veckan. Men hela 28 procent svarade att de ville jobba fem dagar medan 20 procent uppgav tre dagar i veckan.
Endast 4 procent uppgav att de inte ville jobba någon dag.
Först verkar det konstigt. Varför svarar inte alla att de vill vara lediga jämt? Men tänker man efter så är det inte så märkligt. Vi vill bidra och många bygger sin identitet kring jobbet.
Jag var tvungen att testa samma fråga på Arbetet.
Hur många dagar skulle ni jobba om ni fick behålla lönen?
Fem, fyra, tre, noll blev svaren.
Men det jag tänkte på mest var kollegan som svarade ”Det beror väl på vad man har för jobb. Den som torkar spyor vill nog inte jobba så många dagar”.
Det är nog samma sak med förkortad arbetstid.
Jobben och villkoren ser väldigt olika ut.
Det kan vara lätt att införa fyra-dagarsvecka på kontorsarbetsplatser. Kortare möten och fikapauser och metoder som ökar fokuset kan innebära att arbetstidsförkortningar inte behöver kosta något.
Men gäller verkligen samma sak för städaren eller arbetaren vid det löpande bandet?