Allt lägre ekonomisk tillväxt lamslår just nu flera latinamerikanska ekonomier. I juli sänkte Internationella valutafonden, IMF, sin tillväxtprognos för regionen från 1,6 procent till 0,6 procent för 2019. 

Proteströrelser skanderar mot åtstramningsåtgärder och ökade klyftor.

Här är några länder där problemen hopat sig i år. 

Chile

För första gången sedan Chile åter blev demokrati 1990 har landet utlyst undantagstillstånd i flera städer. Konservativa presidenten Sebastián Piñera menar att landet befinner sig i krig.

Hittills har sju personer dödats under de senaste dagarnas protester. 

Den ekonomiska tillväxten i landet har bromsat in och levnadskostnaderna har ökat medan lönerna har stagnerat. Den utlösande faktorn till de massiva protesterna blev höjda priser i kollektivtrafiken som infördes 6 oktober. 

Enligt FN:s ekonomiska kommission för Latinamerika och Karibien, ECLAC, ökar klyftorna mellan landets fattiga och rika. 

Hälften av alla löntagare har en månadslön som är lägre än 6 000 kronor och ökade utgifter för transportmedel slår hårt mot arbetarklassen.

Enligt beräkningar lägger de som tjänar minst (minimilönen är cirka 4 000 kronor) ungefär 15 procent av sin lön på tunnelbanekort. 

Argentina

Det är ett krisdrabbat Argentina som går till val 27 oktober för att välja ny president och nya ledamöter till kongressen. 

I augusti 2018 fick Argentina största lånet i IMF:s historia – närmare 550 miljarder kronor. Samma år tappade den argentinska peson nära hälften av sitt värde gentemot den amerikanska dollarn vilket rullade i gång en kapitalflykt. 

Argentina har befunnit sig i recession sedan april 2018. I fjol ökade inflationen med drygt 47 procent och hittills i år uppges den vara 30 procent. 

Enligt den argentinska statistikmyndigheten Indec räknas nu drygt 35 procent av befolkningen som fattig, totalt nära 16 miljoner människor. Det är 3,8 miljoner fler än i fjol.

Alla med en hushållsinkomst på mindre än cirka 4 500 kronor per månad räknas som fattig, enligt Indec. 

Inte sedan 2006 har arbetslösheten varit så hög, drygt 10 procent. Krisen har utlöst många demonstrationer och i början av september gick offentligt anställda ut i strejk. 

Landets största centralorganisation CGT har i ett offentligt brev krävt att högerpresidenten Mauricio Macri vidtar kraftiga åtgärder för garantera alla medborgare mat på bordet och tak över huvudet. 

Ecuador

I februari skrev presidenten Lenín Moreno under ett lån från Internationella valutafonden på 4,2 miljarder dollar, cirka 42 miljarder kronor. 

Utöver det har Ecuador fått lån om sex miljarder dollar, cirka 60 miljarder kronor från flera multilaterala institutioner såsom Världsbanken och latinamerikanska utvecklingsbanken CAF. 

Med lånen följer krav på åtstramningar på närmare 20 miljarder kronor per år. 

Lenín Moreno som representerar vänsterkoalitionen Alianza Paísanses för en betydligt försiktigare politik jämfört med föregångaren Rafael Correa. 

När regeringen i september ville kapa subventioner på bränsle utbröt massiva protester.

Efter knappt två veckor backade regeringen om subventionerna och slöt en överenskommelse med ursprungsbefolkningen som varit drivande i protesterna tillsammans med transportarbetare.

Däremot står andra besparingar fast, såsom sänkta löner och färre semesterdagar för offentligt anställda. 

Nicaragua

Värsta ekonomiska krisen på trettio år lamslår Nicaragua samtidigt som mänskliga rättigheter inskränks. 

I april 2018 försökte regeringen i Nicaragua förändra socialförsäkringssystemet. Bland annat ville regeringen höja pensionsavgifterna samtidigt som pensionsutbetalningarna skulle minska. 

I flera månader skedde konfrontationer mellan demonstranter, kravallpolis och paramilitära grupper, vilket Arbetet Global uppmärksammat tidigare. 

Minst 325 personer dödades och tusentals skadades och fängslades. Fler än 60 000 människor flydde landet och regeringen backade till slut.

FN anklagade den nicaraguanska regeringen för att ha begått brott mot mänskliga rättigheter under demonstrationerna medan Nicaraguas presidentpar, Daniel Ortega och hans hustru vicepresidenten Rosaria Murillo, menade att upproret var ett kuppförsök initierat av USA.

Den politiska och socioekonomiska krisen har sedan dess fortsatt. Tillväxten sjunker och utländska direktinvesteringar minskade med så mycket som 70 procent under årets första kvartal.  

De repressiva åtgärderna mot oppositionen fortsätter vilket har gjort landet allt mer politiskt isolerat.