RECENSION. Kalle Zackari Wahlströms ”Gympaläraren” var så bra tv eftersom idén skar rakt in i en smärtpunkt i samtiden: att barn blir allt mindre fysiskt aktiva.

Med enkla grepp lyckades den Kristallen-belönade produktionen både belysa bristerna i hur skolan arbetar med elevernas hälsa och entusiasmera ungdomar till att röra på sig.

När Zackari Wahlström nu tillsammans med Brita Zackari återigen närmar sig hälsofrågan i SVT hoppas man förstås på kvalitet.

Men där ”Gympaläraren” riktade udden mot samhället, ställde makthavare till svars, är ”Kalles och Britas hälsoresa” rakt igenom fokuserad på individen och marknaden.

Här är alla vuxna kunder i hälsobutiken, och våra problem kan endast lösas genom olika typer av konsumtion.

Här finns en mängd perspektiv SVT skulle kunna lyfta. Men i stället väljer man att fokusera på paret Wahlström Zackaris egna tillkortakommanden och brister

Sara Martinsson

Premissen för varje avsnitt är att paret provar en ny livsstil. Brita vill ha mer njutning.

Så de åker till LA och tränar med en kändis-PT. Kalle behöver stressa ner. Så de drar på meditationshelg i Molkom.

I det kanske mest häpnadsväckande av programmen har Brita ångest över att hon äter för ”dålig” mat. Så paret reser till en ekologisk gård i San Diego, där en ”dietist” talar om hur ”väldigt farligt” det är att äta socker, eftersom det orsakar svängningar i blodsockret.

Att påståendet är en myt och inte alls gäller för friska personer bemöts inte. Visst finns här en forskare som får uttala sig lite i slutet av varje avsnitt.

Men ”Kalles och Britas hälsoresa” är så upptagen vid den här kommersialiserade bilden av hälsa att den missar både att utöva tillräcklig källkritik och att sparka bollen rakt in i det öppna mål som är att på riktigt adressera orsakerna till ”hälsotrenden”.

Dessa är inte livsbejakande och lustfyllda, tvärtom. Den psykiska ohälsan fortsätter öka, särskilt bland kvinnor och unga.

Vi har en stor klassklyfta mellan personer med och utan gymnasieutbildning, där de sistnämnda har högre risk att utveckla cancer och hjärt-kärlsjukdom och dör tidigare.

Vi har, ur det perspektivet, inte en hälsotrend. Vi har en hälsokris.

Här finns en mängd perspektiv SVT skulle kunna lyfta. Men i stället väljer man att fokusera på paret Wahlström Zackaris egna tillkortakommanden och brister.

Sådan ser ju också diskussionen om hälsa ofta ut i dag. Det är individen som inte fixar livet. Aldrig livet i sig som gör oss ledsna och sjuka. Att vi har ett ohållbart system där folk jobbar ihjäl sig för det enda syftet att öka tillväxten och kunna konsumera mer ifrågasätts sällan.

Med en privatiserad vårdmarknad och en träningsvärld som gått från folkrörelse till industri är det lätt att se vilka krafter ett sådant samtal tjänar.

Så när Kalle stressar bakom ratten i bilen medan Brita ber honom att lugna ner sig önskar man att fokuset för hela serien hade legat på hans slutsats:

– Det är inte mig det är fel på, det är världen

Gör ett program om det nästa gång!