Den senaste av Centerpartiets ”satsningar” de fått igenom i Januariavtalet är en skattesänkning för alla som bor i glesbygden, i stödområde B och A (i praktiken, små glesbygdskommuner med tyngdpunkten i norra Sverige) på omkring 137 kronor i månaden per person. 

Kommunalrådet i Bräcke kommun, Jörgen Persson (S), sammanfattade skattesänkningens effekt på ett svårslaget sätt.

”137 kronor räcker till en pizza i månaden. Det hade kanske varit trevligt – om våra medborgare hade haft en pizzeria att gå till”. 

Samtidigt aviserar många kommuner skattehöjningar som i praktiken äter upp den riktade skattesänkningen i ett ekonomiskt läge som till och med får borgerliga SKL-politiker att framstå som socialdemokrater.

Rikspolitiken glömmer ofta var välfärdens kärna finns, nämligen på lokal och regional nivå.

Centerpartistiska utspelssatsningar hjälper föga för de bekymmer på arbetsplatserna som undersköterskeupproret belyser. 

Inte heller för Bräcke kommuns allt bräckligare möjligheter att erbjuda sina medborgare samhällsservice i en tidsanda där produktionen och arbetstillfällena riskerar att centraliseras av digitala lösningar. 

Glesbygden behöver inte billigare pizza. Glesbygden behöver ett samhälle som fungerar med mötesplatser, utbildning, välfärd och sådant som är centralt och som vi en gång kommit överens om att alla Sveriges medborgare ska erbjudas

Malin Malm, förbundsordförande för S-studenter

Det är provocerande när ledande företrädare för Centerpartiet profilerar sig som landsbygdens förkämpar när de samtidigt slaktar den statliga närvaron i glesbygden genom att radera Arbetsförmedlingens kontor utanför de stora städerna. 

Det är glasklart att centerledningen har frikopplats från sina rötter när den politik som drivs igenom inte tacklar de strukturella utmaningarna i Sveriges periferi. 

Samhället måste stärka kompetensförsörjningen, ekonomin  och den bristande samhällsservicen. Inte bara erbjuda en hundralapp extra i månaden i de kommuner där medborgarna dessutom redan är tyngre beskattade. 

Kostnaden för skattereformen hade kunnat anställa 3500 undersköterskor – där kan vi snacka om ett verktyg att sluta klyftan i tillgång på välfärd!

Glesbygden behöver inte billigare pizza.

Glesbygden behöver ett samhälle som fungerar med mötesplatser, utbildning, välfärd och sådant som är centralt och som vi en gång kommit överens om att alla Sveriges medborgare ska erbjudas. 

Det sägs att när vi är som svagast behöver samhället vara som starkast.

Men världen förändras i snabb takt och när världen förändras behöver vi alla, oavsett individuell styrka och geografisk plats, ett samhälle att lita på.

Socialdemokratins uppgift måste vara att kämpa för en sammanhållen politik som inte bygger på kortsiktig, nationell utspelspolitik. 

Det återstår att se om höstbudgeten kan leva upp till det behovet.