För någon vecka sedan publicerade Aftonbladet den senaste väljarbarometern från opinionsföretaget Inizio.

Den visar inte några säkra förändringar alls, alla upp- och nedgångar ligger inom felmarginalen och kan alltså förklaras av slumpen.

Men så arbetar inget opinionsföretag. Man tycker sig ändå kunna se tendenser i materialet.

Och nog ser Inizio tendenser alltid, och drar mycket långtgående slutsatser som inte har något stöd i de siffror man redovisar.

Enligt Inizios undersökning ökar SD med 1,3 procentenheter.

Men när Inizios analyschef Karin Nelsson i Aftonbladet förklarar att denna icke statistiskt fastställda uppgång beror på ”den senaste tidens skjutningar och sprängningar” så är det hennes personliga tyckande som helt saknar stöd i materialet.

Och när hon säger att ”väljarna efterfrågar större krafttag och det tycker man att SD står för”, är det en absurt långtgående slutsats gripen ur luften eller efter eget önsketänkande – men absolut inte hämtat ur det material Inizio presenterar.

Inga frågor om skjutningar eller orsaker till varför man sympatiserar med det ena eller det andra partiet har ställts av Inizio.

Och eftersom så få har tillfrågats består SD:s ökning med 1,3 procent av endast 27 personer.

Hela ökningen ligger inom felmarginalen och hade kanske försvunnits helt eller renat av förvandlats till ett minus om några tiotal andra personer hade tillfrågats.

Faktum är att ingenting i materialet stöder Karin Nelssons tes om att SD:s hårda tag när det gäller skjutningar och sprängningar har dragit till sig väljare. Snarare tvärtom.

För om det nu finns ett orsakssamband mellan hårdare tag och SD:s väljarstöd så borde det finnas ett orsakssamband i andra änden också.

Alltså att partier som ses som mindre benägna att ta till hårdare straff förlorar väljare, som till exempel Miljöpartiet, samtidigt som skjutglada partier som SD ökar.

Men så är det inte. Miljöpartiet ökar med 0,6 procent, trots en helt annan linje.

Det finns dessutom en mycket tydlig annan tendens i materialet som går tvärs emot Karin Nelssons tes, lika stark, eller snarare lika svag, som SD:s förändring.

Det är att Moderaterna faller. Moderaterna tappar faktiskt exakt lika mycket som SD vinner, 1,3 procent.

Och Moderaterna är nog det parti som propagerat allra mest för hårdare tag mot kriminella, till och med mer än SD som främst försökt hitta ett etniskt aspekt på problemet för att kunna peka ut invandringen som skuld till allt.

Ur dessa två kontrasterande resultat, att SD ökar och M minskar, och trots att allt ligger inom felmarginalen drar Inizios analyschef slutsatsen att ”väljarna efterfrågar större krafttag och det tycker man att SD står för”.

En förbluffande slutsats. 

Också i sammanställningen av blockens storlek skapar Inizio en bild av högerns frammarsch som saknar bäring.

I det ena blocket, det konservativa blocket, lägger Inizio samman partierna SD, M och KD.

Det är helt korrekt. Ingen konservativ regering skulle kunna regera utan stöd från dessa tre partier.

Men mot detta ställer Inizio ett block som består av januariavtalets fyra partier, det vill säga S, MP, L och C.

I en sådan jämförelse blir det konservativa blocket störst.

Men innan Inizio börjar kräva regeringen Löfvens avgång bör de granska sina egna siffror.

För visst saknas det ett parti, nämligen Vänsterpartiet, som inte finns med i något block alls i Inizios mer än lovligt världsfrånvända siffror.

Detta trots att regeringen Löfven är helt beroende av att Vänsterpartiet accepterar regeringen.

Inizio struntar helt enkelt att redovisa Vänsterpartiet i något block, och får därigenom fram den felaktiga bilden av att det konservativa blocket är störst i svensk politik.

Varför Inizio agerar på det här sättet är oklart. Opinionsinstitut brukar eftersträva tillförlitlighet.

Det skapar man inte genom vilda gissningar och påståenden som saknar bäring i det material man presenterar.

Har Inizio i stället beslutat sig för att driva en egen politisk agenda bör de upplysa om det.

Så blir det lättare att i fortsättningen bedöma Inizios trovärdighet.