Hon startade eget för att förändra attityder i byggbranschen

– Bra att du ringde och påminde mig om det här. Jag hinner inte tänka så mycket på genusfrågor längre. Men min firma är delvis politik. Det var därför jag startade den. 

Det säger plattsättaren Julia Schaffer Flemk i firmalokalen i södra Stockholm.

Hon ursäktar sig, tycker att det är lite stökigt och börjar röja runt bland kakel, målarburkar, verktyg för att sedan duka fram koppar.

Snart doftar det kaffe. Hon slår sig ner och berättar att hon alltid velat bli snickare och att planen efter grundskolan var att gå byggnadsprogrammet.

Efter att ha testat en dag ångrade hon sig.

– Det var tjugo killar i klassen som inte kunde ha betett sig sämre. De skrek, kastade snus i taket och var allmänt stökiga. Jag var själv ganska jobbig på den tiden men förstod snabbt att det inte var en plats för mig. 

I stället valde hon hantverksprogrammet med inriktning mot finhantverk.

Klassföreståndaren ordnade en praktik hos en plattsättare. Hos honom hade hon det bra och blev kvar.

Men efter några år började kroppen säga ifrån, och hon blev trött på jargongen bland underentreprenörer som hon inte kunde skydda sig ifrån.

Julia bestämde sig för att börja på universitetet och utbilda sig till bygglärare för att försöka förändra i grunden.

Det var då hon insåg hur tidigt normer spikas in.

Under första praktikdagen på en gymnasieskola möttes hon av en rå sexistisk bild som hängde i lärarrummet.

– Den var laminerad och hade nog hängt där ett tag, men det hade tydligen inte slagit lärarna, gamla byggare allihopa, att den kunde vara obehaglig. Är det då konstigt att det är så få tjejer och öppna hbtq-personer i branschen? De hoppar ju av redan på gymnasiet.

Julia Schaffer Flemk har själv inte upplevt så mycket kränkningar på jobbet på grund av sin sexualitet.

Men däremot för att hon är kvinna.

Det finns ett stort kvinnohat där ute, menar hon. Och böghat. 

– Jag har inte träffat någon bög eller icke straight kille som kan vara öppen i byggbranschen. Det är mycket ”bögjävel-snack”.

Det finns inte mycket svensk forskning om hur hbtq-personer har det på jobbet.

Men 2017 sammanställde MUCF (Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor) internationell forskning om unga hbtq-personers möjligheter på arbetsmarknaden.

I den framkom att människor i den här gruppen ofta måste hantera känslomässigt påfrestande situationer på jobbet som heterosexuella personer inte behöver tänka på.

Många har upplevt diskriminering på jobbet på grund av sin sexualitet eller könsidentitet. Vissa byter jobb på grund av det. Andra undviker att ens söka arbete. 

Tidigare, när Julia Schaffer Flemk var anställd och även som färsk företagare, hade hon oftare känselspröten ute.

Hon kände ofta efter och undersökte vilka underentreprenörer det fungerade med.

– Men med stress och tidsbrist vill jag numera bara göra mitt jobb. Nu har jag mina fasta underentreprenörer som jag arbetar med. Men jag har kastat ut fyra rörmokare på vägen. En kom hit i en t-shirt som var nedsättande mot bögar. Jag kunde inte skicka ut honom till kunder i en sån tröja. 

I Almedalen förra året hölls ett seminarium på temat med paneldeltagare från hela branschen: chefer på Svenskt Näringsliv, Byggcheferna, fackförbund samt arbetsmarknadsminister Ylva Johansson.

Unionens representant, Peter Tai Christensen, uppmanade då Ylva Johansson att bjuda in till trepartssamtal för att stärka insatserna för unga hbtq-personer.

Arbetsmarknadsministern nappade på förslaget och utlovade initiativ till sådana samtal efter valet. 

– Än så länge har vi inte fått någon inbjudan. I ärlighetens namn har vi inte heller legat på men bollen ligger i första hand hos arbetsmarknadsdepartementet, säger Peter Tai Christensen.

Han menar att samtalen bör leda till konkreta förslag på åtgärder och satsningar som underlättar för arbetsgivare att rekrytera grupper långt ifrån arbetsmarknaden, som unga hbtq-personer.

– Ibland behövs större satsningar än vad man kan förvänta sig av varje enskild arbetsgivare, säger Peter Tai Christensen.

Byggchefernas ordförande Kajsa Hessel har inte heller hört något från arbetsmarknadsdepartementet.

Hon har arbetat för jämställdhet och hbtq-personers rättigheter i flera år och säger att det är viktigt att driva frågan av flera skäl.

Som att jämställda arbetsplatser präglade av mångfald är mer innovativa och konkurrenskraftiga.

– Ett annat skäl är att företag inom samhällsbyggnad behöver anställa för att kunna bygga fler bostäder. Då duger det inte att rekrytera från vissa delar av arbetsmarknaden eller att unga väljer bort vår bransch för att de inte tror att de passar här. Vi har helt enkelt inte råd med snäva normer, säger Kajsa Hessel.

Vart tog då trepartssamtalen vägen?

Ylva Johansson svarar att regeringen prioriterar hbtq-frågor. Men har skjutit över frågan till jämställdhetsministern Åsa Lindhagen där det just nu pågår ”en dialog om hur det kan genomföras på bästa sätt”.

I verkstaden i södra Stockholm funderar plattsättaren Julia Schaffer Flemk om hon har något medskick till Ylva Johansson.

Hon säger att det behövs flera åtgärder men de behöver sättas in tidigt.

Trots sina erfarenheter av macho-jargong i branschen har hon hopp om framtiden.

Framsteg görs. Som arbetskläder och skyddsutrustning för andra kroppar än manskroppen. 

– Om sådant saknas signalerar det att det här stället inte är för dig. Du är ett undantag. Du har ett sämre skydd och sämre förutsättningar att utföra ditt jobb. Byggbranschen bygger för alla, då måste alla få vara med och bygga.