När den tidsbegränsade anställningen var på väg att ta slut ringde lastbilschauffören till arbetsgivaren. Svaret han fick var att han skulle få jobba kvar eftersom de var så nöjda med honom. 

Men han fick inget anställningsavtal. Det framgår av den stämningsansökan som LO-TCO Rättsskydd nu lämnat in till Arbetsdomstolen för Transports räkning.

Mannen fortsatte ändå jobba kvar på företaget. Men ett tag senare drabbades han av starka ryggsmärtor på arbetet. Han sjukskrev sig. 

När det stod klart att mannens lastbil behövde arbetsanpassas – och att prislappen skulle landa på mellan 60 000 och 80 000 kronor – sa arbetsgivaren att det var en alltför stor investering. Och att mannen borde överväga att skaffa sig ett annat jobb. Detta enligt stämningsansökan.

Något senare damp en anställningsbekräftelse ner i mannens brevlåda. Den var för en tidsbegränsad anställning. Men mannen hade uppfattat att han fått fast jobb när hans första tidsbegränsade anställning tog slut och han fortsatt att jobba utan anställningsavtal. Därför skrev han inte på. 

Till slut fick han besked om uppsägning. Här går arbetsgivarens och fackets åsikterna isär – Transport anser nämligen att mannen varit tillsvidareanställd. 

– Huvudregeln är att om man inte har avtalat om något annat och arbetsgivaren inte är tydlig med vad det är för anställningsform så anses man ha ingått ett avtal om tillsvidareanställning, säger Maria Fridolin, förbundsjurist på LO-TCO Rättsskydd. 

Transport anser att uppsägningen är ogiltig, eftersom det finns ett tydligt samband mellan mannens sjukdom och uppsägningen. Förbundet hävdar att det är en efterhandskonstruktion av bolaget att mannen varit tidsbegränsat anställd även efter att hans första kortare anställning tagit slut.

”Mannen har vid uppsägningstidpunkten haft en nedsatt arbetsförmåga på grund av sjukdom. Bolaget har inte fullgjort sitt rehabiliteringsansvar.”, står det i stämningsansökan. 

Förbundsjuristen Maria Fridolin säger att det inte finns något enkelt svar på hur stort ansvar arbetsgivaren har för rehabilitering och anpassning av arbetet. 

– Det är en bedömning från fall till fall och kan bero på företagets storlek och ekonomi. Men normalt sett ska man göra allt man kan. Det finns också möjligheter för arbetsgivaren att få visst bidrag för detta. 

Arbetet söker arbetsgivaren för en kommentar.