När Jan Björklund och Jimmie Åkesson gör gemensam sak inför EU-valet öppnas en tidigare väldigt stängd dörr mellan den politiska mitten och den yttersta högern.

Under en pressträff på fredagen presenterade partiledarna från Liberalerna och Sverigedemokraterna att man ska ge sig ut på valturné tillsammans. I debatter ska deras argument bli tydliga och stå i kontrast mot varandra.

I en förvånansvärt jovialisk ton presenterades idén. På podiet skuggboxades Åkesson lekfullt och de lät som två spralliga småpojkar som berättar om en lek de tänkt ut och som de knappt kan bärga sig från att sätta i gång med.

Från Sverigedemokraternas håll är en gemensam valturné med Liberalerna bland det bästa som kunde hända.

Detta ger inte bara Jimmie Åkesson möjligheten att basunera ut högerpopulistiska, bakåtsträvande utspel med förnyad kraft.

Det ger också en legitimitet åt SD som vilket annat politiskt parti som helst när de bjuds in till möten med en helt ny publik.

Jimmie Åkesson har all anledning att jubla. Den bubblande glädjen i SD-ledarens minspel var svår att undgå vid pressträffen.

Från Liberalernas perspektiv och i tider av januariavtal och en skrotad Allians, är utspelet svårare att förstå. Att Jan Björklund vid sina sista skälvande timmar som partiledare lanserar den här idén kan bara utläsas som desperat.

Liberalerna, det mest EU-vänliga partiet, har i affekt blivit av med sin mest folkkära EU-parlamentariker Cecilia Wikström och står nu med ett förstanamn som knappt någon känner till.

Mittenpartiet röstade ju för en utestängning av Sverigedemokraterna från inflytande när de skrev på januariavtalet. Och detta har inte varit friktionsfritt inom Liberalerna.

Det Björklund gör med idén om valturnén är helt klart en eftergift till den interna falang inom Liberalerna som tycker att SD är och ska behandlas som vilket parti som helst.

Och det L-ledaren gör är också att bädda för sin efterträdare. Under hösten väljs en ny partiledare för Liberalerna och med stor sannolikhet blir det Nyamko Sabuni som tar över ledartröjan.

Björklunds dagar är räknade och för att slippa ytterligare medlemstapp och opinionsras för partiet är en smidig övergång till mer SD-vänliga Sabuni och till den politik som hon kan väntas vilja driva.

Den gemensamma valturnén kommer inte gynna Liberalerna, de enda som vinner på detta är SD. Men desperata politiker tar till desperata metoder.

Och den överordnade frågan som blir kvar hängande efter pressträffen är ändå vad som nu kommer hända med januariavtalet.

För när Jimmie Åkesson och Jan Björklund pratar på som Piff och Puff, skuggboxas och utan dold förtjusning ser fram emot ett närmare samarbete bör hela det demokratiska Sverige reagera.