Pressfrihetspriset tilldelas mexikansk journalist
På pressfrihetsdagen 3 maj vaknade Ismael Bojórquez Perea upp med nyheten om att ytterligare en journalist har mördats i Mexiko. Det är med blandade känslor han tar emot svenska Reportrar utan gränsers pressfrihetspris.
Mexikanska journalister lever med ständig rädsla, förklarar Ismael Bojórquez Perea.
Ismael Bojórquez Perea, 62 år, är chefredaktör för den mexikanska veckotidningen Río Doce som han grundade tillsammans med fyra kollegor 2003.
Tidningen har sedan starten haft som mål att granska händelser som rör korruption, straffrihet, narkotikakarteller och organiserad brottslighet.
– Det är bra att Sverige riktar blickarna mot Mexiko och att Reportrar utan gränser uppmärksammar vad som händer i Mexiko. De senaste tio åren har fler än 100 journalister mördats, säger Ismael Bojórquez Perea.
Det är några timmar innan han ska ta emot 2019 års pressfrihetspris i Stockholm. Intervjuerna avlöser varandra och jetlagen gör sig påmind.
Veckotidningen Río Doce har fått betala ett högt pris för sina granskningar. Vid flera tillfällen har tidningen utsatts för attacker och 2017 mördades journalisten och en av medgrundarna, Javier Valdez Cárdenas, utanför redaktionen.
Ismael Bojórquez Perea var på väg tillbaka till redaktionen efter ett bankärende när han såg sin kollega ligga på gatan. En fasansfull upplevelse.
Samma dag som Ismael Bojórquez tar emot pressfrihetspriset har ytterligare en journalist mördats i Mexiko.
– Förr tänkte vi att det är bättre att vara känd, för om någon vill döda oss kommer de att tänka sig för flera gånger. Men när de mördade Javier förstod vi att det inte stämde. Han hade gett ut åtta böcker och var en mycket känd journalist.
Till skillnad från andra journalistmord i Mexiko har förövarna för mordet på Javier Valdez Cárdenas dömts. Men Ismael Bojórquez Perea menar att frågan om vem som låg bakom mordet fortfarande är olöst.
– Vi har stora problem med straffrihet, brott mot journalister straffas inte och mördare går lösa.
Vad önskar du dig av politikerna?
– I princip inga brott mot journalister leder till påföljd. Många i regeringen är rädda samtidigt finns det politiker som själva är ansvariga till dagens situation. Det kommer att bli väldigt svårt att förändra men om det inte ändras i framtiden kan kriminella fortsätta göra vad de vill.
Ismael Bojórquez Perea har aldrig funderat på att sluta som journalist.
Han förklarar att skillnaden som uppstått inom den mexikanska journalistiken de senaste 15 åren är att medierna i de flesta fall inte längre tänker på läsarna eller lyssnarna, att innan ett reportage produceras har man först i åtanke hur drogkarteller eller politiker ska reagera.
Efter mordet på Javier Valdez Cárdenas blev Ismael Bojórquez Perea erbjuden personskydd från staten. Han tackade nej.
– Jag litar inte på livvakter. Och man får inget privatliv. Däremot gjorde vi nya säkerhetsbedömningar på redaktionen, bland annat bestämde vi att endast de mest erfarna reportrarna ska bevaka drogkartellerna.
Har du någon gång funderat på att sluta som journalist?
– Nej, aldrig. Min fru och mina barn stöttar mig alltid i det jag gör.
I Reportrar utan gränsers pressfrihetsindex 2019 ligger Mexiko på plats 144 av 180 länder.
Ismael Bojórquez Perea menar att Mexiko har en journalistik som enbart går ut på överlevnad. Inte vad gäller läsartal, utan hur mycket det verkliga livet värderas i förhållande till frågor som bevakas.
– I konstitutionen finns skrivelser om yttrandefrihet och pressfrihet. Men det existerar inte i verkligheten.
Ismael Bojórquez Pereas karriär
- Född och uppvuxen i mexikanska delstaten Sinaloa i västra delen av landet.
- Började arbeta som tv-journalist 1990 och gick sedan till regionaltidningen Noroeste. Därefter blev han lokal korrespondent för tidsskriften Proceso.
- 2003 grundade han tillsammans med några tidigare kollegor på tidningen Noroeste den lokala veckotidningen Río Doce.
- 2018 var Ismael Bojórquez Perea nominerad till Per Anger-priset.
- 2019 tilldelas han pressfrihetspriset av Reportrar utan gränser i Sverige. Pressfrihetspriset har delats ut sedan 2003. Några av de tidigare mottagarna är Dawit Isaak, Nadja Ayubi och Raif Badawi.
