Minimalistbloggare: ”Färre prylar skapar större lugn”

ARBETET MINIMERAR med Elisabeth Byström. Att komma hem till hennes villa i Vallentuna utanför Stockholm är som att stiga in i ett visningshus.

Rent, prydligt och undanplockat. Fast det där sista stämmer egentligen inte då det inte finns så många prylar att plocka undan.

Men hos en av grundarna till bloggen Minimalisterna med 30 000 unika läsare varje månad samt ett Instagramkonto med 18 000 följare är väl inget annat att förvänta sig.

De senaste sex åren har bloggläsarna kunnat följa hur hon och maken likt en lök skalat av lager för lager med prylar till förmån för ett liv utan onödiga distraktioner och utgifter.

– Vi insåg att vi ägde en stor mängd prylar som vi inte ens behövde, använde eller tyckte om och som tog energi då de skulle organiseras och förvaras, säger Elisabeth Byström.

Vi behöver ifrågasätta vad som ger värde i livet i stället för att gå runt i en dimma av omedveten acceptans kring sådant som gör oss olyckliga

Bloggandet har blivit en viktig del av rensingsprocessen, mycket tack vare ”in-och-ut-listan” där de skriver upp månadens alla inköp och utrensningar.

2017 gav de även ut boken Prylbanta som är flitigt utlånad på biblioteken.

Det är dock inte bara fysiska saker som har fått flytta från familjens hem.

Minimalism handlar lika mycket om att eliminera lågprioriterade åtaganden, relationer och utgifter för att frigöra tid till det som prioriteras högt, som vänner, familj och träning. Att förändra tankesättet har varit en utmaning.

– Att ändra (o)vanor och invanda beteenden tar tid och kräver medvetenhet. Till exempel att identifiera när, var och hur jag konsumerar helt i onödan för att i nästa steg kunna göra medvetna val och i slutändan undvika den typen av situationer.

Ett sådant val var att förra året flytta från lägenheten i Solna till en villa i ett barnvänligt och naturnära område längre från city.

Enligt Elisabeth Byström har flytten medfört att deras sociala liv blivit rikare då de dels har fått nya vänner, dels har kommit närmare gamla, att barnen fått fler kompisar som dessutom bor på samma gata och att hela familjen har kommit närmare naturen.

I och med flytten valde Elisabeth Byström även att börja arbeta närmare hemmet. Det i sin tur fick fördelar både på motions- och stressnivå.

– Nu kan jag cykla till jobbet och är mindre stressad än när jag pendlade och var beroende av tågtider. Det är så otroligt underskattat att jobba lokalt, framförallt under vissa mer intensiva livsfaser.

Tiden på jobbet kan även den minimeras, menar Elisabeth Byström.

Dels genom att ta bort notiser på dator och mobil för att slippa bli störd och få arbetet upphackat, dels genom att ta bort fysiska distraktioner som ett stökigt skrivbord för att inte fastna i annat än det som man faktiskt planerat att göra.

Med mindre utgifter blir det för många ekonomiskt möjligt att gå ner i arbetstid, det vill säga att minimalisera även själva arbetet.

Jag är övertygad om att en minimalistisk livsstil är något västvärlden behöver anamma för att leva klimatsmart

En invändning som många har när denna fråga ventileras är dock att det finns en risk att det påverkar skatteunderlaget – och i förlängningen välfärden.

– Om deltid vore norm tror jag att det enbart skulle påverka välfärden positivt om man ser holistiskt på det. Med fler som jobbar deltid skulle fler människor kunna få arbete, vilket i sin tur skulle minska utanförskap och den psykiska ohälsa som i dag växer i samhället. Fler skulle få minskad vardagsstress och få tid över till att ta hand om sin hälsa, umgås med familjen, vara ute i naturen och engagera sig ideellt.

Saker hon menar många gör avkall på till förmån för fler timmar på jobbet.

Sedan fortsätter stressen på helgen för att hinna med allt som inte hanns med i veckan.

– Vad är det för liv? Vi som samhälle borde veta bättre.

Precis som med andra trender finns en risk att minimalismen bara är en fluga som försvinner lika fort som den kom.

Elisabeth Byström tror dock att trenden kommer att utvecklas till en livsstil där ifrågasättandet av slentriankonsumtion blir norm, vilket i sin tur bidrar till en mer hållbar planet.

– Jag är övertygad om att en minimalistisk livsstil är något västvärlden behöver anamma för att leva klimatsmart. Vi behöver ifrågasätta vad som ger värde i livet i stället för att gå runt i en dimma av omedveten acceptans kring sådant som gör oss olyckliga.