ARBETET PRATAR KROGBRANSCHEN med Simon Karlsson. Glashissen som tar besökaren till baren högst upp i hotellet löper längs med skyskrapans blänkande yttervägg, 73 meter och 23 våningar upp.

– Jag har blivit av med min höjdskräck, säger Simon Karlsson, som till vardags serverar ”cocktails with a view”, som det heter i Gothia Towers egen reklam.

Efter ett år som ordförande och tre år i klubbstyrelsen har han jobbat upp en glöd kring det fackliga arbetet, för rättvisa och för att utjämna klyftor.

– Jag förstår inte varför en hovmästare ska ha 28 000 kronor i månadslön och en diskare 19 000. Vad är det i deras yrkesroller som skiljer så mycket?

Inuti de tre skyskraporna som utgör flaggskepp för koncernen Svenska Mässan Gothia Towers pågår en verksamhet som på många sätt mer liknar den i stora koncerner utanför restaurangbranschen.

Hierarkierna går knappt att räkna på ena handens fingrar, yrkestitlar skrivs på engelska, antalet anställda är över 1 000.

– Inom restaurangbranschen finns en nedlåtande attityd till facket. Branschen har stått utanför samhällets normer, man ska inte ha det typiska familjelivet. Det var det jag började ifrågasätta, säger Simon Karlsson.

Bartendern – ja, så heter det ju såväl på svenska som på engelska – Simon Karlsson har just varit på koncern-mbl.

– Det var intrikata förändringar i dag, säger han när han dyker upp en halvtimme efter avtalad tid eftersom mötet dragit ut på tiden.

– I grunden är det en positiv förändring, men den måste göras på rätt sätt. Jag upplevde beslutet som ett resultat av en sak som vi i Hotell- och restaurangfacket legat på om väldigt länge, säger han utan att få avslöja något innan kommunikationsplanen har följts.

Själv började Simon Karlsson på Gothia Towers för tio år sedan som barback, den som diskret ska se till att allt i baren fungerar smidigt.

– Det är tajt, det är en konstform, säger Simon Karlsson som snabbt fick fast jobb.

Redan som 14-åring hade han sina första jobb: trädgårdsarbete och husmålning.

– Jag uppfostrades av en bra mamma som visade värdet i att arbeta och dra sitt strå till stacken. Min arbetsmoral hade väl utvecklats mer än andras i den åldern.

Att sedan bli bartender var ett av hans livs läskigaste steg, säger han. Det tog ett tag att bli bekväm i yrkesrollen, att gilla att vara trevlig.

Och att läsa på om alla drinkar – hemma har han nu en hylla med 100 böcker om cocktails.

Hans mamma redovisningskonsulten lärde honom att kontrollera avtal och pensionsinbetalningar.

Jag förstår inte varför en hovmästare ska ha 28 000 kronor i månadslön och en diskare 19 000. Vad är det i deras yrkesroller som skiljer så mycket?

Simon Karlsson

– Jag har sett hur det kan gå för den som bara kör på, säger han och berättar om sin pappa, som jobbat som timanställd i över 30 år. Han tog på sig rollen som restaurangansvarig, men utan några papper.

– Det blev hans fall när tiderna blev sämre. I branschen finns en sån jargong, att folk tar ansvar utan att vare sig få papper eller betalt för det.

På första restaurangjobbet i hemorten Kalmar arbetade Simon Karlsson gratis några dagar över jul mot löftet om sommarjobb – ett jobb som sedan gick till någon annan.

Nu jobbar han 75 procent i baren och 25 procent fackligt. På hans egen arbetsplats, Heaven 23, är anslutningsgraden nästan 100 procent.

I hela koncernen, däremot, är andelen knappt hälften.

På fackliga expeditionen på betydligt mer oglamourösa bottenplan sitter ”Värvarmålet 2018” uppe på anslagstavlan.

35 nya medlemmar var tanken, men det blev 14.

– Vi sätter höga mål.

– Inom restaurangbranschen finns en nedlåtande attityd till facket. Branschen har stått utanför samhällets normer, man ska inte ha det typiska familjelivet. Det var det jag började ifrågasätta.

Arbetsmiljön måste vara god, och restauranganställda ska inte undantas.

– Min dröm är att gå i pension som bartender vid 65 och må bra efter det. Men det blir nog inte så, jag har redan känningar i axlar och knän. Under mina år här har vi tackat av en eller två som gått i pension, det är extremt lite.

Till förra årets HRF-kongress skrev Gothiaklubben en motion om att inte inskränka strejkrätten. Den bifölls.

Jag uppfostrades av en bra mamma som visade värdet i att arbeta och dra sitt strå till stacken. Min arbetsmoral hade väl utvecklats mer än andras i den åldern

Simon Karlsson

Men bara några dagar senare presenterades överenskommelsen mellan de fackliga centralorganisationerna och Svenskt Näringsliv om inskränkt strejkrätt på arbetsplatser med kollektivavtal. HRF stod bakom överenskommelsen.

Efteråt har Gothia-klubben valt att inte kommentera frågan.

Simon Karlsson uttalar sig därför bara som privatperson och medlem när han säger:

– Det finns en kritisk vind inom LO som är ganska stark. Det är viktigt att LO lyssnar på den. Strejkrätten är 100 år. Folk dog för den. Detta är inget kirurgiskt ingrepp. Vad är det som säger att arbetsgivaren inte gör egna fackföreningar och tecknar kollektivavtal med den? Inte direkt men i förlängningen. Det är en farlig dörr att öppna – och svår att stänga.

Snabba svar med Simon Karlsson

Vad skulle du ändra om du fick ändra en sak …

…  på jobbet:
– Lokal lönebildning utanför pottsystemet. Investerar i löner för att behålla erfaren personal.

…  i kollektivavtalet:
– Ta bort alla anställningsformer utom tillsvidareanställningar.

… i medbestämmandelagen:
– Förbättra informationsplikten! Vi har jättesvårt att ta del av den information vi behöver här.

Fakta om Simon Karlsson

Ålder: 31.

Bor: Göteborg.

Lön: Enligt kollektivavtalet, 24 600 kronor.

Aktuell som: Ordförande för Sveriges största klubb inom Hotell- och restaurangfacket, på Gothia Towers i Göteborg.

Senaste hotellövernattningen: På HRF-kongressen i Stockholm i somras. ”Man är lite yrkesskadad, kollar in den överfulla baren och blir nervös för personalen.”