Varje år tar lite drygt 1 500 människor livet av sig i Sverige.

Det är unga kvinnor, tonårssöner, fäder, mödrar, någons kollega, någons livskamrat.

Människor som inte längre – och av många olika skäl – orkar leva mer. Kvar står anhöriga som ska försöka fortsätta leva sina liv, med den sorg, ångest och skuldkänslor som kommer med en näras självmord.

I vissa fall blir människor så sjuka av sina jobb att de tar sitt liv.

Som i Peters fall. Han blev så sjuk av stressen på jobbet att han begick självmord. Ett självmord som också klassades som arbetsskada.

Vi möter i detta nummer av Arbetet Frida, änka efter Peter. Hon berättar om en arbetsplats som inte ville lyssna på hennes makes signaler om att han inte längre orkade med de många olika arbetsuppgifter som lades på honom.

Och som efter Peters död försökte hävda att man inte känt till hur dåligt han mådde.

För Frida var det däremot helt uppenbart att det var jobbet som gjort Peter sjuk. Att få självmordet klassat som arbetsskada ser hon både som en upprättelse för Peter och för familjen.

Hur många av de självmord som begås varje år som beror på arbetsplatsen vet ingen i  dag.

Det finns varken statistik eller forskning på området. Det är också ovanligt att ett självmord klassas som arbetsskada.

Något som Frida när Arbetet intervjuar henne upplever som väldigt upprörande.

Till Arbetet säger hon: ”Sjuktalen ökar och det finns en medvetenhet om att människor kan bli sjuka av jobbet. Men så länge det inte finns siffror och statistik på självmorden är det som att problemet inte finns. Om man pratade öppet om det här skulle det bli lite mindre lidande för de anhöriga” 

Det är lätt att instämma med henne.

Hur ska självmord någonsin kunna förhindras om de både omges av en tystnadskultur och brist på kunskap?

Man borde inte behöva poängtera att ingen – aldrig någonsin – ska behöva må så dåligt att självmord känns som vägen ut.

Är det så att någon av er som läser denna krönika bär på självmordstankar har jag en stark uppmaning: Kom alltid ihåg att även när det är som mörkast, även när döden känns som den enda vägen ut, finns det hjälp att få.

Det kommer alltid vara värt att ropa på hjälp, att söka en väg tillbaka till livet. Se information här nere.

Fotnot: Peter och Fridas namn är fingerade av hänsyn till familjen. 

Så kan du söka hjälp

Om du själv eller någon i din närhet mår dåligt och har självmordstankar så behöver du prata med någon. Du kan exempelvis vända dig till vården eller kontakta:

  • Hjälplinjen på telefon 0771–22 00 60
  • Jourhavande medmänniska 08–702 16 80
  • Jourhavande präst via 112
  • Riksförbundet SPES telefonjour 08–34 58 73
  • Mind Självmordslinjen, chatt via mind.se eller telefon 90 101