Det lär hurras för fullt inom näringslivets högborg.

Varslet på 4 500 medarbetare inom Arbetsförmedlingen (AF) och beskedet i januariavtalet om att myndigheten ska reformeras i grunden med en fullskalig privatisering av matchningsuppdraget fram till 2021 innebär att Svenskt Näringsliv och Almegas medlemsföretag årligen kommer inkassera miljardbelopp.

Beskeden innebär att Svenskt Näringsliv och Almegas mångåriga och systematiska lobbyarbete för en privatisering har lyckats, ett lobbyarbete där de har visat sig vara beredda att göra allt för att reformen ska bli verklighet.

Svenskt Näringsliv och Almega har pumpat in pengar i projekt för att kunna legitimera sitt privatiseringsförslag.

Ett exempel är den liberala tankesmedjan Fores forskningsrapport, vars slutsatser baserade på ledande forskare, är att offentlig arbetsförmedling generellt sett presterar bättre än privata utförare.

Professor Lars Calmfors, Foresrapportens redaktör, är tydlig med att en fullskalig privatisering av AF riskerar att gå snett.

Men rekommendationerna biter inte på näringslivet, vilket är uppseendeväckande. Rapporten blev inte det näringslivsorganisationerna hade hoppats på och Svenskt Näringsliv och Almega fortsätter likväl att hävda att en privatisering skulle vara lösningen på matchningen på arbetsmarknaden.

Almega har därför tagit fram ett skuggbetänkande som använts i regeringsförhandlingarna.

Arbetsmarknadsutredningen anser dock inte att privatiseringen är ett ändamålsenligt alternativ.

I många år var två rapporter från Svenskt Näringsliv slagträ i debatten, där man försökt påvisa att arbetsförmedlare förmedlar färre än ett jobb i månaden.

Bakom den ena och mer än åtta år gamla rapporten står den framstående forskaren Stefan Fölster.

Men efter en granskning medger Svenskt Näringsliv att uppgifterna är falska och rapporterna har tagits bort från hemsidan. Detta är en skandal.

Näringslivets lobbyarbete har syftat till att svartmåla AF. Almega och dess vd Anna-Karin Hatt, minister under Alliansregeringen, har påstått att AF är en ineffektiv myndighet med en svag och sjunkande produktivitetsutveckling.

Det intressanta är att Hatt och Almega bygger påståendet på en tolv år (!) gammal rapport från Riksrevisionen.

Frågan är vad Almegas medlemsjättar Google och Sodexo skulle betrakta påståendet om att en organisations effektivitet baseras på daterade uppgifter? Sannolikt ytterst oseriöst.

Almega valde medvetet bort Riksrevisionens senaste granskning  – den visar nämligen tvärtom att AF är en myndighet med hög effektivitet.

Lobbyarbetet baserat på rena lögner kommer inte längre som någon överraskning, men är icke desto mindre anmärkningsvärda.

I stället för att lyssna på forskningen har näringslivsorganisationerna köpt tjänster av opinionsbildare så som Rebecka Weidmo Uvell i syfte att med fejknyheter svartmåla AF.

Eller vad sägs om deras påstående att arbetsgivare saknar förtroende för AF, ett påstående som baseras uppgifter från en promille av Sveriges arbetsgivare, eller Kompetensföretagens vd Ann-Kari Edenius uttalande om att ”myndigheten slentrianmässigt skriver in nyanlända i sitt etableringsuppdrag” när det är en rättighet.

För Svenskt Näringsliv och Almega räcker det inte att deras medlemsföretag redan i dag kostar staten fem till sex miljarder årligen att jämföra med de drygt åtta miljarder som hela AF:s verksamhet kostar.

Reformeringen och raseringen av AF har påbörjats och den lär fram till 2021 fortsätta med näringslivets eviga påhejande.

De fick med sig Centern på tåget och nu kan vi se resultatet.

Dock lyckades näringslivets fejkkampanj inte övertyga arbetsmarknadsutredningen.