”Nej, vem som helst ska inte kunna anställas som yrkesvägledare”
Utredningens förslag i sin helhet innebär en höjning av ambitionsnivån på skolans vägledningsarbete. Tyvärr låter Lärarnas Riksförbund besvikelsen över att utredningen inte fullt ut beaktade LR:s önskemål ta över, skriver Marie-Hélène Ahnborg, särskild utredare i en replik.
REPLIK. Åsa Fahlén, ordförande i Lärarnas Riksförbund (LR) ger i en debattartikel skarp kritik mot förslagen i slutbetänkandet Framtidsval – karriärvägledning för individ och samhälle(SOU 2019:04).
Det var väntat att LR:s ordförande skulle vara missnöjd över att utredningen inte föreslår krav på yrkesexamen för att få en tillsvidaretjänst som vägledare.
Det har också varit något som vi i utredningen har övervägt eftersom vi delar uppfattningen att yrkets status behöver höjas och att skärpning av kraven på anställning som vägledare är en åtgärd som kan bidra till detta.
Vi landade dock, efter noggrann utredning, i en annan slutsats.
Utredningens förslag i sin helhet innebär en betydande höjning av ambitionsnivån på skolans vägledningsarbete och ger elever mer tillgång till vägledning och undervisning om utbildningar och arbetsliv än vad som hittills varit fallet.
För att förslagen ska kunna genomföras krävs tillgång till kvalificerade vägledare.
Tyvärr är bristen på utbildade studie- och yrkesvägledare skriande stor och förväntas dessutom öka.
Att då skärpa kraven på anställning för vägledare skulle ge stora problem att förverkliga den höjda ambitionsnivån och äventyra elevers möjligheter att få vägledning över huvud taget.
Utredningens bedömning är att det behövs flera olika insatser för att snabbt öka antalet utbildade vägledare och lägger därför flera förslag som ska bidra till detta, till exempel att se över möjligheterna att utöka antal utbildningsplatser, ge obehöriga möjlighet att skaffa sig vägledarutbildning och öppna upp för andra yrkeskategorier att bygga på tidigare utbildningar.
Det faktum att vi inte föreslår krav på yrkesexamen innebär inte, som Åsa Fahlén felaktigt hävdar, att ”…vem som helst kan anställas som vägledare…”.
Utredningens föreslag innebär att det, precis som i dag, ska krävas vägledarutbildning för att få anställas utan tidsbegränsning.
Tyvärr låter Åsa Fahlén besvikelsen över att utredningen inte fullt ut beaktade LR:s önskemål ta över så till den milda grad att hon inte förmår se värdet i utredningens förslag i övrigt, trots att hon uppenbarligen tycker att flera av dem är bra.
Jag delar inte hennes uppfattning att det vi föreslår är ”för lite och för försiktigt”.
Nej, Åsa Fahlén, vi gör inte ett stort nummer av det. Det är rubriksättare i olika mediekanaler som har gjort det åt oss.
För mig är det ingen liten sak att ge eleverna utökade möjligheter till vägledning som är mer än ett rutinmässigt kvartssamtal inför valet till gymnasieskolan.
Det är inte obetydligt att vägledningsfrågor vävs in i undervisningen så att eleverna ges möjligheter att se kopplingen mellan ämnet och ett framtida arbetsliv.
Det är inte en bagatell att det skapas ett särskilt obligatoriskt utrymme i skolans timplan som ger eleverna möjlighet att fördjupa sig i vilka utbildningsvägar som finns, hur samhällets arbetsliv fungerar och vilka intressen, drivkrafter och förmågor eleven själv har i förhållande till det som står till buds.
Slutligen vill jag tillbakavisa påstående att vi gör ”ett stort nummer” av att nya begrepp ska införas.
Nej, Åsa Fahlén, vi gör inte ett stort nummer av det. Det är rubriksättare i olika mediekanaler som har gjort det åt oss.
Vägledning kan naturligtvis benämnas hur som helst, bara vi är överens om vad vi menar.
Det vi har framfört är att det begrepp som är allmänt vedertaget i vägledningslitteraturen och i forskningen och som används om liknande företeelser i andra samhällssektorer, såväl nationellt som internationellt, är begreppet karriär.
Inte i betydelsen avancemang på en karriärstege utan som en beskrivning av en individs kedja av erfarenheter och beslut kring studier och arbetsliv.
Genom att använda ett vedertaget begrepp som kan ses i ett vidare perspektiv lyfts skolans vägledning som företeelse och genom att använda det begrepp som har stöd i forskning signaleras vikten av att vägledning, liksom all annan utbildning, ska vila på̊ vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet.
Namnbyte eller ej – det är min övertygelse att utredningens förslag, om de genomförs, kommer att avsevärt höja kvaliteten på skolans vägledningsarbete och därmed öka elevens möjligheter att göra väl underbyggda val utifrån goda kunskaper om utbildningsvägar och arbetsliv.