Svenska gränspoliser håller Europas yttre gräns

Se fler bilder och läs reportaget i ett annat bildformat här

Huvudgatan genom turistorten Pythagorio slutar vid en flaggstång och det svarta havet som breder ut sig bakom.

Mitt i blickfånget ligger en båt förtöjd. Det är fortfarande mörkt när besättningen lastar ombord proviant och utrustning.

De är klädda i svenska polisuniformer. Kyliga vindar sliter och drar i den grekiska flaggan ovanför dem.

När solen går upp om bara någon timme kommer bergen på andra sidan att avteckna sig mot himlen.

Ett magnifikt skådespel som upprepar sig varje dag när vädret är klart.

Upprepar sig gör också det drama som under de senaste åren kommit att beskrivas som en ödesfråga för Europa.

Jag har inte funderat så mycket på min egen inställning. Jag har gjort min uppgift här nere och fokuserat på det

Det är den grekiska ön Samos som båten snart lämnar. Bergen i öster hör till Turkiet.

Det här är Europas yttre gräns.

Bilder av sjöodugliga båtar, fulla med kvinnor, män och barn syns inte lika ofta i medierna längre. I den grekiska övärlden däremot är det fortfarande ett dagligt faktum.

Under 2018 korsade nästan 900 flyktingbåtar sjögränsen mellan Grekland och Turkiet, enligt statistik från den norska frivilligorganisationen Aegean Boat Report.

Cirka 200 passerade det smala sundet mot Samos. Ytterligare över 1 000 båtar stoppades av turkiska myndigheter innan de nått gränsen.

Minister: ”Det yttre gränsskyddet måste stärkas”

Nyheter

För grekisk polis och kustbevakning räcker resurserna inte till. Därför tar de hjälp av andra EU-länder för att patrullera gränsen. Sedan oktober ingår en liten utsjöribb från Sverige i styrkan.

– Hoppas det inte kommer några flyktingar i det här vädret. Det blir väldigt besvärligt om det blåser så här, säger Per som till vardags jobbar som polis i Stockholms skärgård.

Han har sällskap av kollegorna Gustav och Nathalie, som är befälhavare.

På grund av sina jobb i Sverige vill ingen av dem ha sina efternamn med i tidningen. Med sig ombord har de också en person från den grekiska kustbevakningen.

Båten lägger ut, lämnar hamnen och försvinner österut i mörkret.

Den internationella närvaron vid EU:s yttre gränser koordineras av Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån, mer känd under namnet Frontex.

Mellan 1 200 och 1 500 personer från EU-ländernas gränsmyndigheter arbetar i olika insatser för att bland annat minska flyktingsmuggling.

Frontex arbete har de senaste åren flyttat allt högre upp på EU:s agenda.

I somras föreslog kommissionen att byrån ska växa till en supermyndighet som redan nästa år ska bestå av 10 000 personer med mandat att ingå i operationer också utanför EU.

Medlemsstaterna förhandlar ännu om förslaget. Flera av dem, som Tyskland och Österrike, har föreslagit en lugnare takt för att undvika växtvärk, medan Sverige vill hålla fast vid det föreslagna tempot.

EU:s vattengräns mot Turkiet

Ett antal grekiska öar ligger nära Turkiet och har tagit emot många båtflyktingar från länder utanför EU.

Andra länder, som Ungern och Italien, men också Grekland, har uttryckt farhågor om att Frontex i längden kommer att hota det nationella självbestämmandet.

Från frivilligorganisationer fortsätter kritiken om att byrån inte tillräckligt tillvaratar mänskliga rättigheter och prioriterar gränsskydd framför rätten till asyl.

Frontex – symbolen för Europa som ett fort. I det perspektivet blir sundet mellan Samos och Turkiet en vallgrav.

I hamnen i öns huvudort, Vathi, ligger stora fartyg från bland annat den tyska och nederländska kustbevakningen.

I de branta sluttningarna ovanför klänger ett flyktingläger sig fast bland olivträd och cypresser. Lägret är byggt för 650 personer.

I dag bor över 4 300 människor där i små, ostadiga tält som erbjuder dåligt skydd för regnet, som när Arbetet besöker lägret öser ner och förvandlar sluttningarna till leriga branter.

Stämningen präglas av oro och ovisshet, men framför allt av förödmjukelse.

I det sömniga Pythagorion, på öns södra sida, är dock allt i stort sett som vanligt. Bara de svenska polisuniformerna påminner om att situationen på Samos utgör ett vägskäl för Europas framtid.

– När jag anmälde mig såg jag framför mig den migrantvåg som inträffade 2015. Som den tragedi det var. Inte bara för dem som arbetar här utan framför allt för de migranter som i sin desperation försökte ta sig in i EU, säger Johan Skogfeldt och nickar bort mot de turkiska bergen.

Han är teamledare för besättningen på Samos och arbetar på land. Det är eftermiddag, klart väder och sol.

Turisterna har för länge sedan åkt hem. Flera restauranger är igenbommade. Fönstren gapar tomma.

Det är en annan sak att vara här, mitt i det som man bara sett och läst om i media. Det blir mer på riktigt när man ser det själv, hör det själv, känner lukterna. Det som sker är egentligen en enorm folkvandring

De svenska poliserna på ön ska fungera som en förlängd arm åt den grekiska kustbevakningen.

Därför är också en grekisk kustbevakare med ombord. Grekerna har dock inga befogenheter att ge de svenska poliserna order, utan måste i stället vända sig till en ”national officer”.

Han heter Per Engvall och sitter på den grekiska kustbevakningens huvudkontor i hamnstaden Pireus utanför Aten. Till vardags är han gruppchef på sjöpolisen i Stockholm.

I ett års tid har han arbetat med att få till stånd en enhet från sjöpolisen inom Frontex.

– Jag ser inget alternativ. Vi kan inte låta folk ge sig ut i de här bristfälliga farkosterna när vi sitter på resurser i Europa. Vi måste ha en humanitär syn och gå ut och hjälpa dem. Sen är det inte upp till oss om de får stanna eller inte. Men vi kan inte bara låta folk dö på Medelhavet när det finns resurser att förhindra det. Jag vet hur det är med de extrema högervindar som blåser där hemma. Men vad är alternativet? Finns det en möjlighet att hjälpa dem som flyr måste vi göra det, säger Per Engvall när vi träffar honom i Pireus.

Johan Skogfeldt och de andra poliserna får inte prata om specifika incidenter, som det heter när de möter båtar med migranter som korsar gränsen.

Inte heller hur många de har varit med om.

Men rent allmänt handlar det om att eskortera fortfarande sjödugliga båtar i land. Eller ta ombord människor om båten som de färdas i är i för dåligt skick.

Grekiska gränsmyndigheter har anklagats av bland annat Human Rights Watch för att hindra människor från att ta sig över gränsen, så kallade ”pushbacks”. Senast den 15 januari drunknade en fyraårig flicka när en flyktingbåt på väg till Samos förliste.

I turkiska medier anklagar flickans pappa grekiska myndigheter för att ha rammat båten, uppgifter som i grekiska medier dementeras av landets kustbevakning.

Pushbacks är olagliga inom EU och den svenska sjöpolisen betonar att det inte ingår i deras uppdrag att hindra människor från att ta sig över gränsen.

– Det finns en absolut rätt till asyl inom EU. Den kan inte vi på något sätt överpröva, säger Johan Skogfeldt.

Trots tillstånd från Frontex centralt beslutar befälhavaren Nathalie att vi av säkerhetsskäl inte får följa med ut med båten.

I stället blir vi erbjudna en kortare åktur längs den grekisk-turkiska gränsen lite senare.

Genom motorbruset svarar besättningen kort och allmänt på våra frågor, utan att gå närmre in på hur de känner kring att å ena sidan bedriva gränsbevakning, å andra sidan rädda människor i nöd.

– Jag har inte funderat så mycket på min egen inställning. Jag har gjort min uppgift här nere och fokuserat på det, säger Nathalie.

Flyktinglägret på ön har de sett i förbifarten, när de var på väg i ett annat ärende. Hur livet ter sig där för dem som de hjälper i land har de ingen kunskap om, säger de.

Saltet ska spolas av båten. Gustav stänger av en kamera som bevakar dess akterdäck. Dagens arbete är över.

– Det är en annan sak att vara här, mitt i det som man bara sett och läst om i media. Det blir mer på riktigt när man ser det själv, hör det själv, känner lukterna. Det som sker är egentligen en enorm folkvandring, säger Gustav.

Arvid Jurjaks är frilansjournalist. Han är baserad i Berlin.